Det nya året är ett oskrivet blad
Vi bär med oss papper och penna över gränsen
Ingenting särskilt kommer att hända
Någon kommer att dö
Det kommer att födas barn i vår närhet
Men
Ingenting särskilt kommer att hända
Som inte hänt under de år vi redan levt
Vi kommer kanske att få det lite bättre
Eller mycket sämre
Någon mister sitt arbete och lever i förtvivlan
Andra tjänar så mycket pengar att de borde skämmas
Men ingenting särskilt kommer att hända
Förutom att vi kanske lär oss något litet
Att vara lite ärligare
Att ljuga bättre om sakernas tillstånd
Vi renoverar våra hem
Köket glänser av självförtroende en tid
Hittar en billig sista-minutenresa till Värmen i Solen
En hemlös hittar en bättre sovplats än förra året
Där ingen ringer snuten
Och en hel kartong med konserver i ICAs sopcontainer
dyker upp som en glänsande skatt
Bomberna fortsätter falla över både barn och soldater
Alla krigar de för fred
Och rättvisa
Ett barn lär sig svälja gråten och lär sig tänka att
Pappa kanske har haft det svårt
Det är därför han gör så
Det vi säkert vet är att
Ingenting särskilt kommer att hända
Och det vi lärt oss inför det nya året är
i stort sett
Ingenting
onsdag 31 december 2008
söndag 28 december 2008
DET HÄNDE SIG VID DEN TIDEN - EN JULSAGA
Den julsaga jag tänker berätta för er utspelade sig för länge länge
sedan - julen 1892.
Eller om det var 1992... Skit samma - det var i alla fall den berömda
korsettannons-julen.
Ni kanske minns: Då Anna Nicole Smith låg som en gräddbulle i
röda underkläder på Sveriges alla affischpelare.
Debattens vågor gick höga och gräddbullen från Amerika fick
manliga bilister från Smygehuk ända upp till Pajala att köra i diket.
Den julen utspelades något som än i dag omtalas som "Den stora
julskandalen i Umeå"
En välartad familj från Blattnicksele hade precis flyttat in i ett
idylliskt villaområde på Grisbacka i utkanten av Umeå.
De var alla idel nykterister och så långt var väl allt väl.
Men far i huset var lite avundsjuk på den fnissighet dom uppstår
bland vuxna som dricker snaps till sillen vid jul.
Så detta år han fick en idé.
-I stället för alkohol kan vi väl kittla varann under fötterna vid
julbordet. Vilken skrattfest det kan bli och barnen får ju också
vara med, sa far glatt.
Sagt och gjort. Experimentet gick av stapeln vid den stora släkt-
middagen på annandag jul.
Alla kittlade varann under fötterna, fnittrade och hade jättelajbans.
Men plötsligt råkade den jättekittlige morbror Kenneth skratta och
sprattla så att han spillde sillspad på faster Astas nya klänning.
Faster Asta drog sin tillbaka till sovrummet för att ta av sig den
fläckade klänningen men dörren slets fort nog upp av lille
Daniel, fyra år.
Genom dörröppningen kunde nu alla se att faster Asta hade precis
likadana röda underkläder som Anna Nicole Smith.
Hon hade fått dessa i julklapp av sin nyblivne fästman Fredrik, 44.
Familjen fann inget fel med röda underkläder, det var ju jul och så.
Men saken var den att Faster Asta, 47, var flitig feminist och hade
nyligen skrivit en upprörd insändare i Västerbottens Kuriren om
affischkampanjen.
Under signaturen "Stoppa korsettgubbigheten" hade hon läst
lusen av alla sexfixerade reklammakare i och skrivit ord som
"flåsiga fotografer", "kommersiell köttmarknad" och "vulgär bimbo-
vamp från USA".
Men eftersom Faster Asta skrivit insändaren under pseudonym
var det ingen i familjen som kände till hennes kampanj mot röda
underkläder.
Därför alla mycket paffa när hon endast iklädd sina små röda med
stadiga steg klev in i matrummet och utropade:
- Ska ni säga!
En mycket förbryllande replik eftersom ingen sagt nåt.
-Ska ni säga ! upprepade Asta.
-Ni som hycklar och ljuger, skvallrar och smyger om allt och alla.
Jag är så trött på hyckleriet och dubbelmoralen i denna förbannade
familj!
"Förbannade familj" skulle faster Asta inte ha sagt. Gammelmormor
var djupt religiös och svordomen gjorde henne mycket upprörd.
Hon lämnade matbordet och gick ut på farstubron för att hämta luft.
Far i huset försökte förgäves få sin arga syster att ta på sig en
mossgrön träningsoverall.
Ute på farstubron trampade gammelmormor rakt på en bricka
ischoklad som lilla Emma, 8 år, hade gjort och ställt ut för att
svalna i vinterkylan.
Gammelmormor halkade iväg utför farstutrappan - dock utan att
skada sig. Men kjolen, blusen och händerna blev helt nedsmetade
av chokladfläckar. När hon tog sig för pannan fick hon brunt kladd
i hela ansiktet.
Gammelmormor hade sett mycket på TV 4:s reklam och skrek
instinktivt:
-Ariel Ultra Ariel Ultra!
Men eftersom hon tappat löständerna var det svårt att uppfatta
vad hon skrek.
Ut på bron kom stackars lilla Emma, 8 år och skrek i falsett:
-Mitt snask, mitt snask, du har förstört allt mitt snask!
Just då kom också grannarna mitt emot ut på sin bro för att se
vad som stod på:
De fick se en kvinna i 80-årsåldern som låg på rygg och sprattlade
på en ishal garageuppfart. Hon verkade full som en alika och var
nersmetad i ansiktet med Gud vet vad.
Grannarna tolkade hennes rop Ariel Ultra, Ariel Ultra som:
-Alla är fulla, alla är fulla!
På farstubron stod en förtappad flicka i 8-årsåldern och ropade:
-Ditt fnask, ditt fnask, du har förstört allt ditt fnask!
Genom köksfönstret kunde de förvånade grannarna dessutom se en
medelålders kvinna i röda underkläder som viftar med armarna
och också skrek något de var tacksamma för att slippa höra...
Grannarna skakade på huvudet och låste både ytterdörr och
källaringång.
Många i Umeå med omnejd talar än idag om den stora julskandalen
på Grisbacka då den nyinflyttade familjen skämde ut sig.
Det värsta av allt är att familjen, där fadern för övrigt är högt uppsatt
KD-politiker, har mage att påstå att dom är helnykterister.
sedan - julen 1892.
Eller om det var 1992... Skit samma - det var i alla fall den berömda
korsettannons-julen.
Ni kanske minns: Då Anna Nicole Smith låg som en gräddbulle i
röda underkläder på Sveriges alla affischpelare.
Debattens vågor gick höga och gräddbullen från Amerika fick
manliga bilister från Smygehuk ända upp till Pajala att köra i diket.
Den julen utspelades något som än i dag omtalas som "Den stora
julskandalen i Umeå"
En välartad familj från Blattnicksele hade precis flyttat in i ett
idylliskt villaområde på Grisbacka i utkanten av Umeå.
De var alla idel nykterister och så långt var väl allt väl.
Men far i huset var lite avundsjuk på den fnissighet dom uppstår
bland vuxna som dricker snaps till sillen vid jul.
Så detta år han fick en idé.
-I stället för alkohol kan vi väl kittla varann under fötterna vid
julbordet. Vilken skrattfest det kan bli och barnen får ju också
vara med, sa far glatt.
Sagt och gjort. Experimentet gick av stapeln vid den stora släkt-
middagen på annandag jul.
Alla kittlade varann under fötterna, fnittrade och hade jättelajbans.
Men plötsligt råkade den jättekittlige morbror Kenneth skratta och
sprattla så att han spillde sillspad på faster Astas nya klänning.
Faster Asta drog sin tillbaka till sovrummet för att ta av sig den
fläckade klänningen men dörren slets fort nog upp av lille
Daniel, fyra år.
Genom dörröppningen kunde nu alla se att faster Asta hade precis
likadana röda underkläder som Anna Nicole Smith.
Hon hade fått dessa i julklapp av sin nyblivne fästman Fredrik, 44.
Familjen fann inget fel med röda underkläder, det var ju jul och så.
Men saken var den att Faster Asta, 47, var flitig feminist och hade
nyligen skrivit en upprörd insändare i Västerbottens Kuriren om
affischkampanjen.
Under signaturen "Stoppa korsettgubbigheten" hade hon läst
lusen av alla sexfixerade reklammakare i och skrivit ord som
"flåsiga fotografer", "kommersiell köttmarknad" och "vulgär bimbo-
vamp från USA".
Men eftersom Faster Asta skrivit insändaren under pseudonym
var det ingen i familjen som kände till hennes kampanj mot röda
underkläder.
Därför alla mycket paffa när hon endast iklädd sina små röda med
stadiga steg klev in i matrummet och utropade:
- Ska ni säga!
En mycket förbryllande replik eftersom ingen sagt nåt.
-Ska ni säga ! upprepade Asta.
-Ni som hycklar och ljuger, skvallrar och smyger om allt och alla.
Jag är så trött på hyckleriet och dubbelmoralen i denna förbannade
familj!
"Förbannade familj" skulle faster Asta inte ha sagt. Gammelmormor
var djupt religiös och svordomen gjorde henne mycket upprörd.
Hon lämnade matbordet och gick ut på farstubron för att hämta luft.
Far i huset försökte förgäves få sin arga syster att ta på sig en
mossgrön träningsoverall.
Ute på farstubron trampade gammelmormor rakt på en bricka
ischoklad som lilla Emma, 8 år, hade gjort och ställt ut för att
svalna i vinterkylan.
Gammelmormor halkade iväg utför farstutrappan - dock utan att
skada sig. Men kjolen, blusen och händerna blev helt nedsmetade
av chokladfläckar. När hon tog sig för pannan fick hon brunt kladd
i hela ansiktet.
Gammelmormor hade sett mycket på TV 4:s reklam och skrek
instinktivt:
-Ariel Ultra Ariel Ultra!
Men eftersom hon tappat löständerna var det svårt att uppfatta
vad hon skrek.
Ut på bron kom stackars lilla Emma, 8 år och skrek i falsett:
-Mitt snask, mitt snask, du har förstört allt mitt snask!
Just då kom också grannarna mitt emot ut på sin bro för att se
vad som stod på:
De fick se en kvinna i 80-årsåldern som låg på rygg och sprattlade
på en ishal garageuppfart. Hon verkade full som en alika och var
nersmetad i ansiktet med Gud vet vad.
Grannarna tolkade hennes rop Ariel Ultra, Ariel Ultra som:
-Alla är fulla, alla är fulla!
På farstubron stod en förtappad flicka i 8-årsåldern och ropade:
-Ditt fnask, ditt fnask, du har förstört allt ditt fnask!
Genom köksfönstret kunde de förvånade grannarna dessutom se en
medelålders kvinna i röda underkläder som viftar med armarna
och också skrek något de var tacksamma för att slippa höra...
Grannarna skakade på huvudet och låste både ytterdörr och
källaringång.
Många i Umeå med omnejd talar än idag om den stora julskandalen
på Grisbacka då den nyinflyttade familjen skämde ut sig.
Det värsta av allt är att familjen, där fadern för övrigt är högt uppsatt
KD-politiker, har mage att påstå att dom är helnykterister.
fredag 12 december 2008
VI DÖPER VÅR SCHÄFER
Barnet hade hemläxa och det handlade om Martin Luther King:
En svart folkhjälte som hade en dröm
Om fred på jorden och att alla människor är lika mycket värda
Sedan sköts den svarte hjälten Varför?
Läxan får vänta
För TVn står på, reklamradion pratar fort fort fort
Och nya webtidningar
besöks varje sekund
Vi hinner inte prata om gamla döda folkhjältar
I Irak skjuts oskyldiga på öppen gata
Hemma i Sverige spottar våldet utslagna tänder på asfalten
Ibland hörs genom mediabruset ungdomar som vill ha
"Rättvisa åt alla, ingen utsugning av fattiga och fred på jorden"
Det är rätt, säger vi lite avmätt
Så där sa vi också när vi var unga och arga.
Det är jättebra att ni bryr er om
Fast inbilla er ingenting Alla blir äldre Och klokare
Barnets hemläxa gällde också religion
Att inte slåss, stjäla eller dräpa sin broder
Pojkarna växer upp Gör lumpen och lär sig dräpa sin broder
Barnen ser hur samhällets toppar stjäl åt sig ofattbara löner
Bonusar och fallskärmar.
Du skall icke stjäla - men cheferna får miljoner
Lagligt stulna från våra skattepengar
Dom sitter i TVn och ler - anser sig vara värda varenda krona
I en annan kanal visas hur Hollywoods hårdingar handskas
med våldet i världen
Skjut först och fråga sen
Utrota varenda jävel
TVn visar också munkar, präster och sektledare som predikar
fridfulla budskap
Alla ber de böner om att Gud ska frälsa oss ifrån ondo.
De påpekar att vi alla är lika inför vår Skapare
Alla är lika men några får växa upp på andra sidan staketet
Med ett kokstryk till frukost, en full pappa, en gråtande mamma
Och chipspåsen framför TVn som enda tröst
Det barnet får bli en som inte syns En som inte räknas.
Tills han en vacker dag rusar ut ur lägenhetens fängelse
En blankrakad skinnskalle som - när rätt antal starköl passerat
strupen - kan sparka skiten ur vem som helst
Vi andra, vi trygga och välanpassade stannar till vid tidnings-
kiosken
Får en klump i magen och tar avstånd från det meningslösa våldet
Men på andra sidan staketet står en gryta och kokar
När dom osynliga ungarna svalt tillräckligt mycket gråt, chips och
orättvisor bubblar den över
Och det rinner något rött längs rännstenen
Ännu ett vansinnesdåd och vi fylls av avsky när pojkarna från andra
sidan staketet sitter och flinar i rättssalen
Vi grips av raseri
Dom ska skämmas, dom ska veta hut Be om förlåtelse Gråta
Men framför allt - Vi kräver straff
Öga för öga Tand för tand.
Men vad gör vi med dom som fått så många hugg och slag
att dominte längre bryr sig
Som sitter där och flinar oss i ansiktet
Precis som cheferna med sina fallskärmar
Precis som politikerna med sina fina planer på ett privatiserat
paradis där allting har en prislapp
Där det alltid finns en entreprenör beredd
Som i en professionell broschyr lovar att begrava kaoset mot faktura
Vi civiliserade, vita, villaägande humanister står här på andra sidan
staketet Väntar på förändringen
Vi är beredda att betala för ordning och reda
Vi kan också läxan om fred på jorden och att alla människor är födda
fria och lika mycket värda och sånt där tjat om Martin Luther King
Just nu har vi inte tid
För vi
Måste ringa låssmeden om ett digitalt tjuvlarm
Nytt niotillhållarlås Vi måste teckna ännu en försäkring
Samt köpa en vakthund
En schäfer
Vi döper honom till King
Martin Luther King
En svart folkhjälte som hade en dröm
Om fred på jorden och att alla människor är lika mycket värda
Sedan sköts den svarte hjälten Varför?
