OM ATT BLOGGA

JAG FICK EN FRÅGA PÅ FACEBOOK


Anders Pettersson Nåw Har du Roger, likt Katarina Mazetti givit upp bloggandet?

Roger Broman

Ja, fast det kommer kanske nåt inslag snart.
Annars skrev jag nåt 2008 som var gammalt redan då.
Du får väl leta och läsa. Eller läsa VK - de har en massa bloggar.
Allvarligt talat - bloggen är inte så kul jämfört med krönikor i vanliga tidningar eller radio - som jag varit bortskämd med tidigare.
Då når man ut.
Att blogga är som att lägga ett sandkorn på en hal E4 - och hoppas att nån inte kör av vägen tack vare det.
Om man inte heter Blondinbella eller Tomas Bodström.

-----------------------------------------------------

SÅ VAR DET DÅ INSLAGET
Nätet är på gott och ont. De bra sidorna behöver jag inte förklara.
Ni vet - tillgänglighet, kunskap, information, nöje....

Men det kan kännas för mycket ibland.
All denna information, allt som skrivs, filmas, fotograferas
- alla som ropar - Se mig... Läs mig... Kommentera att jag är bra
(inklusive undertecknad)

I stort sett varenda låt i hela världen finns på Spotify, Myspace eller Youtube.
Mängden gör att varje enskild låt blir mindre värd.
Jag ger den 18 sekunder - sen över till nästa.

Filmer finns att ladda ner från Pirate Bay i stort sett innan de blivit inspelade.

Nätet är demokratiskt, alla kan publicera sin plastbrorsas bröllop, sina dikter, sin senaste singer/songwriter-låt. Vem som helst kan producera en skiva på eget bolag.

Claes Eriksson sjöng: "Det gör alldeles för mycket musik! Och här är en låt till - Fy fan!

Vi står mitt i ett oöverskådligt informationsflöde.
Vi kan höra musik och se bilder i mobilen, surfa i I-Phone, läsa Lady Gagas twitter, ringa varann från Kilimanjaro till Kalix.

Vi är fjärran från det Sverige då alla visste vad Hyland gjort i sin senaste Hörna, vem som låg etta på Tio i Topp (Hepstars med Cadillac) och vilken bilaffär som delade ut gratis varm korv på lördag.
Nu vet vi för mycket om ingenting och lite om allt.

Jag säger inte att det var bättre förr.
Bara att jag hade lättare att hänga med dåförtiden

Jag säger som Dynamo-Eilert:
"Djävligare var det värre och förr var det nu.
Förr hade vi aldrig brännvin men nu är vi jämt utan."

VARFÖR HÄNDER SAKER?

Ibland kan uttryck som vi aldrig hört förr vara talande.

För en tid sen lyssnade jag på Karlavagnen på P4 dit folk kan ringa in och berätta eller tycka till. Ämnet denna kväll var kriminalvård.
En lyssnare vill ha en annorlunda och mer human behandling av kriminella.
Han sa sen:

-Jag vet vad jag talar om för jag jobbade som fångvaktare i över 20 år.
Fram till 1996 så jag fick förtidspension på grund av orsak.

Jag funderade lite över det uttrycket.
Det är väl ett fint sätt att säga att ingen har något att göra med varför saker inträffar.

-Jag kunde inte ringa dig förrän idag på grund av orsak.

-Tyvärr kommer jag inte till jobbet idag på grund av orsak.

-Jag och Sune skilde oss redan 2003 på grund av orsak.

-Nä, jag bloggar ganska sällan numera - på grund av orsak.

Vi behöver inte alltid veta varför. Då kan man ju också fantisera mera.

LARS, KUNGEN OCH KATARINA

Jag ser att att den skickliga och roliga författaren Katarina Mazetti gett upp sin blogg redan efter tre korta inslag.

Jag förstår henne.
Katarina Mazetti som når ut via sina böcker, föreläsningar mm behöver naturligtvis inte någon blogg.

Vad är en blogg?
En dagbok som pockar på uppmärksamhet?
Se mig, tänk på mig, berörs av mig…..
Pockande åsikter som måste ut…?
En dröm om att bli upptäckt som skribent?

Det har ju faktiskt hänt att bloggare fått ge ut böcker.
Andra har upphöjts till krönikörer i väletablerade papperstidningar.
Men en stor del av de tiotusentals nätskribenterna trampar luft.
Många lägger ner och övergår till Facebook.
För där händer det något om man skriver något kul eller klokt.

En god vän säger att man ska koppla sin blogg till andras bloggar för att liksom via agnade krokar locka läsare till sitt eget lilla forum.
Jag vet inte hur man gör detta. Och det skulle aldrig falla mig in att fuskfiska till mig läsare.
Eller - det skulle jag göra om jag visste hur man gör - men jag bryr mig inte.
Fast det gör jag förstås.

Att skriva på en blogg utan att få kommentarer är som att blåsa ut cigarettrök i en storm.
Det blir knappast några rökringar.

Men för att förtjäna kommentarer måste man förstås skriva något bra, intressant eller provocerande. Då gör jag väl det då:

Något bra, intressant och något provocerande:

Yttrandrefrihet är är inte samma sak som att få kränka

Lars Vilks är dum

Kungahuset är Sveriges i särklass största socialbidragstagare

OM ATT SÖKA SIN VÄG

Optikern hittade inte hem
eftersom han bodde i en synvilla

ANSKRÄMLIG OCH PANK

Det är synd om de vackra. Den som föds vacker går ut i världen med matjord i byxfickorna och traskar på livets promenadväg utan att stöta på patrull.
I skolan faller fröken för den söte lille gossen som med ett bländande
leende ber om ursäkt för det mest infernaliska bus.
Den söta flickan kan redan i sjuan charma brallorna av magistern och får högre betyg än hon förtjänar.

