Fotbollshuliganerna är ett känt inslag i Det Nya Sverige.
Första april 2009 kommer vi att få en huligan-lag som ska sätta lite folkvett i de små rackarpojkarna. Vi får väl se hur det går
Ordet huligan lär komma från den mytomspunne irländske skurken Patrick Hooligan som härjade i London under 1800-talet.
Hooligans efterföljare förgyller numera fotbollskulturen genom att plundra, krossa fönster och sparka ut tänderna på varann på parkeringsplatser.
Huliganerna anser även att visa arschlet för folk och skrika könsord är meningsfullt.
Ibland tittar dom också lite förstrött på fotboll.
Genom historien har vi haft en tendens att i efterhand ge forna tiders våldsverkare, plundrare och mördare hjältestatus.
Sen många år tillbaka har vi t ex glorifierat vikingar och cowboys trots deras vidriga handlingar
Så småningom kommer säkert också fotbollshuliganerna att hyllas som hjältar.
Därav denna dikt från framtiden. Säg år 2108....
BALLADEN OM HULIGANENS SISTA STRID
Min farfar var en en huligan
Med rakad huvudsvål
Han bar sin knölpåk runt på stan
Han skrek och levde fan
Han krossa' rutor under stoj
Och skar med slipad kniv
Min farfar hade jätteskoj
Sitt korta fotbollsliv
Min farfars sista tappra kamp
Den stod vid Årstakullen
Han hade druckit som en svamp
Hans buk var svampigt svullen
Han låg där utan kroppskontroll
Han hade smullit av
Han liknade en läderboll
Och detta blev hans grav
Ett fotbollsfan från AIK
Så full av sprit och knark
Med stålhätta uppå sin tå
Han måttade en spark
Han trodde farfar var en boll
Han han ville göra mål
Snart läckte farfar som ett såll
I buken blev ett hål
Minst fjorton liter Åbro öl
Rann ut när farfar sprack
"Ett fasligt spill, ett ruskigt söl"
Sa farfars fotbollsklack
Min farfar dog i tapper strid
En äkta huligan
Nu vilar han i stilla frid
Begravd vid fotbollsplan
tisdag 28 oktober 2008
lördag 25 oktober 2008
DU FÅR INTE GÖRA SÅ
Vem är det som egentligen har makten? Ända sen lekparken och skolbänken har vi fått lära oss att det alltid finns någon som bestämmer över oss.
Angelica - som var starkare och snodde hallonremmen och proppade i sig den - fastän den var våran.
Eller mamma som tvingade oss att äta fisk - fastän det fanns både hamburgare och pizza i frysen.
Fröken i skolan fick oss att rabbla en massa åar som heter Nissan, Ätran, Viskan och Lagan.
Kommer jag någonsin att besöka nån av dom där jävla skitälvarna?
Och om jag åker dit ner - då står dom väl på bilkartan?
När jag blir vuxen, tänkte man upproriskt: Då ska jag bestämma själv!
Gå utan mössa då det är 30 grader kallt.
När jag gifter mig ska jag ha trasiga jeans och en t-shirt med Iron Maiden på.
Och jag ska aldrig gå och lägga mig.
RÖD OCH GRÖN STRUMPA
Men nånstans i 25-årsåldern vaknar man upp ur drömmen om makt och inser att vuxna inte har ett vitten att säga till om.
Man är fullständigt maktlös.
Ja det är klart, jag får ju bestämma om småsaker.
Sånt där krafs som egentligen inte har nån betydelse.
Som att gå omkring med en röd och en grön strumpa på sig för att vara originell.
Till slut får man så många jobbiga frågor om varför man man har olika färg på strumporna att man inser att det är slöseri med tid.
Man kan också bestämma att bara äta god mat som pizza, kebab och oxfilé med bearnaisesås. Men i längden är det det ganska dyrt och man blir dessutom fet och dålig i magen.
Så till slut sitter man där i ett radhus och äter fiskpinnar med spenat klädd i en träningsoverall där det står Elgiganten på ryggen.
Det får stå vad fan det vill.
När man var ung kunde man lifta sjuttio mil och köa en hel natt för en biljett och en ovanlig t-shirt med The Cure på.
Nu drar man utan tvekan på sig en ful brandgul t-tröja där det står: Stöd korpen och din lokale IcaHandlare.
Huvudsaken att den inte kliar.