Läxan får vänta
För TVn står på, reklamradion pratar fort fort fort
Och nya webtidningar
besöks varje sekund
Vi hinner inte prata om gamla döda folkhjältar
I Irak skjuts oskyldiga på öppen gata
Hemma i Sverige spottar våldet utslagna tänder på asfalten
Ibland hörs genom mediabruset ungdomar som vill ha
"Rättvisa åt alla, ingen utsugning av fattiga och fred på jorden"
Det är rätt, säger vi lite avmätt
Så där sa vi också när vi var unga och arga.
Det är jättebra att ni bryr er om
Fast inbilla er ingenting Alla blir äldre Och klokare
Barnets hemläxa gällde också religion
Att inte slåss, stjäla eller dräpa sin broder
Pojkarna växer upp Gör lumpen och lär sig dräpa sin broder
Barnen ser hur samhällets toppar stjäl åt sig ofattbara löner
Bonusar och fallskärmar.
Du skall icke stjäla - men cheferna får miljoner
Lagligt stulna från våra skattepengar
Dom sitter i TVn och ler - anser sig vara värda varenda krona
I en annan kanal visas hur Hollywoods hårdingar handskas
med våldet i världen
Skjut först och fråga sen
Utrota varenda jävel
TVn visar också munkar, präster och sektledare som predikar
fridfulla budskap
Alla ber de böner om att Gud ska frälsa oss ifrån ondo.
De påpekar att vi alla är lika inför vår Skapare
Alla är lika men några får växa upp på andra sidan staketet
Med ett kokstryk till frukost, en full pappa, en gråtande mamma
Och chipspåsen framför TVn som enda tröst
Det barnet får bli en som inte syns En som inte räknas.
Tills han en vacker dag rusar ut ur lägenhetens fängelse
En blankrakad skinnskalle som - när rätt antal starköl passerat
strupen - kan sparka skiten ur vem som helst
Vi andra, vi trygga och välanpassade stannar till vid tidnings-
kiosken
Får en klump i magen och tar avstånd från det meningslösa våldet
Men på andra sidan staketet står en gryta och kokar
När dom osynliga ungarna svalt tillräckligt mycket gråt, chips och
orättvisor bubblar den över
Och det rinner något rött längs rännstenen
Ännu ett vansinnesdåd och vi fylls av avsky när pojkarna från andra
sidan staketet sitter och flinar i rättssalen
Vi grips av raseri
Dom ska skämmas, dom ska veta hut Be om förlåtelse Gråta
Men framför allt - Vi kräver straff
Öga för öga Tand för tand.
Men vad gör vi med dom som fått så många hugg och slag
att dominte längre bryr sig
Som sitter där och flinar oss i ansiktet
Precis som cheferna med sina fallskärmar
Precis som politikerna med sina fina planer på ett privatiserat
paradis där allting har en prislapp
Där det alltid finns en entreprenör beredd
Som i en professionell broschyr lovar att begrava kaoset mot faktura
Vi civiliserade, vita, villaägande humanister står här på andra sidan
staketet Väntar på förändringen
Vi är beredda att betala för ordning och reda
Vi kan också läxan om fred på jorden och att alla människor är födda
fria och lika mycket värda och sånt där tjat om Martin Luther King
Just nu har vi inte tid
För vi
Måste ringa låssmeden om ett digitalt tjuvlarm
Nytt niotillhållarlås Vi måste teckna ännu en försäkring
Samt köpa en vakthund
En schäfer
Vi döper honom till King
Martin Luther King
måndag 1 december 2008
REKORDEN I DITT LIV
Den som är snabbast på att rapa i hela världen är Jens Jeppsson
i Vinslöv. År 1993 rapade han hela 845 gånger på 7 minuter.
Vilket enligt mina beräkningar skulle bli ganska exakt två gånger
per sekund.
För denna bedrift får Jens Jeppson två rader i Guinness Rekordbok
och kan därmed sälla sig till de odödligas skara.
Hur Jeppson luktade i munnen efteråt anges inte.
Världens mest utdragna joddling pågick i 30 timmar och en minut.
Hur det lät framgår inte men jag antar att den joddlandes
hals efteråt fick penslas med jod.
Guinness Rekordbok är fylld av härliga prestationer.
Från att dra en barnvagn i 56 mil till att släppa ett ägg från en
helikopter på 198 meters höjd.
Man kan undra vad det är som driver människor att vistas i en
ormgrop i 60 dagar. De var tillsammans med ormar alltså - om
det varit den slags ormgrop du tänkte på hade det varit lite mer
förståeligt.
Det går också att kyssas oavbrutet i över 17 dygn.
Man undrar hur det smakade i munnen på Eddie och Delphine från
Memphis efteråt.
"You must remember this - A kiss is just a kiss.."
Man glömmer knappast en kyss som varar i 418 timmar och 30
minuter.
Hur mycket Lypsyl gick åt? Vad hände sedan? Kunde Eddie och
Delphine någonsin mera njuta av en kyss? Plågas de än i dag av
mardrömmar om stora, underliga parasitdjur med sugmunnar som
krälar upp ur kudden?
Frågorna hopar sig.
Drivkraften är kanske att få bekräftat att man är någon. Även om
man bara är en av de 23 personer som packat in sig i en Fiat 600.
Det går också att misslyckas med att komma i Guinness Rekordbok
på ett storartat sätt.
Larry Dean svårslagen. Trots att namnet låter som en amerikansk
smörsångare är han norrlänning.
På sextitalet gjorde han dansbandskarriär i Västerbottens inland
med ”Larry Dean's Combo”.
Han har även uppträtt med grupper som "Staffan och Heta Tips"
och tillsammans med Ö-vik stoltheter "The Balubas".
Under punkeran 1977 gav Larry Dean ut singeln Jävla Sprit med
sin grupp ”Baksmällan”
Året var 1970. Det jättelika danspalatset Universum i Umeå hade
nyligen invigts. För en megastjärna som Larry Dean var Universum
det rätta stället att slå rekord och hamna i Guinness Rekordbok.
Han meddelade pressen att han skulle ta världsrekord i oavbruten
orkesterspelning. Med sitt dåvarande band, Larry Dean & Gänget,
skulle han spela trummor dygnet runt i en hel vecka.
Bandet skulle börja med en vanlig lördagsspelning och sedan avsluta
under pompa och ståt lördag en vecka senare.
När sedan Västerbottens Folkblad kom på måndagsmorgonen
toppades förstasidan av ett scoop:
Bilder på en likblek Larry Dean med dropp i sjuksängen på Umeå
Lasarett. Han hade kollapsat redan vid halv-fyra tiden på söndags-
morgonen. Mitt under låten "Twilight time" hade han helt sonika
svimmat och förts iväg med ambulanstransport.
Efter drygt sex timmars spelning.
Rubriken i Västerbottens Folkblad är en klassiker:
"Larry Dean hälsar från sjuksängen:
Aldrig mera Guinness Rekordbok!"
Trots detta varnande exempel fortsätter människan slå nya, märkliga
rekord.
Vi avslutar med ett motsägelsefullt fenomen. Krystyna Kolorful
i Seattle, USA, är världens mest tatuerade kvinna. Hon har täckt 95
procent av sin kropp med tatueringar.
Det konstiga är att hon jobbar som stripteasedansös.
Även om Krystyna Kolorful tar av sig alla kläderna så ser man ju inte kroppen.
i Vinslöv. År 1993 rapade han hela 845 gånger på 7 minuter.
Vilket enligt mina beräkningar skulle bli ganska exakt två gånger
per sekund.
För denna bedrift får Jens Jeppson två rader i Guinness Rekordbok
och kan därmed sälla sig till de odödligas skara.
Hur Jeppson luktade i munnen efteråt anges inte.
Världens mest utdragna joddling pågick i 30 timmar och en minut.
Hur det lät framgår inte men jag antar att den joddlandes
hals efteråt fick penslas med jod.
Guinness Rekordbok är fylld av härliga prestationer.
Från att dra en barnvagn i 56 mil till att släppa ett ägg från en
helikopter på 198 meters höjd.
Man kan undra vad det är som driver människor att vistas i en
ormgrop i 60 dagar. De var tillsammans med ormar alltså - om
det varit den slags ormgrop du tänkte på hade det varit lite mer
förståeligt.
Det går också att kyssas oavbrutet i över 17 dygn.
Man undrar hur det smakade i munnen på Eddie och Delphine från
Memphis efteråt.
"You must remember this - A kiss is just a kiss.."
Man glömmer knappast en kyss som varar i 418 timmar och 30
minuter.
Hur mycket Lypsyl gick åt? Vad hände sedan? Kunde Eddie och
Delphine någonsin mera njuta av en kyss? Plågas de än i dag av
mardrömmar om stora, underliga parasitdjur med sugmunnar som
krälar upp ur kudden?
Frågorna hopar sig.
Drivkraften är kanske att få bekräftat att man är någon. Även om
man bara är en av de 23 personer som packat in sig i en Fiat 600.
Det går också att misslyckas med att komma i Guinness Rekordbok
på ett storartat sätt.
Larry Dean svårslagen. Trots att namnet låter som en amerikansk
smörsångare är han norrlänning.
På sextitalet gjorde han dansbandskarriär i Västerbottens inland
med ”Larry Dean's Combo”.
Han har även uppträtt med grupper som "Staffan och Heta Tips"
och tillsammans med Ö-vik stoltheter "The Balubas".
Under punkeran 1977 gav Larry Dean ut singeln Jävla Sprit med
sin grupp ”Baksmällan”
Året var 1970. Det jättelika danspalatset Universum i Umeå hade
nyligen invigts. För en megastjärna som Larry Dean var Universum
det rätta stället att slå rekord och hamna i Guinness Rekordbok.
Han meddelade pressen att han skulle ta världsrekord i oavbruten
orkesterspelning. Med sitt dåvarande band, Larry Dean & Gänget,
skulle han spela trummor dygnet runt i en hel vecka.
Bandet skulle börja med en vanlig lördagsspelning och sedan avsluta
under pompa och ståt lördag en vecka senare.
När sedan Västerbottens Folkblad kom på måndagsmorgonen
toppades förstasidan av ett scoop:
Bilder på en likblek Larry Dean med dropp i sjuksängen på Umeå
Lasarett. Han hade kollapsat redan vid halv-fyra tiden på söndags-
morgonen. Mitt under låten "Twilight time" hade han helt sonika
svimmat och förts iväg med ambulanstransport.
Efter drygt sex timmars spelning.
Rubriken i Västerbottens Folkblad är en klassiker:
"Larry Dean hälsar från sjuksängen:
Aldrig mera Guinness Rekordbok!"
Trots detta varnande exempel fortsätter människan slå nya, märkliga
rekord.
Vi avslutar med ett motsägelsefullt fenomen. Krystyna Kolorful
i Seattle, USA, är världens mest tatuerade kvinna. Hon har täckt 95
procent av sin kropp med tatueringar.
Det konstiga är att hon jobbar som stripteasedansös.
Även om Krystyna Kolorful tar av sig alla kläderna så ser man ju inte kroppen.
tisdag 25 november 2008
DEAD MAN´S DANCE
Umeå: Ett band improviserar psykedelia i Garageland Studios.
Telefonen ringer.
Kungsholmen, Stockholm:
Text skrives. En man med en gammal väckarklocka som metronom.
En portastudio. En billig mikrofon.
Kassettband skickas norrut.
Resultat: En singel som i stort sett ingen kan få tag på.
Jukon Speakers - utgiven 1986.
DEAD MAN'S DANCE
The detective out prowling In corduroy pants
A midnight weasel Watching all the ants
Jonny Rockhouse is carrying his guitar case
With a phony look on his Fender face
A nun in the supermarket - Standing in the queue
Wondering what it's like to buy groceries for two
A pimp selling powder - Potshot ammunition
Jonny Rockhouse is sniffing the aircondition
Midnight in the Madhouse Super city screams
Jonny's in the limelight Dead end neon dreams
The detective in the office - Waiting for a call
A widow in white is waiting in the hall
Jonny's in a coffeehouse looking like a bum
In his head - The beating of a tom-tom drum
The rhythm of the city - Beating like a clock
He's too young to die - but too old to rock
The supermarket closed The nun waits for a chance
The Bonfires are playing The Dead Man's Dance
Midnight in the Madhouse Super city screams
Jonny's in the limelight Dead end neon dreams
The detective and the nun in a black Chevrolet
Either watch and pray or hit the hay
Jonny's in the graveyard Dancing with a stone
Using a bone as a microphone
Bonfires are burning Lightning up the sky
Life is passing like a firefly
The rhythm of the city is beating like a drum
Pa da pam pam pam Pa da pam pam pam
Midnight in the Madhouse Super city screams
Jonny's in the limelight Dead end neon dreams
Telefonen ringer.
Kungsholmen, Stockholm:
Text skrives. En man med en gammal väckarklocka som metronom.
En portastudio. En billig mikrofon.
Kassettband skickas norrut.
Resultat: En singel som i stort sett ingen kan få tag på.
Jukon Speakers - utgiven 1986.
DEAD MAN'S DANCE
The detective out prowling In corduroy pants
A midnight weasel Watching all the ants
Jonny Rockhouse is carrying his guitar case
With a phony look on his Fender face
A nun in the supermarket - Standing in the queue
Wondering what it's like to buy groceries for two
A pimp selling powder - Potshot ammunition
Jonny Rockhouse is sniffing the aircondition
Midnight in the Madhouse Super city screams
Jonny's in the limelight Dead end neon dreams
The detective in the office - Waiting for a call
A widow in white is waiting in the hall
Jonny's in a coffeehouse looking like a bum
In his head - The beating of a tom-tom drum
The rhythm of the city - Beating like a clock
He's too young to die - but too old to rock
The supermarket closed The nun waits for a chance
The Bonfires are playing The Dead Man's Dance
Midnight in the Madhouse Super city screams
Jonny's in the limelight Dead end neon dreams
The detective and the nun in a black Chevrolet
Either watch and pray or hit the hay
Jonny's in the graveyard Dancing with a stone
Using a bone as a microphone
Bonfires are burning Lightning up the sky
Life is passing like a firefly
The rhythm of the city is beating like a drum
Pa da pam pam pam Pa da pam pam pam
Midnight in the Madhouse Super city screams
Jonny's in the limelight Dead end neon dreams
fredag 21 november 2008
FÖRBRYLLANDE LÄNGTAN EFTER KÄRLEK
Dagens Nyheters kontaktannonser är en intressant läsning.
Där kan man t ex idag med häpnad läsa följande annons:
”Snygg seriös brandman med allt ordnat söker söker en vacker
flygvärdinna för en seriös relation”
Allt är ordnat. Vilken avundsvärd situation.
Pengar på banken, välstädad bostadsrätt med utsikt över sjön.
Starkölsbastu på fredagarna med grabbarna och stenhårda
fyspass i svinottan.
Inga traumatiska minnen längre av en kärlekslös uppväxt med
iskalla krav på perfektion från en pappa man var livrädd för.
Då allt är ordnat - vad fattas väl då ?
En vacker flygvärdinna förstås.
Den annonsen kan förstås tolkas ungefär så.
Men den här går jag bet på:
Under rubriken ”Man söker kvinna” i DN samma dag står också
denna korta och kärnfulla annons:
”Jag vill bli groda igen - så kyss mig en gång till.”
Där fick vi något att fundera över.
Det får mig nästan att önska att jag var kvinna.
Så jag kunde boka en träff med prinsen och få veta vad han menar.
