JAG ÄR NYFIKEN GUL. JAG ÄR NYFIKEN BLÅ

Bakom rubriken döljer sig två svartvita skandalomsusade sextitalsfilmer av regissören Vilgot Sjöman.
Nyfiken-filmerna bidrog till att att lansera den svenska synden utomlands.
Inte bara den svenska synden utan också den svenska gryende vänstervågen på sextiotalet.

Huvudrollerna bars upp av Lena Nyman och Börje Ahlstedt som sprang runt i Stockholm, pratade politik och framför allt:
Dom gökade framför Slottet, satte på varandra i en ek, provocerade Medelsvensson och var allmänt obekväma.

Jag är tillräckligt gammal för att ha sett Nyfiken Gul och Nyfiken Blå när de kom.
1967 - alltså för drygt 40 år sen.
En nyfiken 14-åring på Medborgarhusets bio i Vännäs.

Jag minns inte så mycket av filmerna. Men en detalj har etsat sig fast i min skalle:

Regissören Vilgot Sjöman själv som i en sekvens satt och sjöng en liten stump. Så här gick den:

I want to be a kändis ......I want to be a kändis......
Villa på Lidingö - Villa på Lidingö

Låten är idag rykande aktuell (trots att den aldrig kom på Svensktoppen och kan lanseras på nån kommersiell Absolut Svensktoppen-CD)

Det är kanske inte villan på Lidingö som hägrar i första hand idag.

Utan kanske:

I want to be a kändis - I want to be a kändis
Party hos Bindefeldt Party hos Bindefeldt

Eller:

I want be a kändis... I want to be a kändis -
Stå i silvertrikåer och hoppa i ett hål
Stå i silvertrikåer och hoppa i ett hål

Så många unga människor vill bli kändisar nuförtiden. Och det är gott om drömfabriker.

Inte bara Idol 2008, Myspace, Topmodel, Youtube....osv

Drömfabrikerna finns numera redan på skolnivå.

Det finns gymnasieskolor med teaterinriktning. Mediaprogram, dansgymnasium, rockgymnasium, ishockeygymnasium, modellskolor....
Och kurser konsten att sminka sig som Amy Winehouse.

Klassrum fyllda med ungdomar som drömmer om att lära sig skriva,
spela, filma, dansa - bli proffs.

Proffs. Det är vad dom säger. Men jag vet vad de flesta egentligen vill:

I want to be a kändis - I want to be a kändis
Till varje fucking price - Till varje fucking price

Dom vill komma med i Expressens fredagsbilaga, få VIP-kort på Spy Bar och åka jorden runt i Businessclass.

Det verkar som om framtidens arbetsmarknad i Sverige ska bestå av 4 miljoner kändisar som livnär sig på att underhålla 5 miljoner arbetslösa.

Det är väl inte så konstigt att unga människor drömmer om att bli kändisar.
Den tid vi lever i är ju så kändisfixerad att ifall Måns Zelmerlöw svimmar på en filmpremiär så får det större genomslagskraft än en jordbävning i Bukarest.

Men nu kommer det nya varningsrapporter som skitar ner drömfabriken.

Kändisarna mår inte bra, dom lider. Vi ser allt fler rapporter om hur svårt kändisarna har det.

Dom blir utstirrade och pekade på och vågar inte längre gå ner på Konsum i säckiga joggingbyxor och köpa yoghurt.

Till och med dom urgamla döda megakändisarna hade det svårt.
Biografier berättar t ex om hur svårt redan Lennart Hyland och Pekka Langer hade det.

Att vara kändis innebär sprit, droger och prestationsångest, övermod och mindervärdighetskomplex.

Gråt och tandagnisslan på morgonen och jubel i busken på kvällen.

Det är väl förstås inget kul att hela tiden åka berg och dalbana på sitt eget nervsystem.

Inte särskilt roligt att vara iakttagen varje sekund du visar dig offentligt, inte kunna peta näsan utan att nån springer hem och ringer till Aftonbladet och Metro och skvallrar.

I want to a kändis, I want to be a kändis
Utstirrad och nervös Leva i en kuvös

Kära ungdomar - skit i drömfabrikerna.

Dröm om att bli rörmokare, sjuksköterska, lastbilsmekaniker och förskollärare. Det funkar.

I want to be postis, I want to be a städerska -
Fin trerumslägenhet - Och steka pannkakssmet

Det är mycket lugnare.

Tänk att få ha ett fast jobb att gå till, tre fina barn - som får en att jaga extrapris på välling på Konsum i stället för kokain på Cafe Opera

Att ha Volvo Combi, radhus och spara till en husvagnssemester vid Höga Kusten eller i Ammarnäs.

Det är det riktiga livet. Något fint att vara nyfiken på.