Men i bakhuvudet kliar, eller ska man säga gnager, en oroväckande
klarsynt tanke. Vi har skitit i det blå skåpet. Vi är grundlurade.
ÖSREGN OCH TRALLSKRUV
Vi har helt enkelt inte ett smack att säga till om.
Säger TV-trailern att vi ska titta på Dansbandskampen så gör vi det.
Vi ska hacka i oss vad politiker kacklar om och svälja att banker och finansbolag snor våra pengar.
Vi ska känna det som att miljöförstöringen är ditt eget fel
Var är friheten? Det där livet som inte skulle bli som den trista
grottekvarn morsan och farsan fastnade i.
Jag går till fabriken fem dagar i veckan och skruvar in skruvar åtta-nio timmar om dagen. För att släppas ut varje fredag på två dagars frigång.
Under sommaren är det permission från anstalten i fyra-fem veckor.
Stå i ösregnet och bygga om altanen. Skruva skruvar, spika spikar och såga plank, medan grannarna minsann har hyrt en stuga vid Höga Kusten.
Men efter några år har man vant sig och tycker att livet är ett ganska trivsamt fängelse.
Man har fast inkomst, dotterns lag vann fotbollscupen, jobbet är enformigt men det är trevligt att surra med jobbarkompisarna.
Då kommer dråpslaget: Dom lägger ner fabriken.
Det blir alldeles tyst en lång stund.
Vad fan säger du, företaget gick ju med vinst förra året..?
Finanskris. Och vår fabrik ligger för långt norrut. Det blir för långa transportsträckor ner till marknaden. Ner till Europa. Ner till Europeiska Marknaden.
JOAKIM VON ANKAS PISKA
Så kom vi då till den mest centrala frågan om makt i våra liv: Makten över arbetet.
Folk som är i sina bästa år - duktig och kunnig personal - får plötsligt inte arbeta.
Trots att det runt omkring oss finns massvis med saker som behöver göras.
Det finns barn som behöver tas hand om och vägar som behöver rustas upp.
Alla gamla människor som behöver vård. Vi behöver alla mat på bordet och tak över huvudet.
Varför får vi inte arbeta när vi vill, kan och behövs?
"Det är inte lönsamt att ha fabriken där uppe, vi har inte råd att låta ungarna äta bra mat i skolan, det lönar sig inte med kommunal hemtjänst.
Det bär sig inte. Vinsten är för liten. Vi måste jaga kostnader...”
Där har vi alltså den centrala maktfaktorn: Vinstkalkylen. Lönsamheten.
Det är inte människorna som är viktigast.
Folk har inte rätt att bo där dom vill och rätten till ett arbete
Det är pengarna som styr. Det är pengarna som säger att vi inte ska kunna ge våra äldre ett anständigt liv. Eller ta hand om ungdomar som mår psykiskt dåligt.
Trots att det vimlar av arbetsvilliga människor.
Men det är ju tydligen inte för dom som samhället byggs.
Utan för Joakim von Anka. Och det enda han vill, det är att bada i pengar.
Och kassavalvet han dyker ner och vältrar sig i - det ligger mitt i Europa.
Ännu längre söderut än Nissan, Ätran, Viskan och Lagan.
Angelica - som var starkare och snodde hallonremmen och proppade i sig den - fastän den var våran.
Eller mamma som tvingade oss att äta fisk - fastän det fanns både hamburgare och pizza i frysen.
Fröken i skolan fick oss att rabbla en massa åar som heter Nissan, Ätran, Viskan och Lagan.
Kommer jag någonsin att besöka nån av dom där jävla skitälvarna?
Och om jag åker dit ner - då står dom väl på bilkartan?
När jag blir vuxen, tänkte man upproriskt: Då ska jag bestämma själv!
Gå utan mössa då det är 30 grader kallt.
När jag gifter mig ska jag ha trasiga jeans och en t-shirt med Iron Maiden på.
Och jag ska aldrig gå och lägga mig.
RÖD OCH GRÖN STRUMPA
Men nånstans i 25-årsåldern vaknar man upp ur drömmen om makt och inser att vuxna inte har ett vitten att säga till om.
Man är fullständigt maktlös.
Ja det är klart, jag får ju bestämma om småsaker.
Sånt där krafs som egentligen inte har nån betydelse.
Som att gå omkring med en röd och en grön strumpa på sig för att vara originell.