Där kan man t ex idag med häpnad läsa följande annons:
”Snygg seriös brandman med allt ordnat söker söker en vacker
flygvärdinna för en seriös relation”
Allt är ordnat. Vilken avundsvärd situation.
Pengar på banken, välstädad bostadsrätt med utsikt över sjön.
Starkölsbastu på fredagarna med grabbarna och stenhårda
fyspass i svinottan.
Inga traumatiska minnen längre av en kärlekslös uppväxt med
iskalla krav på perfektion från en pappa man var livrädd för.
Då allt är ordnat - vad fattas väl då ?
En vacker flygvärdinna förstås.
Den annonsen kan förstås tolkas ungefär så.
Men den här går jag bet på:
Under rubriken ”Man söker kvinna” i DN samma dag står också
denna korta och kärnfulla annons:
”Jag vill bli groda igen - så kyss mig en gång till.”
Där fick vi något att fundera över.
Det får mig nästan att önska att jag var kvinna.
Så jag kunde boka en träff med prinsen och få veta vad han menar.
EN LITEN SÅPA
Vi föds alla lika, men absolut inte med samma möjligheter.
Om vi kommer att växa upp till att bli sjukvårdsbiträde eller
popstjärna, finansminister eller bankrånare - det bestäms oftast
redan i barndomshemmet.
Det är inte bara mängden kramar eller kok stryk som stakar ut
livsbanan.
Det är också uppfostran, uppmuntran och självförtroende som styr.
Samt inte minst storleken på hushållskassan.
Trodde vi tills nu. Detta har hänt:
Två små flickor föds en överbelastad aprilnatt 1984 på Allmänna
BB i Umeå. Eftersom barnmorskan är tablettmissbrukare så
förväxlar hon de bägge bebisarna.
Lilla Angeliques riktiga föräldrar är fint folk. Pappa Lars Pernekull
är VD inom en livsmedelskoncern och Mamma Eva innehar en
professur i retorik på Umeå Universitet.
Men den undersköna lilla baby Angelique hamnar av misstag hos
Vera och Rolle Karlsson.
Rolle är en smygsupande sotare med koppärrig hy och Vera en
underdånig och sjavig hotellstäderska som gillar Christer Sjögren.
Angelique döps därför till det underklassiga namnet Maja.
Maja (den äkta Angelique) är en både musikalisk, intelligent och
vacker liten tös. Hon får spott och spe för sina ambitioner av sina
obildade och försummande föräldrar.
-Du ska inte tro att du är något!
Vad är det för skitprat om Chopin och att måla akvareller!
Man får ju skämmas!
Kan inte du lyssna på Michael Jackson, längta efter grillchips och
Disneyklubben som alla andra ungar?
Medan Vera och Rolles riktiga barn är en liten kobent tös som är både
dumdryg och ilsken. Hon har alltså hamnat i direktörs-akademiker-
familjen och döpts till Angelique. .
Hemma hos Jeanette och Claes är familjesituationen den motsatta.
Den fula och lata lilla tösen klarar inte av att gå i Montessoriförskola -
hon bara biter de andra barnen i armen.
Alla pedagogiska träleksaker ligger slängda i ett hörn hemma i den
harmoniskt inredda trävillan på Berghem.
Medan falska Angelique snattar snask på Vivo.
De bägge barnen blir större. Båda går naturligtvis omkring och
känner att något är alldeles på tok.
-Jag känner mig inte hemma i mitt eget liv, säger Maja (den äkta
Angelique) melankoliskt medan hon håglöst tuggar på en flottig
hamburgare från Max.
Hon stryker sin släta, vackert formade tonårshand över det
billiga beiga plastbordet och låter blicken svepa över horisonten.
I en annan del av staden:
Den falska Angelique dricker latte med ett par väninnor
(ja, de betecknar varandra så)
-Jag såg ett par schyssta tajts på Hennes och Mauritz. Och en
urringad top i silver och svart !
-Men snälla Angelique. Varför ska du alltid följa dom cheapaste
köpmännens senaste modeslaveri. Har du ingen stil?
-Ja, eller hur?
-Fy fan vad ni är djävliga!
Angelique smäller i ytterdörren till Café Kafka och tar sin ekologiska
träcykel för att håglöst trampa ner mot centrum.
Det är en flammande vacker vårkväll.
Nere vid Umeälven går Maja omkring för att från det brusande vattnet
få inspiration till den dadaistiska diktsamling hon skriver på i smyg.
Titeln är ”Beige Beige skiftnyckel”
De bägge flickorna möts vid umeälvens vårflod, ser på varandra en lång
stund.
Molnen tornar dramatiskt upp sig på den norrländska vårhimlen och
vårens alla dofter ångar ur den upptinade myllan.
Efter en tystnad som känns som en evighet säger Angelique stilla:
-Vad det luktar konstigt. Är det du som har fisit?
--------------------
Som alla märker driver författaren till detta såpa-synopsis en tes:
Det sociala arvet betyder ingenting.
Allt styrs av generna.
En kulturpolitisk tes som passar Regeringsalliansen som hand i handske.
Vem som helst kan bli framgångsrik. Ingen behöver hamna i utanförskap.
"Beige Beige skiftnyckel" kommer att bli en kioskvältare.
TV-serien i 59 avsnitt får sin premiär våren 2009 på TV3.
En klassiker som kommer att dra in åtskilliga miljoner i reklampengar.
De medverkande skådespelarna kommer att att tjäna mindre än om de
sitter kassan på ICA eller kör taxi.
Medan TV3s aktier skjuter i höjden.
För att få rätt förhandsreklam kommer produktionsbolaget
att se till att den ena huvudrollsinnehavaren - Vera och Rolles unge -
två veckor innan premiären blir häktad för narkotikainnehav.
Medan hon som spelar den äkta Angelique viker ut sig på motorhuven
till en Ferarri i den subtila kulturtidskriften Slitz.
Om vi kommer att växa upp till att bli sjukvårdsbiträde eller
popstjärna, finansminister eller bankrånare - det bestäms oftast
redan i barndomshemmet.
Det är inte bara mängden kramar eller kok stryk som stakar ut
livsbanan.
Det är också uppfostran, uppmuntran och självförtroende som styr.
Samt inte minst storleken på hushållskassan.
Trodde vi tills nu. Detta har hänt:
Två små flickor föds en överbelastad aprilnatt 1984 på Allmänna
BB i Umeå. Eftersom barnmorskan är tablettmissbrukare så
förväxlar hon de bägge bebisarna.
Lilla Angeliques riktiga föräldrar är fint folk. Pappa Lars Pernekull
är VD inom en livsmedelskoncern och Mamma Eva innehar en
professur i retorik på Umeå Universitet.
Men den undersköna lilla baby Angelique hamnar av misstag hos
Vera och Rolle Karlsson.
Rolle är en smygsupande sotare med koppärrig hy och Vera en
underdånig och sjavig hotellstäderska som gillar Christer Sjögren.
Angelique döps därför till det underklassiga namnet Maja.
Maja (den äkta Angelique) är en både musikalisk, intelligent och
vacker liten tös. Hon får spott och spe för sina ambitioner av sina
obildade och försummande föräldrar.
-Du ska inte tro att du är något!
Vad är det för skitprat om Chopin och att måla akvareller!
Man får ju skämmas!
Kan inte du lyssna på Michael Jackson, längta efter grillchips och
Disneyklubben som alla andra ungar?
Medan Vera och Rolles riktiga barn är en liten kobent tös som är både
dumdryg och ilsken. Hon har alltså hamnat i direktörs-akademiker-
familjen och döpts till Angelique. .
Hemma hos Jeanette och Claes är familjesituationen den motsatta.
Den fula och lata lilla tösen klarar inte av att gå i Montessoriförskola -
hon bara biter de andra barnen i armen.
Alla pedagogiska träleksaker ligger slängda i ett hörn hemma i den
harmoniskt inredda trävillan på Berghem.
Medan falska Angelique snattar snask på Vivo.
De bägge barnen blir större. Båda går naturligtvis omkring och
känner att något är alldeles på tok.
-Jag känner mig inte hemma i mitt eget liv, säger Maja (den äkta
Angelique) melankoliskt medan hon håglöst tuggar på en flottig
hamburgare från Max.
Hon stryker sin släta, vackert formade tonårshand över det
billiga beiga plastbordet och låter blicken svepa över horisonten.
I en annan del av staden:
Den falska Angelique dricker latte med ett par väninnor
(ja, de betecknar varandra så)
-Jag såg ett par schyssta tajts på Hennes och Mauritz. Och en
urringad top i silver och svart !
-Men snälla Angelique. Varför ska du alltid följa dom cheapaste
köpmännens senaste modeslaveri. Har du ingen stil?
-Ja, eller hur?
-Fy fan vad ni är djävliga!
Angelique smäller i ytterdörren till Café Kafka och tar sin ekologiska
träcykel för att håglöst trampa ner mot centrum.
Det är en flammande vacker vårkväll.
Nere vid Umeälven går Maja omkring för att från det brusande vattnet
få inspiration till den dadaistiska diktsamling hon skriver på i smyg.
Titeln är ”Beige Beige skiftnyckel”
De bägge flickorna möts vid umeälvens vårflod, ser på varandra en lång
stund.
Molnen tornar dramatiskt upp sig på den norrländska vårhimlen och
vårens alla dofter ångar ur den upptinade myllan.
Efter en tystnad som känns som en evighet säger Angelique stilla:
-Vad det luktar konstigt. Är det du som har fisit?
--------------------
Som alla märker driver författaren till detta såpa-synopsis en tes:
Det sociala arvet betyder ingenting.
Allt styrs av generna.
En kulturpolitisk tes som passar Regeringsalliansen som hand i handske.
Vem som helst kan bli framgångsrik. Ingen behöver hamna i utanförskap.
"Beige Beige skiftnyckel" kommer att bli en kioskvältare.
TV-serien i 59 avsnitt får sin premiär våren 2009 på TV3.
En klassiker som kommer att dra in åtskilliga miljoner i reklampengar.
De medverkande skådespelarna kommer att att tjäna mindre än om de
sitter kassan på ICA eller kör taxi.
Medan TV3s aktier skjuter i höjden.
För att få rätt förhandsreklam kommer produktionsbolaget
att se till att den ena huvudrollsinnehavaren - Vera och Rolles unge -
två veckor innan premiären blir häktad för narkotikainnehav.
Medan hon som spelar den äkta Angelique viker ut sig på motorhuven
till en Ferarri i den subtila kulturtidskriften Slitz.
torsdag 13 november 2008
SLÅ HÅRT, SLÅ RÄTT
Anekdot från Danderyd:
"Det kom en tiggare fram till mig på Drottninggatan. Han sa:
-Jag har inte fått en tugga på flera dagar.
Så jag bet honom i armen."
Nu visar det sig att denna tanke spridit sig utanför överklassens domäner.
På radion hör jag idag följande nyhet:
FRÄTANDE GIFT HÄLLDES I KASSERAD MAT
Personalen i en Lidl-affär i Solna tröttnade på att hemlösa letade efter mat i butikens sopcontainrar.
För att få dem att sluta hällde man frätande rengöringsmedel över matresterna.
Enligt lokaltidningen Mitt i Solna var det förra veckan som en av de anställda på Lidl-butiken fick nog av de hemlösas matletande och tog till drastiska åtgärder.
Frätande rengöringsmedel hälldes över soporna .....
( Från Dagens Eko, SRs hemsida torsdag 13 november 2008)
-----------------------
Okej.
Varför inte mota Olle i grind?
Jag föreslår att Lidl:s personal ger sig ut på nätterna och häller frätande gift direkt på sovande hemlösa.
Då ger dom nog fan i att försöka dämpa sin hunger genom att rota i bortkastad mat.
"Det kom en tiggare fram till mig på Drottninggatan. Han sa:
-Jag har inte fått en tugga på flera dagar.
Så jag bet honom i armen."
Nu visar det sig att denna tanke spridit sig utanför överklassens domäner.
På radion hör jag idag följande nyhet:
FRÄTANDE GIFT HÄLLDES I KASSERAD MAT
Personalen i en Lidl-affär i Solna tröttnade på att hemlösa letade efter mat i butikens sopcontainrar.
För att få dem att sluta hällde man frätande rengöringsmedel över matresterna.
Enligt lokaltidningen Mitt i Solna var det förra veckan som en av de anställda på Lidl-butiken fick nog av de hemlösas matletande och tog till drastiska åtgärder.
Frätande rengöringsmedel hälldes över soporna .....
( Från Dagens Eko, SRs hemsida torsdag 13 november 2008)
-----------------------
Okej.
Varför inte mota Olle i grind?
Jag föreslår att Lidl:s personal ger sig ut på nätterna och häller frätande gift direkt på sovande hemlösa.
Då ger dom nog fan i att försöka dämpa sin hunger genom att rota i bortkastad mat.
onsdag 5 november 2008
JAMES BOND ÄR ALDRIG SJUKSKRIVEN
Den nya Bondfilmen heter Quantum of Solace.
Det låter ungefär som en dyr hudkräm.
-Vill du verkligen ha Oil of Ulay? Varför inte prova Quantum of Solace i stället....?
Filmbolaget har valt att inte översätta titeln. Vilket man kan förstå.
Quantum of Solace betyder ungefär ”En gnutta tröst”.
Den titeln skulle passa bättre till en snyftare där Meryl Streep går i terapi hos Jonny Depp.
Gudarna ska veta att det är svårt att översätta James Bond. Redan när den första filmen kom 1962 höll det på att gå käpprätt åt pipsvängen.
Filmen hette ”Doctor No” - vilket så småningom blev ”Agent 007 med rätt att döda”. En helt okej titel.
Men först hade något ljushuvud på biografkedjan Sandrews översatt titeln utan att se filmen.
Så affischer trycktes upp - där Doctor No på svenska blev:
”Vi vill inte ha någon läkare”
Misstaget upptäcktes innan premiären och nya affischer fick tryckas upp.
Lite synd att ”Vi vill inte ha någon läkare-mannen” inte fick uppdraget att texta kommande James Bond-filmer.
Redan i ”Agent 007 med rätt att döda” dök det första av många svåröversatta personnamn upp.
Ursula Andress spelade den sköna och förföriska ”Honey Ryder”.
Hon hade på svenska kunnat få heta ”Honungsryttarinnan”.
Vilket låter mer som en filmtitel från Ingmar Bergmans mer erotiska period.
Redan från början dök också spionchefen M:s vassa sekreterare upp. Hon heter alltså Miss Moneypenny.
På svenska skulle det bli ungefär Fröken Penningaöre.
Ensamstående morsa till Moneybrothers svenska alterego Pengabrorsan, kanske?
En enda James-Bond-kvinna har fått äran att få hela filmen uppkallad efter sig. Och hon är faktiskt svenska: Maud Adams från Luleå.
Hennes rollfigur hette som filmen - nämligen ”Octopussy”
Det var tur att den titeln inte översattes. Vad skulle det bli?
”Åtta-snippan”, kanske.
Vi har haft fler svenska så kallade Bond-brudar.
Britt Ekland spelade mot Roger Moore i ”Mannen med den gyllene pistolen” Britts rollfigur hette ”Miss Mary Goodnight”.
Efternamnet - Godnatt - blev sen en varudeklaration på fröken Eklands fortsatta karriär som skådespelerska..