Sen växer de upp, får jobb som fotomodeller, läkare eller låtsasekonomer och tjänar massor med pengar. Men den dag någon glömmer bort att ge dem beröm eller de blir förbigångna av en yngre och vackrare stackare - då rasar deras världsbild ihop som ett korthus.

Så ta lärdom av detta, kära läsare. Fortsätt vara ful.

Det är samma sak med fattigdomen. Den som inte har pengar har allt att vinna och inget att förlora. Den fattiga tonåringen kan med glädje se fram emot en ihopsparad biobiljett eller ett par 900-kronors märkesjeans. Filmens hjältar och hjältinnor agerar sig direkt in i hjärtat på den luspanke biobesökaren som sitter med tindrande ögon iklädd sina sprillans nya jeans med bakfickorna nere vid hälarna.

Medan den bortskämda överklasskillen två bänkrader längre bak sitter med ett blaserat gäspleende och tråkas ihjäl.
Ända sen fem års ålder har han fått alla brallor och biobiljetter han bett om.
Han är mest bekymrad över att ingen i foajén verkade lägga märke till att just han var där. När halva filmen gått reser han sig upp och går hem.

Han ringer runt till sina sju tjejer för att få dem att föreslå en träff som han kan tacka nej till, men de har alla mobilsvaret på. Förbittrad somnar han på sidenörngottet, tänkande att han är ensammast i världen.
Samtidigt sitter den fattiga flickan med hängjeansen med sina kompisar på Café Kafka. De delar fyra stycken på en Loka Citron, pratar film och har kul.
Den dag nån får en storvinst på Triss går hon naturligtvis i taket av lycka. Men bara efter ett par år är miljonen bortslösad och hon kommer att ägna resten av sina liv åt att gräma sig över oförmågan att förvalta sitt pund.
Det är mycket bättre att vara fattig som en lus hela livet. Då vet man vad man har att hålla sig till.

Tänk på allt helvete pengar ställer till med. Tänk på alla som får sätta livet till på grund av pengar.
Den egentliga orsaken till alla krig är pengar. Och de som inte dör i krig kan bli rånade och nedstuckna med en slö morakniv för några hundralappars skull.
Många stressar sig till hjärtinfarkt eller hjärnblödning i jakten på pengar. Eller också går de och hänger sig på grund av ekonomiska problem.
Tänk på alla magsår och depressioner, all huvudvärk och alla gräl som pengar orsakar. Lägg därtill nickelallergin som småpengarna
ställer till med. Toppa sen med all ilska som folk känner över att få parkeringsböter bara därför att femkronorna var slut och de tog en chans.

Försök sen förneka att pengar är ett problem.

Vi har alltså kunnat slå fast att grundförutsättningen för lycka att man är fattig och ful. Då återstår bara det rent praktiska.
Hur odlar man sin fulhet, hur ser man till att behålla sin usla ekonomi?
Det handlar om ganska enkla saker.

Ifall naturen inte från början begåvat en med anskrämligt utseende får man jobba på saken.
Ful blir man ganska enkelt genom att till exempel sluta kamma sig, duscha och borsta tänderna under ett par års tid.
Om man därtill inte byter kläder annat än när det absolut krävs har man kommit långt.
Dessutom kan man toppa denna konsekventa styling med någon tillgjord fysisk defekt - en enkel hälta eller läspning kan göra susen.

När det gäller att behålla sin fattigdom är det ännu enklare. Man lever bara som vanligt och undviker alla de sparknep som de flesta av oss tvingas till för att överleva.
Pröva att under några månaders tid undvika extrapriser, att unna dig ett par restaurang- och biobesök i veckan och flytta in i nybygggd bostadsrättslägenhet.
Komplettera sedan detta ekonomiska självmord med att skaffa en hyfsad bil på avbetalning och vips - du får leva på existensminimum resten av livet.

Kom bara ihåg att göra detta i rätt ordning. Om du börjar med den snuskiga fulheten först så kan det bli problem med lägenhetsköpet och avbetalningskontraktet på bilen.

Lycka till med att bli din egen lyckas smed!
Hoppas du blir lycklig, din Lyckost.

ANNA ANKA FOREVER

Svenska medias plånböcker bultar och bankar
Svenska folket förvånas, förfäras och klankar
På en Barbieblond bimbo som är utklädd till Anka
Och som djupt i kloaken sin hjärna tycks tanka

Nu kan alla tillsammans få njuta av chocken:
Se den amerikaniserade syndabocken !
Hon som varje morgon knäböjer i morgonrocken
För att fullgöra plikten och smaka på kocken

Hennes namn kraxas gällt av var mediaskata
Tänk vad skönt med en kvinna som alla kan hata
Vi är alla överens - om henne ska vi prata
På jobbet, i hemmet - på var återvändsgata

Vi kan glömma alla män som sina kvinnor vill banka
Och karlar som på horstråken vill rida ranka
Det är bara Lilla Anna som gör ögonen blanka
En tvättäkta bluff - Se vår Hollywood-Anka

VÅRDA DINA OFFER

Allt fler bryr sig om ekokött och djurens rätt.

Många djurs enda rätt är att bli en rätt.
Så var glad att du inte föddes till kyckling eller lamm.

Och till jul är det dags att leta efter glada grisar i kyldisken.
Därför bjuds det här på en liten juldikt:

Grisen log när den dog
Därför blev vår skinka så god