Till slut får man så många jobbiga frågor om varför man man har olika färg på strumporna att man inser att det är slöseri med tid.
Man kan också bestämma att bara äta god mat som pizza, kebab och oxfilé med bearnaisesås. Men i längden är det det ganska dyrt och man blir dessutom fet och dålig i magen.
Så till slut sitter man där i ett radhus och äter fiskpinnar med spenat klädd i en träningsoverall där det står Elgiganten på ryggen.
Det får stå vad fan det vill.
När man var ung kunde man lifta sjuttio mil och köa en hel natt för en biljett och en ovanlig t-shirt med The Cure på.
Nu drar man utan tvekan på sig en ful brandgul t-tröja där det står: Stöd korpen och din lokale IcaHandlare.
Huvudsaken att den inte kliar.
Men i bakhuvudet kliar, eller ska man säga gnager, en oroväckande
klarsynt tanke. Vi har skitit i det blå skåpet. Vi är grundlurade.
ÖSREGN OCH TRALLSKRUV
Vi har helt enkelt inte ett smack att säga till om.
Säger TV-trailern att vi ska titta på Dansbandskampen så gör vi det.
Vi ska hacka i oss vad politiker kacklar om och svälja att banker och finansbolag snor våra pengar.
Vi ska känna det som att miljöförstöringen är ditt eget fel
Var är friheten? Det där livet som inte skulle bli som den trista
grottekvarn morsan och farsan fastnade i.
Jag går till fabriken fem dagar i veckan och skruvar in skruvar åtta-nio timmar om dagen. För att släppas ut varje fredag på två dagars frigång.
Under sommaren är det permission från anstalten i fyra-fem veckor.
Stå i ösregnet och bygga om altanen. Skruva skruvar, spika spikar och såga plank, medan grannarna minsann har hyrt en stuga vid Höga Kusten.
Men efter några år har man vant sig och tycker att livet är ett ganska trivsamt fängelse.
Man har fast inkomst, dotterns lag vann fotbollscupen, jobbet är enformigt men det är trevligt att surra med jobbarkompisarna.
Då kommer dråpslaget: Dom lägger ner fabriken.
Det blir alldeles tyst en lång stund.
Vad fan säger du, företaget gick ju med vinst förra året..?
Finanskris. Och vår fabrik ligger för långt norrut. Det blir för långa transportsträckor ner till marknaden. Ner till Europa. Ner till Europeiska Marknaden.
JOAKIM VON ANKAS PISKA
Så kom vi då till den mest centrala frågan om makt i våra liv: Makten över arbetet.
Folk som är i sina bästa år - duktig och kunnig personal - får plötsligt inte arbeta.
Trots att det runt omkring oss finns massvis med saker som behöver göras.
Det finns barn som behöver tas hand om och vägar som behöver rustas upp.
Alla gamla människor som behöver vård. Vi behöver alla mat på bordet och tak över huvudet.
Varför får vi inte arbeta när vi vill, kan och behövs?
"Det är inte lönsamt att ha fabriken där uppe, vi har inte råd att låta ungarna äta bra mat i skolan, det lönar sig inte med kommunal hemtjänst.
Det bär sig inte. Vinsten är för liten. Vi måste jaga kostnader...”
Där har vi alltså den centrala maktfaktorn: Vinstkalkylen. Lönsamheten.
Det är inte människorna som är viktigast.
Folk har inte rätt att bo där dom vill och rätten till ett arbete
Det är pengarna som styr. Det är pengarna som säger att vi inte ska kunna ge våra äldre ett anständigt liv. Eller ta hand om ungdomar som mår psykiskt dåligt.
Trots att det vimlar av arbetsvilliga människor.
Men det är ju tydligen inte för dom som samhället byggs.
Utan för Joakim von Anka. Och det enda han vill, det är att bada i pengar.
Och kassavalvet han dyker ner och vältrar sig i - det ligger mitt i Europa.
Ännu längre söderut än Nissan, Ätran, Viskan och Lagan.
onsdag 22 oktober 2008
DU DIN LILLA SKIT
Vi är alla små lilleplutter. Även den karl som är två meter lång och väger som en medelstor ardennerhäst är en lilleplutt i det stora sammanhanget.
I långa loppet äro vi blott små flugskitar i Universum som bara lever ungefär sjutti-åtti år. Sen är vi borta. Puts väck. Våra spår på jorden äro flyktiga.