Det finns alltså otaliga spännande namn på Bond-brudar.
Vad sägs om snyggingen i ”Man lever bara två gånger” som heter Kissy Suzuki. Vilket på svenska kunde bli ”Pussande Mopeden”.
Sean Connerys sista film som James Bond heter ”Diamantfeber” Där dyker den fascinerande kvinnan Plenty O´Toole upp.
Kanske skulle hon ha hetat ”Många Verktyg” här i Sverige.
Och jobbat som agent åt Claes Ohlsson.
En annan minnesvärd Bond-brud var Log Cabin Girl - Stock-stugeflickan .
Eller vad sägs om Doctor Molly Warmflash.... ja, det betyder inte Varmkött. Warmflash betyder Varmflamma i det här fallet.
Andra underliga namn på kvinnor i Bond-filmer är Professor Inga Bergstrom, Doctor Christmas Jones samt Bibi Dahl.
Den sista låter väl inte som en femme fatale från ”Ur dödlig synvinkel” utan mer som:
”Försäkringskassan, Bibi Dahl! Känner ni er sjuk? Det tror vi inte på! ”
Ja, ända sedan Doctor No höll på att få heta ”Vi vill inte ha någon läkare” så har det varit knepigt att översätta James Bond till svenska. Därför man har valt att på senare tid behålla originaltitlarna.
Ingen har heller vågat sig på att översätta James Bonds informella smeknamn:
Mr Kiss Kiss Bang Bang.
Tur är väl det.
Det låter ungefär som en dyr hudkräm.
-Vill du verkligen ha Oil of Ulay? Varför inte prova Quantum of Solace i stället....?
Filmbolaget har valt att inte översätta titeln. Vilket man kan förstå.
Quantum of Solace betyder ungefär ”En gnutta tröst”.
Den titeln skulle passa bättre till en snyftare där Meryl Streep går i terapi hos Jonny Depp.
Gudarna ska veta att det är svårt att översätta James Bond. Redan när den första filmen kom 1962 höll det på att gå käpprätt åt pipsvängen.
Filmen hette ”Doctor No” - vilket så småningom blev ”Agent 007 med rätt att döda”. En helt okej titel.
Men först hade något ljushuvud på biografkedjan Sandrews översatt titeln utan att se filmen.
Så affischer trycktes upp - där Doctor No på svenska blev:
”Vi vill inte ha någon läkare”
Misstaget upptäcktes innan premiären och nya affischer fick tryckas upp.
Lite synd att ”Vi vill inte ha någon läkare-mannen” inte fick uppdraget att texta kommande James Bond-filmer.
Redan i ”Agent 007 med rätt att döda” dök det första av många svåröversatta personnamn upp.
Ursula Andress spelade den sköna och förföriska ”Honey Ryder”.
Hon hade på svenska kunnat få heta ”Honungsryttarinnan”.
Vilket låter mer som en filmtitel från Ingmar Bergmans mer erotiska period.
Redan från början dök också spionchefen M:s vassa sekreterare upp. Hon heter alltså Miss Moneypenny.
På svenska skulle det bli ungefär Fröken Penningaöre.
Ensamstående morsa till Moneybrothers svenska alterego Pengabrorsan, kanske?
En enda James-Bond-kvinna har fått äran att få hela filmen uppkallad efter sig. Och hon är faktiskt svenska: Maud Adams från Luleå.
Hennes rollfigur hette som filmen - nämligen ”Octopussy”
Det var tur att den titeln inte översattes. Vad skulle det bli?
”Åtta-snippan”, kanske.
Vi har haft fler svenska så kallade Bond-brudar.
Britt Ekland spelade mot Roger Moore i ”Mannen med den gyllene pistolen” Britts rollfigur hette ”Miss Mary Goodnight”.
Efternamnet - Godnatt - blev sen en varudeklaration på fröken Eklands fortsatta karriär som skådespelerska..
Det finns alltså otaliga spännande namn på Bond-brudar.
Vad sägs om snyggingen i ”Man lever bara två gånger” som heter Kissy Suzuki. Vilket på svenska kunde bli ”Pussande Mopeden”.
Sean Connerys sista film som James Bond heter ”Diamantfeber” Där dyker den fascinerande kvinnan Plenty O´Toole upp.
Kanske skulle hon ha hetat ”Många Verktyg” här i Sverige.
Och jobbat som agent åt Claes Ohlsson.
En annan minnesvärd Bond-brud var Log Cabin Girl - Stock-stugeflickan .
Eller vad sägs om Doctor Molly Warmflash.... ja, det betyder inte Varmkött. Warmflash betyder Varmflamma i det här fallet.
Andra underliga namn på kvinnor i Bond-filmer är Professor Inga Bergstrom, Doctor Christmas Jones samt Bibi Dahl.
Den sista låter väl inte som en femme fatale från ”Ur dödlig synvinkel” utan mer som:
”Försäkringskassan, Bibi Dahl! Känner ni er sjuk? Det tror vi inte på! ”
Ja, ända sedan Doctor No höll på att få heta ”Vi vill inte ha någon läkare” så har det varit knepigt att översätta James Bond till svenska. Därför man har valt att på senare tid behålla originaltitlarna.
Ingen har heller vågat sig på att översätta James Bonds informella smeknamn:
Mr Kiss Kiss Bang Bang.
Tur är väl det.
tisdag 28 oktober 2008
SVULLEN, SVAMPIG OCH STOLT
Fotbollshuliganerna är ett känt inslag i Det Nya Sverige.
Första april 2009 kommer vi att få en huligan-lag som ska sätta lite folkvett i de små rackarpojkarna. Vi får väl se hur det går
Ordet huligan lär komma från den mytomspunne irländske skurken Patrick Hooligan som härjade i London under 1800-talet.
Hooligans efterföljare förgyller numera fotbollskulturen genom att plundra, krossa fönster och sparka ut tänderna på varann på parkeringsplatser.
Huliganerna anser även att visa arschlet för folk och skrika könsord är meningsfullt.
Ibland tittar dom också lite förstrött på fotboll.
Genom historien har vi haft en tendens att i efterhand ge forna tiders våldsverkare, plundrare och mördare hjältestatus.
Sen många år tillbaka har vi t ex glorifierat vikingar och cowboys trots deras vidriga handlingar
Så småningom kommer säkert också fotbollshuliganerna att hyllas som hjältar.
Därav denna dikt från framtiden. Säg år 2108....
BALLADEN OM HULIGANENS SISTA STRID
Min farfar var en en huligan
Med rakad huvudsvål
Han bar sin knölpåk runt på stan
Han skrek och levde fan
Han krossa' rutor under stoj
Och skar med slipad kniv
Min farfar hade jätteskoj
Sitt korta fotbollsliv
Min farfars sista tappra kamp
Den stod vid Årstakullen
Han hade druckit som en svamp
Hans buk var svampigt svullen
Han låg där utan kroppskontroll
Han hade smullit av
Han liknade en läderboll
Och detta blev hans grav
Ett fotbollsfan från AIK
Så full av sprit och knark
Med stålhätta uppå sin tå
Han måttade en spark
Han trodde farfar var en boll
Han han ville göra mål
Snart läckte farfar som ett såll
I buken blev ett hål
Minst fjorton liter Åbro öl
Rann ut när farfar sprack
"Ett fasligt spill, ett ruskigt söl"
Sa farfars fotbollsklack
Min farfar dog i tapper strid
En äkta huligan
Nu vilar han i stilla frid
Begravd vid fotbollsplan
Första april 2009 kommer vi att få en huligan-lag som ska sätta lite folkvett i de små rackarpojkarna. Vi får väl se hur det går
Ordet huligan lär komma från den mytomspunne irländske skurken Patrick Hooligan som härjade i London under 1800-talet.
Hooligans efterföljare förgyller numera fotbollskulturen genom att plundra, krossa fönster och sparka ut tänderna på varann på parkeringsplatser.
Huliganerna anser även att visa arschlet för folk och skrika könsord är meningsfullt.
Ibland tittar dom också lite förstrött på fotboll.
Genom historien har vi haft en tendens att i efterhand ge forna tiders våldsverkare, plundrare och mördare hjältestatus.
Sen många år tillbaka har vi t ex glorifierat vikingar och cowboys trots deras vidriga handlingar
Så småningom kommer säkert också fotbollshuliganerna att hyllas som hjältar.
Därav denna dikt från framtiden. Säg år 2108....
BALLADEN OM HULIGANENS SISTA STRID
Min farfar var en en huligan
Med rakad huvudsvål
Han bar sin knölpåk runt på stan
Han skrek och levde fan
Han krossa' rutor under stoj
Och skar med slipad kniv
Min farfar hade jätteskoj
Sitt korta fotbollsliv
Min farfars sista tappra kamp
Den stod vid Årstakullen
Han hade druckit som en svamp
Hans buk var svampigt svullen
Han låg där utan kroppskontroll
Han hade smullit av
Han liknade en läderboll
Och detta blev hans grav
Ett fotbollsfan från AIK
Så full av sprit och knark
Med stålhätta uppå sin tå
Han måttade en spark
Han trodde farfar var en boll
Han han ville göra mål
Snart läckte farfar som ett såll
I buken blev ett hål
Minst fjorton liter Åbro öl
Rann ut när farfar sprack
"Ett fasligt spill, ett ruskigt söl"
Sa farfars fotbollsklack
Min farfar dog i tapper strid
En äkta huligan
Nu vilar han i stilla frid
Begravd vid fotbollsplan
lördag 25 oktober 2008
DU FÅR INTE GÖRA SÅ
Vem är det som egentligen har makten? Ända sen lekparken och skolbänken har vi fått lära oss att det alltid finns någon som bestämmer över oss.
Angelica - som var starkare och snodde hallonremmen och proppade i sig den - fastän den var våran.
Eller mamma som tvingade oss att äta fisk - fastän det fanns både hamburgare och pizza i frysen.
Fröken i skolan fick oss att rabbla en massa åar som heter Nissan, Ätran, Viskan och Lagan.
Kommer jag någonsin att besöka nån av dom där jävla skitälvarna?
Och om jag åker dit ner - då står dom väl på bilkartan?
När jag blir vuxen, tänkte man upproriskt: Då ska jag bestämma själv!
Gå utan mössa då det är 30 grader kallt.
När jag gifter mig ska jag ha trasiga jeans och en t-shirt med Iron Maiden på.
Och jag ska aldrig gå och lägga mig.
RÖD OCH GRÖN STRUMPA
Men nånstans i 25-årsåldern vaknar man upp ur drömmen om makt och inser att vuxna inte har ett vitten att säga till om.
Man är fullständigt maktlös.
Ja det är klart, jag får ju bestämma om småsaker.
Sånt där krafs som egentligen inte har nån betydelse.
Som att gå omkring med en röd och en grön strumpa på sig för att vara originell.
Till slut får man så många jobbiga frågor om varför man man har olika färg på strumporna att man inser att det är slöseri med tid.
Man kan också bestämma att bara äta god mat som pizza, kebab och oxfilé med bearnaisesås. Men i längden är det det ganska dyrt och man blir dessutom fet och dålig i magen.
Så till slut sitter man där i ett radhus och äter fiskpinnar med spenat klädd i en träningsoverall där det står Elgiganten på ryggen.
Det får stå vad fan det vill.
När man var ung kunde man lifta sjuttio mil och köa en hel natt för en biljett och en ovanlig t-shirt med The Cure på.
Nu drar man utan tvekan på sig en ful brandgul t-tröja där det står: Stöd korpen och din lokale IcaHandlare.
Huvudsaken att den inte kliar.
Men i bakhuvudet kliar, eller ska man säga gnager, en oroväckande
klarsynt tanke. Vi har skitit i det blå skåpet. Vi är grundlurade.
ÖSREGN OCH TRALLSKRUV
Vi har helt enkelt inte ett smack att säga till om.
Säger TV-trailern att vi ska titta på Dansbandskampen så gör vi det.
Vi ska hacka i oss vad politiker kacklar om och svälja att banker och finansbolag snor våra pengar.
Vi ska känna det som att miljöförstöringen är ditt eget fel
Var är friheten? Det där livet som inte skulle bli som den trista
grottekvarn morsan och farsan fastnade i.
Jag går till fabriken fem dagar i veckan och skruvar in skruvar åtta-nio timmar om dagen. För att släppas ut varje fredag på två dagars frigång.
Under sommaren är det permission från anstalten i fyra-fem veckor.
Stå i ösregnet och bygga om altanen. Skruva skruvar, spika spikar och såga plank, medan grannarna minsann har hyrt en stuga vid Höga Kusten.
Men efter några år har man vant sig och tycker att livet är ett ganska trivsamt fängelse.
Man har fast inkomst, dotterns lag vann fotbollscupen, jobbet är enformigt men det är trevligt att surra med jobbarkompisarna.
Då kommer dråpslaget: Dom lägger ner fabriken.
Det blir alldeles tyst en lång stund.
Vad fan säger du, företaget gick ju med vinst förra året..?
Finanskris. Och vår fabrik ligger för långt norrut. Det blir för långa transportsträckor ner till marknaden. Ner till Europa. Ner till Europeiska Marknaden.
JOAKIM VON ANKAS PISKA
Så kom vi då till den mest centrala frågan om makt i våra liv: Makten över arbetet.
Folk som är i sina bästa år - duktig och kunnig personal - får plötsligt inte arbeta.
Trots att det runt omkring oss finns massvis med saker som behöver göras.
Det finns barn som behöver tas hand om och vägar som behöver rustas upp.
Alla gamla människor som behöver vård. Vi behöver alla mat på bordet och tak över huvudet.
Varför får vi inte arbeta när vi vill, kan och behövs?
"Det är inte lönsamt att ha fabriken där uppe, vi har inte råd att låta ungarna äta bra mat i skolan, det lönar sig inte med kommunal hemtjänst.
Det bär sig inte. Vinsten är för liten. Vi måste jaga kostnader...”
Där har vi alltså den centrala maktfaktorn: Vinstkalkylen. Lönsamheten.
Det är inte människorna som är viktigast.
Folk har inte rätt att bo där dom vill och rätten till ett arbete
Det är pengarna som styr. Det är pengarna som säger att vi inte ska kunna ge våra äldre ett anständigt liv. Eller ta hand om ungdomar som mår psykiskt dåligt.
Trots att det vimlar av arbetsvilliga människor.
Men det är ju tydligen inte för dom som samhället byggs.
Utan för Joakim von Anka. Och det enda han vill, det är att bada i pengar.
Och kassavalvet han dyker ner och vältrar sig i - det ligger mitt i Europa.
Ännu längre söderut än Nissan, Ätran, Viskan och Lagan.
Angelica - som var starkare och snodde hallonremmen och proppade i sig den - fastän den var våran.
Eller mamma som tvingade oss att äta fisk - fastän det fanns både hamburgare och pizza i frysen.
Fröken i skolan fick oss att rabbla en massa åar som heter Nissan, Ätran, Viskan och Lagan.
Kommer jag någonsin att besöka nån av dom där jävla skitälvarna?
Och om jag åker dit ner - då står dom väl på bilkartan?
När jag blir vuxen, tänkte man upproriskt: Då ska jag bestämma själv!
Gå utan mössa då det är 30 grader kallt.
När jag gifter mig ska jag ha trasiga jeans och en t-shirt med Iron Maiden på.
Och jag ska aldrig gå och lägga mig.
RÖD OCH GRÖN STRUMPA
Men nånstans i 25-årsåldern vaknar man upp ur drömmen om makt och inser att vuxna inte har ett vitten att säga till om.
Man är fullständigt maktlös.
Ja det är klart, jag får ju bestämma om småsaker.
Sånt där krafs som egentligen inte har nån betydelse.
Som att gå omkring med en röd och en grön strumpa på sig för att vara originell.
Till slut får man så många jobbiga frågor om varför man man har olika färg på strumporna att man inser att det är slöseri med tid.
Man kan också bestämma att bara äta god mat som pizza, kebab och oxfilé med bearnaisesås. Men i längden är det det ganska dyrt och man blir dessutom fet och dålig i magen.
Så till slut sitter man där i ett radhus och äter fiskpinnar med spenat klädd i en träningsoverall där det står Elgiganten på ryggen.
Det får stå vad fan det vill.
När man var ung kunde man lifta sjuttio mil och köa en hel natt för en biljett och en ovanlig t-shirt med The Cure på.
Nu drar man utan tvekan på sig en ful brandgul t-tröja där det står: Stöd korpen och din lokale IcaHandlare.
Huvudsaken att den inte kliar.
Men i bakhuvudet kliar, eller ska man säga gnager, en oroväckande
klarsynt tanke. Vi har skitit i det blå skåpet. Vi är grundlurade.
ÖSREGN OCH TRALLSKRUV
Vi har helt enkelt inte ett smack att säga till om.
Säger TV-trailern att vi ska titta på Dansbandskampen så gör vi det.
Vi ska hacka i oss vad politiker kacklar om och svälja att banker och finansbolag snor våra pengar.
Vi ska känna det som att miljöförstöringen är ditt eget fel
Var är friheten? Det där livet som inte skulle bli som den trista
grottekvarn morsan och farsan fastnade i.
Jag går till fabriken fem dagar i veckan och skruvar in skruvar åtta-nio timmar om dagen. För att släppas ut varje fredag på två dagars frigång.
Under sommaren är det permission från anstalten i fyra-fem veckor.
Stå i ösregnet och bygga om altanen. Skruva skruvar, spika spikar och såga plank, medan grannarna minsann har hyrt en stuga vid Höga Kusten.
Men efter några år har man vant sig och tycker att livet är ett ganska trivsamt fängelse.
Man har fast inkomst, dotterns lag vann fotbollscupen, jobbet är enformigt men det är trevligt att surra med jobbarkompisarna.
Då kommer dråpslaget: Dom lägger ner fabriken.
Det blir alldeles tyst en lång stund.
Vad fan säger du, företaget gick ju med vinst förra året..?
Finanskris. Och vår fabrik ligger för långt norrut. Det blir för långa transportsträckor ner till marknaden. Ner till Europa. Ner till Europeiska Marknaden.
JOAKIM VON ANKAS PISKA
Så kom vi då till den mest centrala frågan om makt i våra liv: Makten över arbetet.
Folk som är i sina bästa år - duktig och kunnig personal - får plötsligt inte arbeta.
Trots att det runt omkring oss finns massvis med saker som behöver göras.
Det finns barn som behöver tas hand om och vägar som behöver rustas upp.
Alla gamla människor som behöver vård. Vi behöver alla mat på bordet och tak över huvudet.
Varför får vi inte arbeta när vi vill, kan och behövs?
"Det är inte lönsamt att ha fabriken där uppe, vi har inte råd att låta ungarna äta bra mat i skolan, det lönar sig inte med kommunal hemtjänst.
Det bär sig inte. Vinsten är för liten. Vi måste jaga kostnader...”
Där har vi alltså den centrala maktfaktorn: Vinstkalkylen. Lönsamheten.
Det är inte människorna som är viktigast.
Folk har inte rätt att bo där dom vill och rätten till ett arbete
Det är pengarna som styr. Det är pengarna som säger att vi inte ska kunna ge våra äldre ett anständigt liv. Eller ta hand om ungdomar som mår psykiskt dåligt.
Trots att det vimlar av arbetsvilliga människor.
Men det är ju tydligen inte för dom som samhället byggs.
Utan för Joakim von Anka. Och det enda han vill, det är att bada i pengar.
Och kassavalvet han dyker ner och vältrar sig i - det ligger mitt i Europa.
Ännu längre söderut än Nissan, Ätran, Viskan och Lagan.
onsdag 22 oktober 2008
DU DIN LILLA SKIT
Vi är alla små lilleplutter. Även den karl som är två meter lång och väger som en medelstor ardennerhäst är en lilleplutt i det stora sammanhanget.
I långa loppet äro vi blott små flugskitar i Universum som bara lever ungefär sjutti-åtti år. Sen är vi borta. Puts väck. Våra spår på jorden äro flyktiga.
Men det faktum att vi är lilleplutter gör oss inte till småskitar som inte
betyder nåt. Tvärtom.
Eftersom vår vandring genom livet är så kort så är allt vi gör väldigt viktigt. Vi skola icke ställa till med dumheter i onödan.
Detta liv är ju det enda vi får.
Den dag allt är över kan vi inte säga:
-Hallå! Jag är inte nöjd - kan jag få ett nytt liv?
Nej, mina vänner: Vi har ingen bytesrätt på lillepluttlivet, därför ska vi vara rädda om det.
Inte äta för mycket stekt fläsk och gelehallon eller dricka hembränd sprit ur plastdunk.
Vi ska bruka vår korta tid i grottekvarnen till goda handlingar som att koka soppa till gamlingar som inte längre har några tänder.
Världen vimlar av lilleplutter. Men vi vill ändå inte bli ihopklumpade med en massa andra lilleplutt-medelmåttor till en grå folkmassa utan ansikte. Men där har vi tyvärr inget att säga till om.
Vi går ju hela tiden i flock. Vi gör som gruppen gör. Och vi är dessutom alla med i en hel hop med grupper. Du kanske tillhör gruppen småbarnsfamiljer - samtidigt som du är låginkomsttagare, ickerökare, måttlig alkoholbrukare, är medlem i Konsum, petar näsan i smyg, läser Aftonbladet tre gånger i veckan och har en diskret längtan efter att vara otrogen.
Samt lider av laktosintolerans och besvärande fotsvett.
Du skulle kunna ingå i en hel radda statistiska undersökningar, din lilleplutt-rackare!
Men vill du vara en liten prick i en stapel i en tabell?
Du och jag - är inte vi individer med egen fri vilja?
Jag kan till exempel gifta mig. Då bestämmer jag mig för att äktenskapet skall vara livet ut. Jag tänker inte göra som alla andra karlslokar och skilja mig efter 7,8 år.
Sedan sitta på krogen och gråta i en starköl. Bittert sluddra ”Min fru förstod mig inte” medan den kvinnliga bartendern tänker för sig själv: ”Vad finns det att förstå..?”
Trots att det sedan ändå blev skilsmässa så var det i alla fall på ett personligt sätt. ”I did it my way...”
Frank Sinatra ler överseende i sin himmel.
Om två år är det val igen. Tänk vad vi miljontals röstberättigade
lilleplutter skulle kunna ändra på ifall vi gick ihop och röstade på
ett enda parti!
Ett godhetens parti som var för fred och frihet. Mot fattigdom och svält, orättvisor och arbetslöshet, mot miljöförstöring och tandtroll.
Ifall det partiet fanns skulle vi rösta på det allihopa och allt blev
bra för oss lilleplutter.
Problemet är bara att det inte finns nåt sånt parti.
Och om det ändå fanns: Gud så trist att bara ha ett enda parti:
Vi lilleplutter är ju individualister, vi måste ju få tänka själva, göra våra egna val och förstöra det vi själva vill under vår korta vandring på jorden.
I långa loppet äro vi blott små flugskitar i Universum som bara lever ungefär sjutti-åtti år. Sen är vi borta. Puts väck. Våra spår på jorden äro flyktiga.
Men det faktum att vi är lilleplutter gör oss inte till småskitar som inte
betyder nåt. Tvärtom.
Eftersom vår vandring genom livet är så kort så är allt vi gör väldigt viktigt. Vi skola icke ställa till med dumheter i onödan.
Detta liv är ju det enda vi får.
Den dag allt är över kan vi inte säga:
-Hallå! Jag är inte nöjd - kan jag få ett nytt liv?
Nej, mina vänner: Vi har ingen bytesrätt på lillepluttlivet, därför ska vi vara rädda om det.
Inte äta för mycket stekt fläsk och gelehallon eller dricka hembränd sprit ur plastdunk.
Vi ska bruka vår korta tid i grottekvarnen till goda handlingar som att koka soppa till gamlingar som inte längre har några tänder.
Världen vimlar av lilleplutter. Men vi vill ändå inte bli ihopklumpade med en massa andra lilleplutt-medelmåttor till en grå folkmassa utan ansikte. Men där har vi tyvärr inget att säga till om.
Vi går ju hela tiden i flock. Vi gör som gruppen gör. Och vi är dessutom alla med i en hel hop med grupper. Du kanske tillhör gruppen småbarnsfamiljer - samtidigt som du är låginkomsttagare, ickerökare, måttlig alkoholbrukare, är medlem i Konsum, petar näsan i smyg, läser Aftonbladet tre gånger i veckan och har en diskret längtan efter att vara otrogen.
Samt lider av laktosintolerans och besvärande fotsvett.
Du skulle kunna ingå i en hel radda statistiska undersökningar, din lilleplutt-rackare!
Men vill du vara en liten prick i en stapel i en tabell?
Du och jag - är inte vi individer med egen fri vilja?
Jag kan till exempel gifta mig. Då bestämmer jag mig för att äktenskapet skall vara livet ut. Jag tänker inte göra som alla andra karlslokar och skilja mig efter 7,8 år.
Sedan sitta på krogen och gråta i en starköl. Bittert sluddra ”Min fru förstod mig inte” medan den kvinnliga bartendern tänker för sig själv: ”Vad finns det att förstå..?”
Trots att det sedan ändå blev skilsmässa så var det i alla fall på ett personligt sätt. ”I did it my way...”
Frank Sinatra ler överseende i sin himmel.
Om två år är det val igen. Tänk vad vi miljontals röstberättigade
lilleplutter skulle kunna ändra på ifall vi gick ihop och röstade på
ett enda parti!
Ett godhetens parti som var för fred och frihet. Mot fattigdom och svält, orättvisor och arbetslöshet, mot miljöförstöring och tandtroll.
Ifall det partiet fanns skulle vi rösta på det allihopa och allt blev
bra för oss lilleplutter.
Problemet är bara att det inte finns nåt sånt parti.
Och om det ändå fanns: Gud så trist att bara ha ett enda parti:
Vi lilleplutter är ju individualister, vi måste ju få tänka själva, göra våra egna val och förstöra det vi själva vill under vår korta vandring på jorden.
torsdag 16 oktober 2008
SPARTIPS FRÅN HELVETET
Att det är dåliga tider har väl knappast undgått någon.
Vill dock undvika att nämna ordet finanskris eftersom du då
förmodligen slutar läsa redan här.
Dock: Med dåliga tider kommer alltid spartips.
(Ordet spartips gjorde att jag miste resten av mina potentiella
läsare. Men du är ju kvar och det räcker. Vi kör:)
Nu svämmar tidningarna över av tips på hur man sparar pengar.
De vanligaste tipsen är att baka allt matbröd själv, cykla till jobbet
och sluta röka.
För en tid sen smällde Aftonbladets söndagsbilaga dock till med
inte mindre än 101 spartips.
Det ena underligare än det andra:
Man kan leva på kokt potatis och rotfrukter, isolera bilbatteriet och
kylskåpet så att de drar mindre ström, börja pruta eller köpa
kostymer billigare i Tyskland.
Det 101:a spartipset slår dock alla rekord - jag citerar ordagrant:
"Många saker du äger använder du ganska sällan.
Sälj dem istället och låna i fortsättningen.
Bil kan du låna av pappa, dragkärra hos grannen ........
Be din fotointresserade morbror att ta fram dina digitala bilder
och låna traktor, motorsåg och jordvält av kusinen på landet."
Det är ju ett fantastiskt råd!
För det man i klartext säger är: Bli en snyltare.
Låt andra försörja dig !
I så fall borde vi ju löpa linan ut och se var de stora pengarna försvinner:
Mat och boende.
Den som slapp utgifter för att äta och slapp betala hyran eller villalånen
skulle kunna spara tiotusentals kronor varje månad.
Så sälj huset eller lägenheten och turnera runt hos pappa, kusinen på
landet och dina arbetskamrater - tills de tröttnat.
Sedan får du sova i fikarummet på jobbet eller på bibliotekets toalett.
Många tvättstugor i hyreshusområden står ju både olåsta och uppvärmda
på nätterna.
Maten kan fixas genom att snylta sig in på skolor och ålderdomshem
eller genom att hälsa på vänner och släkt vid middagstid.
Genom att leva på detta sätt blir man inte bara rik.
Man fixar också problemet vi pratade om i texten om den Nordsvenska
SjälvPlågarRasen - känslan av att vara en dålig människa.
För att känna sig kass i detta läge är ju fullkomligt korrekt.
Fast man sparar ju en hel del pengar
Och det är huvudsaken.
Vill dock undvika att nämna ordet finanskris eftersom du då
förmodligen slutar läsa redan här.
Dock: Med dåliga tider kommer alltid spartips.
(Ordet spartips gjorde att jag miste resten av mina potentiella
läsare. Men du är ju kvar och det räcker. Vi kör:)
Nu svämmar tidningarna över av tips på hur man sparar pengar.
De vanligaste tipsen är att baka allt matbröd själv, cykla till jobbet
och sluta röka.
För en tid sen smällde Aftonbladets söndagsbilaga dock till med
inte mindre än 101 spartips.
Det ena underligare än det andra:
Man kan leva på kokt potatis och rotfrukter, isolera bilbatteriet och
kylskåpet så att de drar mindre ström, börja pruta eller köpa
kostymer billigare i Tyskland.
Det 101:a spartipset slår dock alla rekord - jag citerar ordagrant:
"Många saker du äger använder du ganska sällan.
Sälj dem istället och låna i fortsättningen.
Bil kan du låna av pappa, dragkärra hos grannen ........
Be din fotointresserade morbror att ta fram dina digitala bilder
och låna traktor, motorsåg och jordvält av kusinen på landet."
Det är ju ett fantastiskt råd!
För det man i klartext säger är: Bli en snyltare.
Låt andra försörja dig !
I så fall borde vi ju löpa linan ut och se var de stora pengarna försvinner:
Mat och boende.
Den som slapp utgifter för att äta och slapp betala hyran eller villalånen
skulle kunna spara tiotusentals kronor varje månad.
Så sälj huset eller lägenheten och turnera runt hos pappa, kusinen på
landet och dina arbetskamrater - tills de tröttnat.
Sedan får du sova i fikarummet på jobbet eller på bibliotekets toalett.
Många tvättstugor i hyreshusområden står ju både olåsta och uppvärmda
på nätterna.
Maten kan fixas genom att snylta sig in på skolor och ålderdomshem
eller genom att hälsa på vänner och släkt vid middagstid.
Genom att leva på detta sätt blir man inte bara rik.
Man fixar också problemet vi pratade om i texten om den Nordsvenska
SjälvPlågarRasen - känslan av att vara en dålig människa.