Men det faktum att vi är lilleplutter gör oss inte till småskitar som inte
betyder nåt. Tvärtom.
Eftersom vår vandring genom livet är så kort så är allt vi gör väldigt viktigt. Vi skola icke ställa till med dumheter i onödan.
Detta liv är ju det enda vi får.
Den dag allt är över kan vi inte säga:
-Hallå! Jag är inte nöjd - kan jag få ett nytt liv?
Nej, mina vänner: Vi har ingen bytesrätt på lillepluttlivet, därför ska vi vara rädda om det.
Inte äta för mycket stekt fläsk och gelehallon eller dricka hembränd sprit ur plastdunk.
Vi ska bruka vår korta tid i grottekvarnen till goda handlingar som att koka soppa till gamlingar som inte längre har några tänder.
Världen vimlar av lilleplutter. Men vi vill ändå inte bli ihopklumpade med en massa andra lilleplutt-medelmåttor till en grå folkmassa utan ansikte. Men där har vi tyvärr inget att säga till om.
Vi går ju hela tiden i flock. Vi gör som gruppen gör. Och vi är dessutom alla med i en hel hop med grupper. Du kanske tillhör gruppen småbarnsfamiljer - samtidigt som du är låginkomsttagare, ickerökare, måttlig alkoholbrukare, är medlem i Konsum, petar näsan i smyg, läser Aftonbladet tre gånger i veckan och har en diskret längtan efter att vara otrogen.
Samt lider av laktosintolerans och besvärande fotsvett.
Du skulle kunna ingå i en hel radda statistiska undersökningar, din lilleplutt-rackare!
Men vill du vara en liten prick i en stapel i en tabell?
Du och jag - är inte vi individer med egen fri vilja?
Jag kan till exempel gifta mig. Då bestämmer jag mig för att äktenskapet skall vara livet ut. Jag tänker inte göra som alla andra karlslokar och skilja mig efter 7,8 år.
Sedan sitta på krogen och gråta i en starköl. Bittert sluddra ”Min fru förstod mig inte” medan den kvinnliga bartendern tänker för sig själv: ”Vad finns det att förstå..?”
Trots att det sedan ändå blev skilsmässa så var det i alla fall på ett personligt sätt. ”I did it my way...”
Frank Sinatra ler överseende i sin himmel.
Om två år är det val igen. Tänk vad vi miljontals röstberättigade
lilleplutter skulle kunna ändra på ifall vi gick ihop och röstade på
ett enda parti!
Ett godhetens parti som var för fred och frihet. Mot fattigdom och svält, orättvisor och arbetslöshet, mot miljöförstöring och tandtroll.
Ifall det partiet fanns skulle vi rösta på det allihopa och allt blev
bra för oss lilleplutter.
Problemet är bara att det inte finns nåt sånt parti.
Och om det ändå fanns: Gud så trist att bara ha ett enda parti:
Vi lilleplutter är ju individualister, vi måste ju få tänka själva, göra våra egna val och förstöra det vi själva vill under vår korta vandring på jorden.
I långa loppet äro vi blott små flugskitar i Universum som bara lever ungefär sjutti-åtti år. Sen är vi borta. Puts väck. Våra spår på jorden äro flyktiga.
Men det faktum att vi är lilleplutter gör oss inte till småskitar som inte
betyder nåt. Tvärtom.
Eftersom vår vandring genom livet är så kort så är allt vi gör väldigt viktigt. Vi skola icke ställa till med dumheter i onödan.
Detta liv är ju det enda vi får.
Den dag allt är över kan vi inte säga:
-Hallå! Jag är inte nöjd - kan jag få ett nytt liv?
Nej, mina vänner: Vi har ingen bytesrätt på lillepluttlivet, därför ska vi vara rädda om det.
Inte äta för mycket stekt fläsk och gelehallon eller dricka hembränd sprit ur plastdunk.
Vi ska bruka vår korta tid i grottekvarnen till goda handlingar som att koka soppa till gamlingar som inte längre har några tänder.
Världen vimlar av lilleplutter. Men vi vill ändå inte bli ihopklumpade med en massa andra lilleplutt-medelmåttor till en grå folkmassa utan ansikte. Men där har vi tyvärr inget att säga till om.