För att känna sig kass i detta läge är ju fullkomligt korrekt.
Fast man sparar ju en hel del pengar
Och det är huvudsaken.
NORDSVENSKA SJÄLVPLÅGAR-RASEN
Finn Fem Fel heter en tävling som kan förekomma i obskyra tidningar
som Hemmets Journal eller Kamratposten.
som Hemmets Journal eller Kamratposten.
Man ska då jämföra två bilder som först ser ut att vara likadana.
Men tittar man noga så märker man på den ena bilden fattas fem
detaljer.
Precis så gör vi som tillhör NSPR - Nordsvenska SjälvPlågarRasen -
när vi jämför oss själva med andra människor.
Fast det handlar snarare om Finn Femtielva Fel hos dig själv. Minst.
Alla andra verkar så självsäkra och verkar veta precis vad de vill.
Du står stressad och velar mellan de röda extraprislapparna på
Konsum och har ingen aning om vad du ska ha till middag.
Då kommer grannfrun, Fru Perfekt, med hela kundvagnen full av
näringsrik och prisvärd mat.
Hon veckohandlar minsann, har matlista för en månad framåt och
för dessutom kassabok över hushållskassan.
Medan du står som en velputte i sista minuten och tvekar mellan
blodpudding, fiskpinnar och falukorv.
Sen svischar Fru Perfekt genom kassan, snabb och effektiv. Inom
femton minuter har hon en komplett ekologisk GI- måltid stående
på matbordet, helt enligt kostcirkeln.
Maten kostar bara 9.77 per portion- dessutom är bordet vackert dukat
och diskbänken skinande blank.
GRISIG DISKBÄNK
Själv kommer du flåsande en kvart för sent till dagis och när väl maten
står på bordet hemma så kostar den minst 30 spänn per portion.
Den är varken särskilt god eller näringsriktig och dessutom ser det ut
som en bomb slagit ner på diskbänken.
En enda grisig röra av tomma fyrfärgsförpackningar, korvskinn och
utsmetat matfett.
När sedan yngsta ungen spiller ut sin mjölk över den rena duken och de
två andra använder sina tröjor som servetter så suckar du tungt
inombords: Varför är jag så dålig?
Alla andra verkar ju fixa det.
De har snygga kläder, bjuder hem folk och har sååå kul och har alltid
råd med utlandssemester.
Medan du går omkring i trista kläder, tycker det är besvärligt att
bjuda hem folk (laga mat tar sån jävla tid och dessutom blir brorsan
alltid för full och skämmer ut sig).
När du väl far med familjen på utlandsemester - fast ni egentligen inte
har råd - så blir de som inte får magsjuka uppbrända av solen.
Men det finns ett par osvikliga sätt att trösta sig i självplågareländet.
KALSONGER I SOFFAN
Det första går ut på det enkla konstaterandet att
"det finns alltid nån som är värre".
För visst är det uppfriskande att oannonserad slinka in hos en bekant
på en kopp kaffe och upptäcka att det minst lika stökigt där som hos
en själv. Se kompisen nervöst strutta omkring i hemmet och plocka
kalsonger ur soffan och odiskat porslin från köksbordet.
Att få säga några tröstande ord:
"Ja, det brukar se mycket värre ut hemma hos mig"!
Samtidigt som man skadeglatt tänker:
"Ja, ja - säga vad man vill, men hemma hos oss har vi i alla fall inte
julprydnader kvar mitt i sommaren!"
Ett annat sätt att komma över NSPR-våndan är att försöka acceptera
sig själv som man är. Varje kväll innan du somnar läser du NSPR-
bönen:
"Jag är en klantig syndare som inget duger till.
Jag klär mig illa, har ett smaklöst, ostädat hem och mina barn
kommer säkert att bli kriminella slashasar.
Eller ännu värre: De kommer att bli riksdagspolitiker!
Inget jag gör är bra, och därför skall jag icke någonsin förvänta mig att
något trevligt eller positivt inträffar"
Läser man denna bön i några veckor och lever efter mottot "allt blir
säkert bara skit" så kommer man så småningom att se en förunderlig
förändring, som ett litet mirakel:
Plötsligt känns varje liten sak som inte går åt pipan som en gudagåva.
"Oj, bilen startade idag igen. Och jag fick varken bensinstopp eller
punktering på väg till jobbet.
Dessutom är det repris av "Visst nappar det" från 1979 på TV ikväll!
Tänk ifall TVn inte går sönder - jäklar -vilken fin dag det skulle bli då!"
Om det i stället blir en usel dag är du ju också skyddad:
Det var precis vad du hade förväntat sig...
Men tittar man noga så märker man på den ena bilden fattas fem
detaljer.
Precis så gör vi som tillhör NSPR - Nordsvenska SjälvPlågarRasen -
när vi jämför oss själva med andra människor.
Fast det handlar snarare om Finn Femtielva Fel hos dig själv. Minst.
Alla andra verkar så självsäkra och verkar veta precis vad de vill.
Du står stressad och velar mellan de röda extraprislapparna på
Konsum och har ingen aning om vad du ska ha till middag.
Då kommer grannfrun, Fru Perfekt, med hela kundvagnen full av
näringsrik och prisvärd mat.
Hon veckohandlar minsann, har matlista för en månad framåt och
för dessutom kassabok över hushållskassan.
Medan du står som en velputte i sista minuten och tvekar mellan
blodpudding, fiskpinnar och falukorv.
Sen svischar Fru Perfekt genom kassan, snabb och effektiv. Inom
femton minuter har hon en komplett ekologisk GI- måltid stående
på matbordet, helt enligt kostcirkeln.
Maten kostar bara 9.77 per portion- dessutom är bordet vackert dukat
och diskbänken skinande blank.
GRISIG DISKBÄNK
Själv kommer du flåsande en kvart för sent till dagis och när väl maten
står på bordet hemma så kostar den minst 30 spänn per portion.
Den är varken särskilt god eller näringsriktig och dessutom ser det ut
som en bomb slagit ner på diskbänken.
En enda grisig röra av tomma fyrfärgsförpackningar, korvskinn och
utsmetat matfett.
När sedan yngsta ungen spiller ut sin mjölk över den rena duken och de
två andra använder sina tröjor som servetter så suckar du tungt
inombords: Varför är jag så dålig?
Alla andra verkar ju fixa det.
De har snygga kläder, bjuder hem folk och har sååå kul och har alltid
råd med utlandssemester.
Medan du går omkring i trista kläder, tycker det är besvärligt att
bjuda hem folk (laga mat tar sån jävla tid och dessutom blir brorsan
alltid för full och skämmer ut sig).
När du väl far med familjen på utlandsemester - fast ni egentligen inte
har råd - så blir de som inte får magsjuka uppbrända av solen.
Men det finns ett par osvikliga sätt att trösta sig i självplågareländet.
KALSONGER I SOFFAN
Det första går ut på det enkla konstaterandet att
"det finns alltid nån som är värre".
För visst är det uppfriskande att oannonserad slinka in hos en bekant
på en kopp kaffe och upptäcka att det minst lika stökigt där som hos
en själv. Se kompisen nervöst strutta omkring i hemmet och plocka
kalsonger ur soffan och odiskat porslin från köksbordet.
Att få säga några tröstande ord:
"Ja, det brukar se mycket värre ut hemma hos mig"!
Samtidigt som man skadeglatt tänker:
"Ja, ja - säga vad man vill, men hemma hos oss har vi i alla fall inte
julprydnader kvar mitt i sommaren!"
Ett annat sätt att komma över NSPR-våndan är att försöka acceptera
sig själv som man är. Varje kväll innan du somnar läser du NSPR-
bönen:
"Jag är en klantig syndare som inget duger till.
Jag klär mig illa, har ett smaklöst, ostädat hem och mina barn
kommer säkert att bli kriminella slashasar.
Eller ännu värre: De kommer att bli riksdagspolitiker!
Inget jag gör är bra, och därför skall jag icke någonsin förvänta mig att
något trevligt eller positivt inträffar"
Läser man denna bön i några veckor och lever efter mottot "allt blir
säkert bara skit" så kommer man så småningom att se en förunderlig
förändring, som ett litet mirakel:
Plötsligt känns varje liten sak som inte går åt pipan som en gudagåva.
"Oj, bilen startade idag igen. Och jag fick varken bensinstopp eller
punktering på väg till jobbet.
Dessutom är det repris av "Visst nappar det" från 1979 på TV ikväll!
Tänk ifall TVn inte går sönder - jäklar -vilken fin dag det skulle bli då!"
Om det i stället blir en usel dag är du ju också skyddad:
Det var precis vad du hade förväntat sig...
onsdag 1 oktober 2008
DET INTELLIGENTA LIVET
Den som råkar bo i eget hus får några gånger per år en gratistidning
som heter Vi i Villa.
En praktisk liten trycksak som t ex innehåller tips om hur man
bygger en bastu.
Dessa tips följs sedan av sju sidor annonser för bastuaggregat,
färdigsågad bastupanel och duschkabiner.
Vilket ju gör det hela lättare för alla parter.
Och förklarar varför tidningen är gratis.
I ett nummer av Vi i Villa presenteras "Det intelligenta hemmet".
Man beskriver där ett Framtids-Eldorado som redan nu kan bli
verklighet.
För den som lätt kan snyta fram ett par hundratusen ur plånboken.
Låt mig citera:
"Klockradion ringer, du sätter dig på sängkanten och kör igång
kaffebryggaren via en knapp på klockradion.
Du stiger in i duschen och trycker på en annan knapp.
Duschen går igång med din personliga inställning för temperatur
och typ av stråle.
Efter frukosten tar du en titt på kylskåpets bildskärm.
Den visar att skinkan är slut och att mjölkens bäst-före-datum
gick ut för två dar sen."
Den omoderne kanske ser skeptiskt på dessa underbara
hjälpmedel.
Man kan tycka att det är lika lätt att gå in i köket och sätta på
kaffebryggaren där.
Att i stället för en knapptryckning bara vrida på
kranarna på duschen som vanligt, det tar ju inte lång tid.
Läsa på en bildskärm på kylskåpet känns ju lite onödigt när det
går att öppna dörren och titta efter "live" vad som finns därinne.
Men då missar man poängen. Det intelligenta hemmet är
förmodligen startskottet för det Intelligenta Livet.
Och Gudarna ska veta att vi stackars människor med våra moderna
stressliv skulle behöva datorer som tänker och ger oss råd.
Den Intelligenta Bilen har en liten högtalare som med jämna mellan-
rum delar ut tips.
-Det är tre månader sen du tvättade mig sist. Jag ser ut som skit och
har snart en rostfläck på höger framdörr.
Eller:
-Hur kan du vara så korkad att du kör förbi den sista macken på tio
mil med bara fem liter bensin kvar i tanken. Vill du inte komma fram
till moster Ester i Dorotea?
Den Intelligenta Telefonen piper till ilsket när du lagt på luren:
-Hallå där! Det är åttonde gången idag som du slår det där numret
till den där damen och sedan avbryter innan signalen går fram.
Du är helt klart kär och nervös.
Ryck upp dig mespropp, ring upp och bjud ut henne på fiskrestaurang.
Glada Mörten på Kungsgatan har romantisk belysning och bra priser
på gös.
Vi längtar också efter det tänkande kreditkortet. När du handlar piper
det till i din mobil och ett SMS utbrister:
-Tänk på att det är tredje gången den här veckan du köper starköl.
Vill du både få alkoholproblem och bli fet som en gris?
Den tänkande TVn talar till dig när du slår på den.
-Under september har du bara sett Top Model 10, Roomservice,
Generation Fett och liknande hjärndöd dynga.
För att upprätthålla normal intelligens och allmänbildning sätts
nu en dyngspärr in på TVn så att du bara kan se Nyheter, Uppdrag
granskning, Discovery Channel och Vetenskapens värld under sex veckor.
Det intelligenta skafferiet utbrister upprört:
-Ta en titt härinne! Pulvermos, konserverade tomater, nudlar och
HP-sås. Och brunsås i pulverform !
Hur skulle det vara om du skaffade lite basvaror och lagade maten
från grunden?
Det skulle bli både billigare och nyttigare.
Tycker du att det intelligenta livet både verkar vara en dålig
idé? Både krångligt och dyrt. Då kan du välja lågprisvarianten:
Man skaffar bara en sambo eller gifter sig.
Med åren utvecklas båda till en blandning av besserwisser
och gnällspik.
Precis som den Intelligenta Rådgivningsdatorn.
som heter Vi i Villa.
En praktisk liten trycksak som t ex innehåller tips om hur man
bygger en bastu.
Dessa tips följs sedan av sju sidor annonser för bastuaggregat,
färdigsågad bastupanel och duschkabiner.
Vilket ju gör det hela lättare för alla parter.
Och förklarar varför tidningen är gratis.
I ett nummer av Vi i Villa presenteras "Det intelligenta hemmet".
Man beskriver där ett Framtids-Eldorado som redan nu kan bli
verklighet.
För den som lätt kan snyta fram ett par hundratusen ur plånboken.
Låt mig citera:
"Klockradion ringer, du sätter dig på sängkanten och kör igång
kaffebryggaren via en knapp på klockradion.
Du stiger in i duschen och trycker på en annan knapp.
Duschen går igång med din personliga inställning för temperatur
och typ av stråle.
Efter frukosten tar du en titt på kylskåpets bildskärm.
Den visar att skinkan är slut och att mjölkens bäst-före-datum
gick ut för två dar sen."
Den omoderne kanske ser skeptiskt på dessa underbara
hjälpmedel.
Man kan tycka att det är lika lätt att gå in i köket och sätta på
kaffebryggaren där.
Att i stället för en knapptryckning bara vrida på
kranarna på duschen som vanligt, det tar ju inte lång tid.
Läsa på en bildskärm på kylskåpet känns ju lite onödigt när det
går att öppna dörren och titta efter "live" vad som finns därinne.
Men då missar man poängen. Det intelligenta hemmet är
förmodligen startskottet för det Intelligenta Livet.
Och Gudarna ska veta att vi stackars människor med våra moderna
stressliv skulle behöva datorer som tänker och ger oss råd.
Den Intelligenta Bilen har en liten högtalare som med jämna mellan-
rum delar ut tips.
-Det är tre månader sen du tvättade mig sist. Jag ser ut som skit och
har snart en rostfläck på höger framdörr.
Eller:
-Hur kan du vara så korkad att du kör förbi den sista macken på tio
mil med bara fem liter bensin kvar i tanken. Vill du inte komma fram
till moster Ester i Dorotea?
Den Intelligenta Telefonen piper till ilsket när du lagt på luren:
-Hallå där! Det är åttonde gången idag som du slår det där numret
till den där damen och sedan avbryter innan signalen går fram.
Du är helt klart kär och nervös.
Ryck upp dig mespropp, ring upp och bjud ut henne på fiskrestaurang.
Glada Mörten på Kungsgatan har romantisk belysning och bra priser
på gös.
Vi längtar också efter det tänkande kreditkortet. När du handlar piper
det till i din mobil och ett SMS utbrister:
-Tänk på att det är tredje gången den här veckan du köper starköl.
Vill du både få alkoholproblem och bli fet som en gris?
Den tänkande TVn talar till dig när du slår på den.