Vi går ju hela tiden i flock. Vi gör som gruppen gör. Och vi är dessutom alla med i en hel hop med grupper. Du kanske tillhör gruppen småbarnsfamiljer - samtidigt som du är låginkomsttagare, ickerökare, måttlig alkoholbrukare, är medlem i Konsum, petar näsan i smyg, läser Aftonbladet tre gånger i veckan och har en diskret längtan efter att vara otrogen.
Samt lider av laktosintolerans och besvärande fotsvett.
Du skulle kunna ingå i en hel radda statistiska undersökningar, din lilleplutt-rackare!
Men vill du vara en liten prick i en stapel i en tabell?
Du och jag - är inte vi individer med egen fri vilja?
Jag kan till exempel gifta mig. Då bestämmer jag mig för att äktenskapet skall vara livet ut. Jag tänker inte göra som alla andra karlslokar och skilja mig efter 7,8 år.
Sedan sitta på krogen och gråta i en starköl. Bittert sluddra ”Min fru förstod mig inte” medan den kvinnliga bartendern tänker för sig själv: ”Vad finns det att förstå..?”
Trots att det sedan ändå blev skilsmässa så var det i alla fall på ett personligt sätt. ”I did it my way...”
Frank Sinatra ler överseende i sin himmel.
Om två år är det val igen. Tänk vad vi miljontals röstberättigade
lilleplutter skulle kunna ändra på ifall vi gick ihop och röstade på
ett enda parti!
Ett godhetens parti som var för fred och frihet. Mot fattigdom och svält, orättvisor och arbetslöshet, mot miljöförstöring och tandtroll.
Ifall det partiet fanns skulle vi rösta på det allihopa och allt blev
bra för oss lilleplutter.
Problemet är bara att det inte finns nåt sånt parti.
Och om det ändå fanns: Gud så trist att bara ha ett enda parti:
Vi lilleplutter är ju individualister, vi måste ju få tänka själva, göra våra egna val och förstöra det vi själva vill under vår korta vandring på jorden.
torsdag 16 oktober 2008
SPARTIPS FRÅN HELVETET
Att det är dåliga tider har väl knappast undgått någon.
Vill dock undvika att nämna ordet finanskris eftersom du då
förmodligen slutar läsa redan här.
Dock: Med dåliga tider kommer alltid spartips.
(Ordet spartips gjorde att jag miste resten av mina potentiella
läsare. Men du är ju kvar och det räcker. Vi kör:)
Nu svämmar tidningarna över av tips på hur man sparar pengar.
De vanligaste tipsen är att baka allt matbröd själv, cykla till jobbet
och sluta röka.
För en tid sen smällde Aftonbladets söndagsbilaga dock till med
inte mindre än 101 spartips.
Det ena underligare än det andra:
Man kan leva på kokt potatis och rotfrukter, isolera bilbatteriet och
kylskåpet så att de drar mindre ström, börja pruta eller köpa
kostymer billigare i Tyskland.
Det 101:a spartipset slår dock alla rekord - jag citerar ordagrant:
"Många saker du äger använder du ganska sällan.
Sälj dem istället och låna i fortsättningen.
Bil kan du låna av pappa, dragkärra hos grannen ........
Be din fotointresserade morbror att ta fram dina digitala bilder
och låna traktor, motorsåg och jordvält av kusinen på landet."
Det är ju ett fantastiskt råd!
För det man i klartext säger är: Bli en snyltare.
Låt andra försörja dig !
I så fall borde vi ju löpa linan ut och se var de stora pengarna försvinner:
Mat och boende.
Den som slapp utgifter för att äta och slapp betala hyran eller villalånen
skulle kunna spara tiotusentals kronor varje månad.
Så sälj huset eller lägenheten och turnera runt hos pappa, kusinen på
landet och dina arbetskamrater - tills de tröttnat.
Sedan får du sova i fikarummet på jobbet eller på bibliotekets toalett.
Många tvättstugor i hyreshusområden står ju både olåsta och uppvärmda
på nätterna.
Maten kan fixas genom att snylta sig in på skolor och ålderdomshem
eller genom att hälsa på vänner och släkt vid middagstid.
Genom att leva på detta sätt blir man inte bara rik.
Man fixar också problemet vi pratade om i texten om den Nordsvenska
SjälvPlågarRasen - känslan av att vara en dålig människa.
För att känna sig kass i detta läge är ju fullkomligt korrekt.
Fast man sparar ju en hel del pengar
Och det är huvudsaken.