-Under september har du bara sett Top Model 10, Roomservice,
Generation Fett och liknande hjärndöd dynga.
För att upprätthålla normal intelligens och allmänbildning sätts
nu en dyngspärr in på TVn så att du bara kan se Nyheter, Uppdrag
granskning, Discovery Channel och Vetenskapens värld under sex veckor.
Det intelligenta skafferiet utbrister upprört:
-Ta en titt härinne! Pulvermos, konserverade tomater, nudlar och
HP-sås. Och brunsås i pulverform !
Hur skulle det vara om du skaffade lite basvaror och lagade maten
från grunden?
Det skulle bli både billigare och nyttigare.
Tycker du att det intelligenta livet både verkar vara en dålig
idé? Både krångligt och dyrt. Då kan du välja lågprisvarianten:
Man skaffar bara en sambo eller gifter sig.
Med åren utvecklas båda till en blandning av besserwisser
och gnällspik.
Precis som den Intelligenta Rådgivningsdatorn.
fredag 26 september 2008
JAG ÄR NYFIKEN GUL. JAG ÄR NYFIKEN BLÅ
Bakom rubriken döljer sig två svartvita skandalomsusade sextitalsfilmer av regissören Vilgot Sjöman.
Nyfiken-filmerna bidrog till att att lansera den svenska synden utomlands.
Inte bara den svenska synden utan också den svenska gryende vänstervågen på sextiotalet.
Huvudrollerna bars upp av Lena Nyman och Börje Ahlstedt som sprang runt i Stockholm, pratade politik och framför allt:
Dom gökade framför Slottet, satte på varandra i en ek, provocerade Medelsvensson och var allmänt obekväma.
Jag är tillräckligt gammal för att ha sett Nyfiken Gul och Nyfiken Blå när de kom.
1967 - alltså för drygt 40 år sen.
En nyfiken 14-åring på Medborgarhusets bio i Vännäs.
Jag minns inte så mycket av filmerna. Men en detalj har etsat sig fast i min skalle:
Regissören Vilgot Sjöman själv som i en sekvens satt och sjöng en liten stump. Så här gick den:
I want to be a kändis ......I want to be a kändis......
Villa på Lidingö - Villa på Lidingö
Låten är idag rykande aktuell (trots att den aldrig kom på Svensktoppen och kan lanseras på nån kommersiell Absolut Svensktoppen-CD)
Det är kanske inte villan på Lidingö som hägrar i första hand idag.
Utan kanske:
I want to be a kändis - I want to be a kändis
Party hos Bindefeldt Party hos Bindefeldt
Eller:
I want be a kändis... I want to be a kändis -
Stå i silvertrikåer och hoppa i ett hål
Stå i silvertrikåer och hoppa i ett hål
Så många unga människor vill bli kändisar nuförtiden. Och det är gott om drömfabriker.
Inte bara Idol 2008, Myspace, Topmodel, Youtube....osv
Drömfabrikerna finns numera redan på skolnivå.
Det finns gymnasieskolor med teaterinriktning. Mediaprogram, dansgymnasium, rockgymnasium, ishockeygymnasium, modellskolor....
Och kurser konsten att sminka sig som Amy Winehouse.
Klassrum fyllda med ungdomar som drömmer om att lära sig skriva,
spela, filma, dansa - bli proffs.
Proffs. Det är vad dom säger. Men jag vet vad de flesta egentligen vill:
I want to be a kändis - I want to be a kändis
Till varje fucking price - Till varje fucking price
Dom vill komma med i Expressens fredagsbilaga, få VIP-kort på Spy Bar och åka jorden runt i Businessclass.
Det verkar som om framtidens arbetsmarknad i Sverige ska bestå av 4 miljoner kändisar som livnär sig på att underhålla 5 miljoner arbetslösa.
Det är väl inte så konstigt att unga människor drömmer om att bli kändisar.
Den tid vi lever i är ju så kändisfixerad att ifall Måns Zelmerlöw svimmar på en filmpremiär så får det större genomslagskraft än en jordbävning i Bukarest.
Men nu kommer det nya varningsrapporter som skitar ner drömfabriken.
Kändisarna mår inte bra, dom lider. Vi ser allt fler rapporter om hur svårt kändisarna har det.
Dom blir utstirrade och pekade på och vågar inte längre gå ner på Konsum i säckiga joggingbyxor och köpa yoghurt.
Till och med dom urgamla döda megakändisarna hade det svårt.
Biografier berättar t ex om hur svårt redan Lennart Hyland och Pekka Langer hade det.
Att vara kändis innebär sprit, droger och prestationsångest, övermod och mindervärdighetskomplex.
Gråt och tandagnisslan på morgonen och jubel i busken på kvällen.
Det är väl förstås inget kul att hela tiden åka berg och dalbana på sitt eget nervsystem.
Inte särskilt roligt att vara iakttagen varje sekund du visar dig offentligt, inte kunna peta näsan utan att nån springer hem och ringer till Aftonbladet och Metro och skvallrar.
I want to a kändis, I want to be a kändis
Utstirrad och nervös Leva i en kuvös
Kära ungdomar - skit i drömfabrikerna.
Dröm om att bli rörmokare, sjuksköterska, lastbilsmekaniker och förskollärare. Det funkar.
I want to be postis, I want to be a städerska -
Fin trerumslägenhet - Och steka pannkakssmet
Det är mycket lugnare.
Tänk att få ha ett fast jobb att gå till, tre fina barn - som får en att jaga extrapris på välling på Konsum i stället för kokain på Cafe Opera
Att ha Volvo Combi, radhus och spara till en husvagnssemester vid Höga Kusten eller i Ammarnäs.
Det är det riktiga livet. Något fint att vara nyfiken på.
Nyfiken-filmerna bidrog till att att lansera den svenska synden utomlands.
Inte bara den svenska synden utan också den svenska gryende vänstervågen på sextiotalet.
Huvudrollerna bars upp av Lena Nyman och Börje Ahlstedt som sprang runt i Stockholm, pratade politik och framför allt:
Dom gökade framför Slottet, satte på varandra i en ek, provocerade Medelsvensson och var allmänt obekväma.
Jag är tillräckligt gammal för att ha sett Nyfiken Gul och Nyfiken Blå när de kom.
1967 - alltså för drygt 40 år sen.
En nyfiken 14-åring på Medborgarhusets bio i Vännäs.
Jag minns inte så mycket av filmerna. Men en detalj har etsat sig fast i min skalle:
Regissören Vilgot Sjöman själv som i en sekvens satt och sjöng en liten stump. Så här gick den:
I want to be a kändis ......I want to be a kändis......
Villa på Lidingö - Villa på Lidingö
Låten är idag rykande aktuell (trots att den aldrig kom på Svensktoppen och kan lanseras på nån kommersiell Absolut Svensktoppen-CD)
Det är kanske inte villan på Lidingö som hägrar i första hand idag.
Utan kanske:
I want to be a kändis - I want to be a kändis
Party hos Bindefeldt Party hos Bindefeldt
Eller:
I want be a kändis... I want to be a kändis -
Stå i silvertrikåer och hoppa i ett hål
Stå i silvertrikåer och hoppa i ett hål
Så många unga människor vill bli kändisar nuförtiden. Och det är gott om drömfabriker.
Inte bara Idol 2008, Myspace, Topmodel, Youtube....osv
Drömfabrikerna finns numera redan på skolnivå.
Det finns gymnasieskolor med teaterinriktning. Mediaprogram, dansgymnasium, rockgymnasium, ishockeygymnasium, modellskolor....
Och kurser konsten att sminka sig som Amy Winehouse.
Klassrum fyllda med ungdomar som drömmer om att lära sig skriva,
spela, filma, dansa - bli proffs.
Proffs. Det är vad dom säger. Men jag vet vad de flesta egentligen vill:
I want to be a kändis - I want to be a kändis
Till varje fucking price - Till varje fucking price
Dom vill komma med i Expressens fredagsbilaga, få VIP-kort på Spy Bar och åka jorden runt i Businessclass.
Det verkar som om framtidens arbetsmarknad i Sverige ska bestå av 4 miljoner kändisar som livnär sig på att underhålla 5 miljoner arbetslösa.
Det är väl inte så konstigt att unga människor drömmer om att bli kändisar.
Den tid vi lever i är ju så kändisfixerad att ifall Måns Zelmerlöw svimmar på en filmpremiär så får det större genomslagskraft än en jordbävning i Bukarest.
Men nu kommer det nya varningsrapporter som skitar ner drömfabriken.
Kändisarna mår inte bra, dom lider. Vi ser allt fler rapporter om hur svårt kändisarna har det.
Dom blir utstirrade och pekade på och vågar inte längre gå ner på Konsum i säckiga joggingbyxor och köpa yoghurt.
Till och med dom urgamla döda megakändisarna hade det svårt.
Biografier berättar t ex om hur svårt redan Lennart Hyland och Pekka Langer hade det.
Att vara kändis innebär sprit, droger och prestationsångest, övermod och mindervärdighetskomplex.
Gråt och tandagnisslan på morgonen och jubel i busken på kvällen.
Det är väl förstås inget kul att hela tiden åka berg och dalbana på sitt eget nervsystem.
Inte särskilt roligt att vara iakttagen varje sekund du visar dig offentligt, inte kunna peta näsan utan att nån springer hem och ringer till Aftonbladet och Metro och skvallrar.
I want to a kändis, I want to be a kändis
Utstirrad och nervös Leva i en kuvös
Kära ungdomar - skit i drömfabrikerna.
Dröm om att bli rörmokare, sjuksköterska, lastbilsmekaniker och förskollärare. Det funkar.
I want to be postis, I want to be a städerska -
Fin trerumslägenhet - Och steka pannkakssmet
Det är mycket lugnare.
Tänk att få ha ett fast jobb att gå till, tre fina barn - som får en att jaga extrapris på välling på Konsum i stället för kokain på Cafe Opera
Att ha Volvo Combi, radhus och spara till en husvagnssemester vid Höga Kusten eller i Ammarnäs.
Det är det riktiga livet. Något fint att vara nyfiken på.
onsdag 24 september 2008
DU ÄR VÄRLDEN
Vissa människor är tvärsäkra på allting. De påstår exempelvis att
Jultomten inte finns och att alla japaner är flitiga arbetare.
Medan andra kan vara helt säkra på att att Elvis Presley inte är död,
utan bara gick under jorden 1977 och numera jobbar på en bensinstation
utanför Tammerfors.
Men ärligt talat - vad kan man egentligen med säkerhet veta?
Och nu blir det svåra grejer.
Riktigt djupa resonemang, bara så att ni vet, ni som inte gillar sånt.
Det är nog lika bra att ni gör ett bloggbyte till BlondinBella eller predikant Göran Skytte
För er som tror att ni orkar läsa om detta ska jag ta det här så långsamt det bara går,
eftersom jag knappt fattar det själv.
Först en riktigt djup fråga:
Är du säker på att den här texten på din dataskärm finns?
Jag som skriver är alldeles säker på min existens, men kan du med 100 % säkerhet veta?
Allt utanför dig själv kanske bara är en hallucination, det du läser, ser och hör kanske bara är nåt som skapas i ditt eget inre.
Är det bara din egen fantasi som skapar allting du hör och ser och känner?
Låter det krångligt? Vänta bara, det blir snart ännu värre.
Faktum är att världen finns inne i varje människa.
Allt du upplever finns ju bara inne i dig. Om du till exempel tycker att Filip Hammar är skojig, Centerpartiet är bra och att fiskbullar smakar gott behöver ju inte betyda att din bror tycker så.
Om du ser Helan och Halvan på TV kasta en tårta på en polis så kan du
inte helt säkert veta att din syster som sitter bredvid ser samma sak.
Även om hon skrattar.
Hon kanske ser Calle Bildt och Kungen kasta en falukorv på Kjerstin Dellert.
Om hon ser något alls.
Din syster kanske upplever att hon är blind och hör på ett radioprogram med Anders Borg.
Om din syster över huvud taget finns....?
Även om du upplever att du pratar med andra människor i tvättstugan eller på Konsum så kan du ju aldrig vara helt säker på att de fortsätter finnas när de försvunnit ur ditt synfält.
Det enda du kan vara helt säker på att du själv finns, för du kan ju
alltid känna på din näsa eller peta ludd ur din egen navel.
Den enda gång du själv försvinner bort är när du somnar framför TVn, i sängen eller på bussen. Men så fort du vaknar så finns du ju för dig själv.
Det kan man ju inte säga om Konsumkassörskan, Statsministern eller Christer Sjögren.
De syns ju bara ibland så vad fasen vet man?
Konsumkassörskan kanske bara materialiseras ibland just i det ögonblick
då din själ, hjärna och centrala nervsystem anser det lämpligt.
Även om sannolikheten säger att allt detta är flummigt skitprat så kan
man aldrig vara alldeles säker.
Det vore ganska kul att prova på att leva efter denna tes. Då kunde
man ju strunta i allt som vore trist och tråkigt.
Jag kunde till exempel låta bli att betala hyran, pengarna räcker ju
till mera skojiga saker då. När sedan flyttgubbarna kommer för att
vräka mig så säger man bara:
"Vik hädan, ni löjliga fantasifigurer - ty ni finns inte! Om en stund
kommer jag att ha en ny syn som är mycket roligare än detta!
Kanske får jag se en pudel dansa jenka med Kalle Stropp, vad vet man?
Ja, vad vet man? .
Man vet att de tider vi lever i passar alldeles utmärkt för här typen
av filosofisk flykt från en besvärlig verklighet.
Det var länge sen vi skådade så mycket elände som nuförtiden .
Det är mord, svält, incest, översvämningar och krig i varenda nyhetssändning
Men om allt jag ser bara är syner - då kanske eländet inte finns?
Våldet på gatorna beror på nåt olämpligt jag ätit.
Kanske kriget bara kommer av gaser i magen?
Ifall jag inte dricker kaffe utan hälsoté på morgonen kanske allt lugnar ner sig.
Det blir fred, ingen svält, inget våld och Björklöven kommer upp i Elitserien.
Vi bestämmer oss för det.
Handla inga julklappar i år - för det är bara du själv som finns.
Du är världen. Vi säger så.
Jultomten inte finns och att alla japaner är flitiga arbetare.
Medan andra kan vara helt säkra på att att Elvis Presley inte är död,
utan bara gick under jorden 1977 och numera jobbar på en bensinstation
utanför Tammerfors.
Men ärligt talat - vad kan man egentligen med säkerhet veta?
Och nu blir det svåra grejer.
Riktigt djupa resonemang, bara så att ni vet, ni som inte gillar sånt.
Det är nog lika bra att ni gör ett bloggbyte till BlondinBella eller predikant Göran Skytte
För er som tror att ni orkar läsa om detta ska jag ta det här så långsamt det bara går,
eftersom jag knappt fattar det själv.
Först en riktigt djup fråga:
Är du säker på att den här texten på din dataskärm finns?
Jag som skriver är alldeles säker på min existens, men kan du med 100 % säkerhet veta?
Allt utanför dig själv kanske bara är en hallucination, det du läser, ser och hör kanske bara är nåt som skapas i ditt eget inre.
Är det bara din egen fantasi som skapar allting du hör och ser och känner?
Låter det krångligt? Vänta bara, det blir snart ännu värre.
Faktum är att världen finns inne i varje människa.
Allt du upplever finns ju bara inne i dig. Om du till exempel tycker att Filip Hammar är skojig, Centerpartiet är bra och att fiskbullar smakar gott behöver ju inte betyda att din bror tycker så.
Om du ser Helan och Halvan på TV kasta en tårta på en polis så kan du
inte helt säkert veta att din syster som sitter bredvid ser samma sak.
Även om hon skrattar.
Hon kanske ser Calle Bildt och Kungen kasta en falukorv på Kjerstin Dellert.
Om hon ser något alls.
Din syster kanske upplever att hon är blind och hör på ett radioprogram med Anders Borg.
Om din syster över huvud taget finns....?
Även om du upplever att du pratar med andra människor i tvättstugan eller på Konsum så kan du ju aldrig vara helt säker på att de fortsätter finnas när de försvunnit ur ditt synfält.
Det enda du kan vara helt säker på att du själv finns, för du kan ju
alltid känna på din näsa eller peta ludd ur din egen navel.
Den enda gång du själv försvinner bort är när du somnar framför TVn, i sängen eller på bussen. Men så fort du vaknar så finns du ju för dig själv.
Det kan man ju inte säga om Konsumkassörskan, Statsministern eller Christer Sjögren.
De syns ju bara ibland så vad fasen vet man?
Konsumkassörskan kanske bara materialiseras ibland just i det ögonblick
då din själ, hjärna och centrala nervsystem anser det lämpligt.
Även om sannolikheten säger att allt detta är flummigt skitprat så kan
man aldrig vara alldeles säker.
Det vore ganska kul att prova på att leva efter denna tes. Då kunde
man ju strunta i allt som vore trist och tråkigt.
Jag kunde till exempel låta bli att betala hyran, pengarna räcker ju
till mera skojiga saker då. När sedan flyttgubbarna kommer för att
vräka mig så säger man bara:
"Vik hädan, ni löjliga fantasifigurer - ty ni finns inte! Om en stund
kommer jag att ha en ny syn som är mycket roligare än detta!
Kanske får jag se en pudel dansa jenka med Kalle Stropp, vad vet man?
Ja, vad vet man? .
Man vet att de tider vi lever i passar alldeles utmärkt för här typen
av filosofisk flykt från en besvärlig verklighet.
Det var länge sen vi skådade så mycket elände som nuförtiden .
Det är mord, svält, incest, översvämningar och krig i varenda nyhetssändning
Men om allt jag ser bara är syner - då kanske eländet inte finns?
Våldet på gatorna beror på nåt olämpligt jag ätit.
Kanske kriget bara kommer av gaser i magen?
Ifall jag inte dricker kaffe utan hälsoté på morgonen kanske allt lugnar ner sig.
Det blir fred, ingen svält, inget våld och Björklöven kommer upp i Elitserien.
Vi bestämmer oss för det.
Handla inga julklappar i år - för det är bara du själv som finns.
Du är världen. Vi säger så.
AVDELNING HALT!
Småpojkarna springer runt i skogen med leksaksgevär.
Pang pang - du är död!
Den som faller ser till att dö med stil. Som på film - som på TV.
Mamman oroar sig och pratar om att det kanske inte är bra med alla krigslekar.
Pappa tänder pipan och säger med ett skratt:
Så där höll vi ju också på när vi var små. Pojkar i alla tider har lekt med vapen.
Ger man dom inte en leksakspistol så skjuter dom med en träpinne eller en gren. Pang pang . Pojkar är pojkar.
Krypskyttarna i Irak, Afghanistan, Islamabad och Mogadishu ligger fortfarande på taken till gamla höghus.
Eller gömda i bergen runt städerna. De skjuter på allt som rör sig.
Gevärets sikte sveper över de dammiga, nedslitna gränderna med
splitterhål i väggarna. Någon kommer gående och skottet brinner av.
Det spelar ingen roll om det är en soldat, en gamling eller en ung flicka.
Skotten brinner av ändå.
Vi har sett resultatet i fruktansvärda bilder i tidningar och på TV-nyheterna.
Detta är krigets ansikte. Ett sönderskjutet barnansikte, flickan
försöker tappert trösta sin förtvivlade mor....
Nej, jag har inte ont längre.
Vi är där igen. Mitt i vår Stolta Nya Värld.
Krigets ansikte är inte
överstelöjtnantens slätrakade och markerade haka.
Han som står i stram
givakt på kaserngården,
med klanderfri uniform och välputsade kängor,
i väntan på generalens tapperhetsmedalj.
Krigets ansikte är det sönderskjutna ansiktet på barnet.
Soldaten som kräks av skräck och som vaknar i kallsvettig panik på
nätterna flera år efter krigets slut.
Massgravarna, de sönderbombade hemmen.
Den uppgivna och förtvivlade gråten, sorgen efter de förlorade
släktingarna.
Krypskyttarna på det gamla nedslitna hotellets tak har också varit små
oskyldiga pojkar som sprungit i skogsdungen, med leksaksgevär.
Pappan tände sin pipa och sa lugnt att pojkar är pojkar.
Det är bara femton år sen.
Nu är de män, ständigt berusade av sött vin
och besinningslöst hat.
Pang pang pang.
Nu vapenvägrar den svenska ungdomen inte längre.
Inskrivningsnämnderna tar emot vältränade unga män med stålgrå blick
och kortsnaggade frisyrer.
De vill upp till Kiruna, till jägarförbanden, till de hårda kraven.
De vill inte ligga sjukskrivna, fisa ärtsoppa och
läsa Slitz på logementen.
De vill ut i skogen, helst i 30 graders kyla och sova
14 dagar i tält. De vill måla sig brunsvarta i ansiktet, ha
kamouflageuniform och väloljad AK 4.
De vill ge sitt yttersta och lära sig leva på blåbär, rötter och bäckvatten.
Den svenska ungdomen vill
inte ha frisedel för plattfothet eller svagt psyke.
De vill tillhöra de som räknas, en utvald bland 1758 sökande, eliten.
Arbetsmarknaden har inte plats för dig, men löpning, gym och
sammanbitna tänder kan ge dig en framtid i krigsmakten.
Imponerade journalister intervjuar de utvalda FNsoldaterna, med gamla
soldatnamn som Svärd och Rask, på flygplatsen.
-Är du beredd att skjuta en fiende nere i Jugoslavien?
-Självklart är det inget man längtar efter, va, men om det krävs så är
jag beredd... Ja det är jag.
Det blir något att berätta för polarna på puben sen, ölstinna av
starkölen lyssnar grabbarna storögt och imponerat.
Men det blir också något att återvända till i mardrömmarna.
"Han vara bara drygt tjugo, han sprang mot huset, det var han eller jag.
Han stupade med ansiktet i leran. Det var han eller jag.
Det måste ha varit så"
När ska vi ta konsekvenserna?
När ska vi inse att så länge det finns en krigsmakt, även om vi kallar det "Försvaret",
så är den till för att döda.
Det finns inga snygga, effektiva sätt att dräpa en människa .
Det handlar om att skjuta i huvudet, att krossa, spränga och lemlästa.
Bofors kallar sin luftvärnskanon Bamse för att markera att den
visserligen är stor och kraftfull, men ändå svenskt snäll och rättvis
på nåt vis.
Det hjälper inte, krigsindustrin tillverkar vapen för att
de ska användas i krig.
Krig för olja, för makt, för religion.
Krigsindustrin måste tjäna pengar. Så även den svenska.
Visst finns det väl situationer då du måste döda?
-Men om det kommer tre främmande soldater inrusande i ditt hus för att
döda dina barn och våldta din fru, ska du bara stå och se på?
-Om det inte fanns några soldater så skulle det inte komma nån
inrusande.
-Du är ju fan orealistisk. Idioter har alltid funnits och soldater
med. Det kommer vi aldrig ifrån.
Kanske kommer vi aldrig ifrån det. Så länge vi längtar efter hjältar
som biter säkringen av handgranaten, kastar den pricksäkert in i
nazisternas högkvarter och räddar världen.
Så länge vi fortsätter
bygga upp krigsmakter och kalla det för försvar.
Så länge som småpojkarna fortsätter att
växa upp till män med stålgrå blick och
kortsnaggad skalle.
Med trägeväret utbytt mot en AK 4.
Vi byter kanal när nyheterna visar de fruktansvärda bilderna från
krigssjukhusen.
Över till TV-tävlingarnas glittrande löften om pengar, en
t-shirt eller gratis bensin i ett år.
Det är ingen lätt match, den vi ska gå framöver. Mot arbetslöshet,
flyktingströmmar och krigsrapporter.
När ska vi kunna få den där svenska idyllen vi alla längtar efter?
Med kall yoghurt med bär på sommarverandan, solbrända barn som leker
skrattande i grönskan och sjön som lyser klar och frisk genom
gläntan.
När ska människans enkla drömmar uppfyllas? Kommer det en tid då vi
kan lova barnen att det inte ska bli några fler krig?
Att det ska finns plats för dom som vuxna, ett arbete och
någonstans att bo.
När ska pojkarna sluta byta ut trägeväret mot en AK 4?
Varför byter en del grabbar ut drömmen om att besegra Almunge i
fotbollskuppen mot målsättningen att utrota varenda djävla fiende?
Pang pang - du är död!
Den som faller ser till att dö med stil. Som på film - som på TV.
Mamman oroar sig och pratar om att det kanske inte är bra med alla krigslekar.
Pappa tänder pipan och säger med ett skratt:
Så där höll vi ju också på när vi var små. Pojkar i alla tider har lekt med vapen.
Ger man dom inte en leksakspistol så skjuter dom med en träpinne eller en gren. Pang pang . Pojkar är pojkar.
Krypskyttarna i Irak, Afghanistan, Islamabad och Mogadishu ligger fortfarande på taken till gamla höghus.
Eller gömda i bergen runt städerna. De skjuter på allt som rör sig.
Gevärets sikte sveper över de dammiga, nedslitna gränderna med
splitterhål i väggarna. Någon kommer gående och skottet brinner av.
Det spelar ingen roll om det är en soldat, en gamling eller en ung flicka.
Skotten brinner av ändå.
Vi har sett resultatet i fruktansvärda bilder i tidningar och på TV-nyheterna.
Detta är krigets ansikte. Ett sönderskjutet barnansikte, flickan
försöker tappert trösta sin förtvivlade mor....
Nej, jag har inte ont längre.
Vi är där igen. Mitt i vår Stolta Nya Värld.
Krigets ansikte är inte
överstelöjtnantens slätrakade och markerade haka.
Han som står i stram
givakt på kaserngården,
med klanderfri uniform och välputsade kängor,
i väntan på generalens tapperhetsmedalj.
Krigets ansikte är det sönderskjutna ansiktet på barnet.
Soldaten som kräks av skräck och som vaknar i kallsvettig panik på
nätterna flera år efter krigets slut.
Massgravarna, de sönderbombade hemmen.
Den uppgivna och förtvivlade gråten, sorgen efter de förlorade
släktingarna.
Krypskyttarna på det gamla nedslitna hotellets tak har också varit små
oskyldiga pojkar som sprungit i skogsdungen, med leksaksgevär.
Pappan tände sin pipa och sa lugnt att pojkar är pojkar.
Det är bara femton år sen.
Nu är de män, ständigt berusade av sött vin
och besinningslöst hat.
Pang pang pang.
Nu vapenvägrar den svenska ungdomen inte längre.
Inskrivningsnämnderna tar emot vältränade unga män med stålgrå blick
och kortsnaggade frisyrer.
De vill upp till Kiruna, till jägarförbanden, till de hårda kraven.
De vill inte ligga sjukskrivna, fisa ärtsoppa och
läsa Slitz på logementen.
De vill ut i skogen, helst i 30 graders kyla och sova
14 dagar i tält. De vill måla sig brunsvarta i ansiktet, ha
kamouflageuniform och väloljad AK 4.
De vill ge sitt yttersta och lära sig leva på blåbär, rötter och bäckvatten.
Den svenska ungdomen vill
inte ha frisedel för plattfothet eller svagt psyke.
De vill tillhöra de som räknas, en utvald bland 1758 sökande, eliten.
Arbetsmarknaden har inte plats för dig, men löpning, gym och
sammanbitna tänder kan ge dig en framtid i krigsmakten.
Imponerade journalister intervjuar de utvalda FNsoldaterna, med gamla
soldatnamn som Svärd och Rask, på flygplatsen.
-Är du beredd att skjuta en fiende nere i Jugoslavien?
-Självklart är det inget man längtar efter, va, men om det krävs så är
jag beredd... Ja det är jag.
Det blir något att berätta för polarna på puben sen, ölstinna av
starkölen lyssnar grabbarna storögt och imponerat.
Men det blir också något att återvända till i mardrömmarna.
"Han vara bara drygt tjugo, han sprang mot huset, det var han eller jag.
Han stupade med ansiktet i leran. Det var han eller jag.
Det måste ha varit så"
När ska vi ta konsekvenserna?
När ska vi inse att så länge det finns en krigsmakt, även om vi kallar det "Försvaret",
så är den till för att döda.
Det finns inga snygga, effektiva sätt att dräpa en människa .
Det handlar om att skjuta i huvudet, att krossa, spränga och lemlästa.
Bofors kallar sin luftvärnskanon Bamse för att markera att den
visserligen är stor och kraftfull, men ändå svenskt snäll och rättvis
på nåt vis.
Det hjälper inte, krigsindustrin tillverkar vapen för att
de ska användas i krig.
Krig för olja, för makt, för religion.
Krigsindustrin måste tjäna pengar. Så även den svenska.
Visst finns det väl situationer då du måste döda?
-Men om det kommer tre främmande soldater inrusande i ditt hus för att
döda dina barn och våldta din fru, ska du bara stå och se på?
-Om det inte fanns några soldater så skulle det inte komma nån
inrusande.
-Du är ju fan orealistisk. Idioter har alltid funnits och soldater
med. Det kommer vi aldrig ifrån.
Kanske kommer vi aldrig ifrån det. Så länge vi längtar efter hjältar
som biter säkringen av handgranaten, kastar den pricksäkert in i
nazisternas högkvarter och räddar världen.
Så länge vi fortsätter
bygga upp krigsmakter och kalla det för försvar.
Så länge som småpojkarna fortsätter att
växa upp till män med stålgrå blick och
kortsnaggad skalle.
Med trägeväret utbytt mot en AK 4.
Vi byter kanal när nyheterna visar de fruktansvärda bilderna från
krigssjukhusen.
Över till TV-tävlingarnas glittrande löften om pengar, en
t-shirt eller gratis bensin i ett år.
Det är ingen lätt match, den vi ska gå framöver. Mot arbetslöshet,
flyktingströmmar och krigsrapporter.
När ska vi kunna få den där svenska idyllen vi alla längtar efter?
Med kall yoghurt med bär på sommarverandan, solbrända barn som leker
skrattande i grönskan och sjön som lyser klar och frisk genom
gläntan.
När ska människans enkla drömmar uppfyllas? Kommer det en tid då vi
kan lova barnen att det inte ska bli några fler krig?
Att det ska finns plats för dom som vuxna, ett arbete och
någonstans att bo.
När ska pojkarna sluta byta ut trägeväret mot en AK 4?
Varför byter en del grabbar ut drömmen om att besegra Almunge i
fotbollskuppen mot målsättningen att utrota varenda djävla fiende?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)