Vill dock undvika att nämna ordet finanskris eftersom du då
förmodligen slutar läsa redan här.
Dock: Med dåliga tider kommer alltid spartips.
(Ordet spartips gjorde att jag miste resten av mina potentiella
läsare. Men du är ju kvar och det räcker. Vi kör:)
Nu svämmar tidningarna över av tips på hur man sparar pengar.
De vanligaste tipsen är att baka allt matbröd själv, cykla till jobbet
och sluta röka.
För en tid sen smällde Aftonbladets söndagsbilaga dock till med
inte mindre än 101 spartips.
Det ena underligare än det andra:
Man kan leva på kokt potatis och rotfrukter, isolera bilbatteriet och
kylskåpet så att de drar mindre ström, börja pruta eller köpa
kostymer billigare i Tyskland.
Det 101:a spartipset slår dock alla rekord - jag citerar ordagrant:
"Många saker du äger använder du ganska sällan.
Sälj dem istället och låna i fortsättningen.
Bil kan du låna av pappa, dragkärra hos grannen ........
Be din fotointresserade morbror att ta fram dina digitala bilder
och låna traktor, motorsåg och jordvält av kusinen på landet."
Det är ju ett fantastiskt råd!
För det man i klartext säger är: Bli en snyltare.
Låt andra försörja dig !
I så fall borde vi ju löpa linan ut och se var de stora pengarna försvinner:
Mat och boende.
Den som slapp utgifter för att äta och slapp betala hyran eller villalånen
skulle kunna spara tiotusentals kronor varje månad.
Så sälj huset eller lägenheten och turnera runt hos pappa, kusinen på
landet och dina arbetskamrater - tills de tröttnat.
Sedan får du sova i fikarummet på jobbet eller på bibliotekets toalett.
Många tvättstugor i hyreshusområden står ju både olåsta och uppvärmda
på nätterna.
Maten kan fixas genom att snylta sig in på skolor och ålderdomshem
eller genom att hälsa på vänner och släkt vid middagstid.
Genom att leva på detta sätt blir man inte bara rik.
Man fixar också problemet vi pratade om i texten om den Nordsvenska
SjälvPlågarRasen - känslan av att vara en dålig människa.
För att känna sig kass i detta läge är ju fullkomligt korrekt.
Fast man sparar ju en hel del pengar
Och det är huvudsaken.
NORDSVENSKA SJÄLVPLÅGAR-RASEN
Finn Fem Fel heter en tävling som kan förekomma i obskyra tidningar
som Hemmets Journal eller Kamratposten.
som Hemmets Journal eller Kamratposten.
Man ska då jämföra två bilder som först ser ut att vara likadana.
Men tittar man noga så märker man på den ena bilden fattas fem
detaljer.
Precis så gör vi som tillhör NSPR - Nordsvenska SjälvPlågarRasen -
när vi jämför oss själva med andra människor.
Fast det handlar snarare om Finn Femtielva Fel hos dig själv. Minst.
Alla andra verkar så självsäkra och verkar veta precis vad de vill.
Du står stressad och velar mellan de röda extraprislapparna på
Konsum och har ingen aning om vad du ska ha till middag.
Då kommer grannfrun, Fru Perfekt, med hela kundvagnen full av
näringsrik och prisvärd mat.
Hon veckohandlar minsann, har matlista för en månad framåt och
för dessutom kassabok över hushållskassan.
Medan du står som en velputte i sista minuten och tvekar mellan
blodpudding, fiskpinnar och falukorv.
Sen svischar Fru Perfekt genom kassan, snabb och effektiv. Inom
femton minuter har hon en komplett ekologisk GI- måltid stående
på matbordet, helt enligt kostcirkeln.
Maten kostar bara 9.77 per portion- dessutom är bordet vackert dukat
och diskbänken skinande blank.
GRISIG DISKBÄNK
Själv kommer du flåsande en kvart för sent till dagis och när väl maten
står på bordet hemma så kostar den minst 30 spänn per portion.
Den är varken särskilt god eller näringsriktig och dessutom ser det ut
som en bomb slagit ner på diskbänken.
En enda grisig röra av tomma fyrfärgsförpackningar, korvskinn och
utsmetat matfett.
När sedan yngsta ungen spiller ut sin mjölk över den rena duken och de
två andra använder sina tröjor som servetter så suckar du tungt
inombords: Varför är jag så dålig?
Alla andra verkar ju fixa det.
De har snygga kläder, bjuder hem folk och har sååå kul och har alltid
råd med utlandssemester.
Medan du går omkring i trista kläder, tycker det är besvärligt att
bjuda hem folk (laga mat tar sån jävla tid och dessutom blir brorsan
alltid för full och skämmer ut sig).
När du väl far med familjen på utlandsemester - fast ni egentligen inte
har råd - så blir de som inte får magsjuka uppbrända av solen.
Men det finns ett par osvikliga sätt att trösta sig i självplågareländet.
KALSONGER I SOFFAN
Det första går ut på det enkla konstaterandet att
"det finns alltid nån som är värre".
För visst är det uppfriskande att oannonserad slinka in hos en bekant
på en kopp kaffe och upptäcka att det minst lika stökigt där som hos
en själv. Se kompisen nervöst strutta omkring i hemmet och plocka
kalsonger ur soffan och odiskat porslin från köksbordet.
Att få säga några tröstande ord:
"Ja, det brukar se mycket värre ut hemma hos mig"!
Samtidigt som man skadeglatt tänker:
"Ja, ja - säga vad man vill, men hemma hos oss har vi i alla fall inte
julprydnader kvar mitt i sommaren!"
Ett annat sätt att komma över NSPR-våndan är att försöka acceptera
sig själv som man är. Varje kväll innan du somnar läser du NSPR-
bönen:
"Jag är en klantig syndare som inget duger till.
Jag klär mig illa, har ett smaklöst, ostädat hem och mina barn
kommer säkert att bli kriminella slashasar.
Eller ännu värre: De kommer att bli riksdagspolitiker!
Inget jag gör är bra, och därför skall jag icke någonsin förvänta mig att
något trevligt eller positivt inträffar"
Läser man denna bön i några veckor och lever efter mottot "allt blir
säkert bara skit" så kommer man så småningom att se en förunderlig
förändring, som ett litet mirakel:
Plötsligt känns varje liten sak som inte går åt pipan som en gudagåva.
"Oj, bilen startade idag igen. Och jag fick varken bensinstopp eller
punktering på väg till jobbet.
Dessutom är det repris av "Visst nappar det" från 1979 på TV ikväll!
Tänk ifall TVn inte går sönder - jäklar -vilken fin dag det skulle bli då!"
Om det i stället blir en usel dag är du ju också skyddad:
Det var precis vad du hade förväntat sig...
Men tittar man noga så märker man på den ena bilden fattas fem
detaljer.
Precis så gör vi som tillhör NSPR - Nordsvenska SjälvPlågarRasen -
när vi jämför oss själva med andra människor.
Fast det handlar snarare om Finn Femtielva Fel hos dig själv. Minst.
Alla andra verkar så självsäkra och verkar veta precis vad de vill.
Du står stressad och velar mellan de röda extraprislapparna på
Konsum och har ingen aning om vad du ska ha till middag.
Då kommer grannfrun, Fru Perfekt, med hela kundvagnen full av
näringsrik och prisvärd mat.
Hon veckohandlar minsann, har matlista för en månad framåt och
för dessutom kassabok över hushållskassan.
Medan du står som en velputte i sista minuten och tvekar mellan
blodpudding, fiskpinnar och falukorv.
Sen svischar Fru Perfekt genom kassan, snabb och effektiv. Inom
femton minuter har hon en komplett ekologisk GI- måltid stående
på matbordet, helt enligt kostcirkeln.
Maten kostar bara 9.77 per portion- dessutom är bordet vackert dukat
och diskbänken skinande blank.
GRISIG DISKBÄNK
Själv kommer du flåsande en kvart för sent till dagis och när väl maten
står på bordet hemma så kostar den minst 30 spänn per portion.
Den är varken särskilt god eller näringsriktig och dessutom ser det ut
som en bomb slagit ner på diskbänken.
En enda grisig röra av tomma fyrfärgsförpackningar, korvskinn och
utsmetat matfett.
När sedan yngsta ungen spiller ut sin mjölk över den rena duken och de
två andra använder sina tröjor som servetter så suckar du tungt
inombords: Varför är jag så dålig?
Alla andra verkar ju fixa det.
De har snygga kläder, bjuder hem folk och har sååå kul och har alltid
råd med utlandssemester.
Medan du går omkring i trista kläder, tycker det är besvärligt att
bjuda hem folk (laga mat tar sån jävla tid och dessutom blir brorsan
alltid för full och skämmer ut sig).
När du väl far med familjen på utlandsemester - fast ni egentligen inte
har råd - så blir de som inte får magsjuka uppbrända av solen.
Men det finns ett par osvikliga sätt att trösta sig i självplågareländet.
KALSONGER I SOFFAN
Det första går ut på det enkla konstaterandet att
"det finns alltid nån som är värre".
För visst är det uppfriskande att oannonserad slinka in hos en bekant
på en kopp kaffe och upptäcka att det minst lika stökigt där som hos
en själv. Se kompisen nervöst strutta omkring i hemmet och plocka
kalsonger ur soffan och odiskat porslin från köksbordet.
Att få säga några tröstande ord:
"Ja, det brukar se mycket värre ut hemma hos mig"!
Samtidigt som man skadeglatt tänker:
"Ja, ja - säga vad man vill, men hemma hos oss har vi i alla fall inte
julprydnader kvar mitt i sommaren!"
Ett annat sätt att komma över NSPR-våndan är att försöka acceptera
sig själv som man är. Varje kväll innan du somnar läser du NSPR-
bönen:
"Jag är en klantig syndare som inget duger till.
Jag klär mig illa, har ett smaklöst, ostädat hem och mina barn
kommer säkert att bli kriminella slashasar.
Eller ännu värre: De kommer att bli riksdagspolitiker!
Inget jag gör är bra, och därför skall jag icke någonsin förvänta mig att
något trevligt eller positivt inträffar"
Läser man denna bön i några veckor och lever efter mottot "allt blir
säkert bara skit" så kommer man så småningom att se en förunderlig
förändring, som ett litet mirakel:
Plötsligt känns varje liten sak som inte går åt pipan som en gudagåva.
"Oj, bilen startade idag igen. Och jag fick varken bensinstopp eller
punktering på väg till jobbet.
Dessutom är det repris av "Visst nappar det" från 1979 på TV ikväll!
Tänk ifall TVn inte går sönder - jäklar -vilken fin dag det skulle bli då!"
Om det i stället blir en usel dag är du ju också skyddad:
Det var precis vad du hade förväntat sig...
onsdag 1 oktober 2008
DET INTELLIGENTA LIVET
Den som råkar bo i eget hus får några gånger per år en gratistidning
som heter Vi i Villa.
En praktisk liten trycksak som t ex innehåller tips om hur man
bygger en bastu.
Dessa tips följs sedan av sju sidor annonser för bastuaggregat,
färdigsågad bastupanel och duschkabiner.
Vilket ju gör det hela lättare för alla parter.
Och förklarar varför tidningen är gratis.
I ett nummer av Vi i Villa presenteras "Det intelligenta hemmet".
Man beskriver där ett Framtids-Eldorado som redan nu kan bli
verklighet.
För den som lätt kan snyta fram ett par hundratusen ur plånboken.
Låt mig citera:
"Klockradion ringer, du sätter dig på sängkanten och kör igång
kaffebryggaren via en knapp på klockradion.
Du stiger in i duschen och trycker på en annan knapp.
Duschen går igång med din personliga inställning för temperatur
och typ av stråle.
Efter frukosten tar du en titt på kylskåpets bildskärm.
Den visar att skinkan är slut och att mjölkens bäst-före-datum
gick ut för två dar sen."
Den omoderne kanske ser skeptiskt på dessa underbara
hjälpmedel.
Man kan tycka att det är lika lätt att gå in i köket och sätta på
kaffebryggaren där.
Att i stället för en knapptryckning bara vrida på
kranarna på duschen som vanligt, det tar ju inte lång tid.
Läsa på en bildskärm på kylskåpet känns ju lite onödigt när det
går att öppna dörren och titta efter "live" vad som finns därinne.
Men då missar man poängen. Det intelligenta hemmet är
förmodligen startskottet för det Intelligenta Livet.
Och Gudarna ska veta att vi stackars människor med våra moderna
stressliv skulle behöva datorer som tänker och ger oss råd.
Den Intelligenta Bilen har en liten högtalare som med jämna mellan-
rum delar ut tips.
-Det är tre månader sen du tvättade mig sist. Jag ser ut som skit och
har snart en rostfläck på höger framdörr.
Eller:
-Hur kan du vara så korkad att du kör förbi den sista macken på tio
mil med bara fem liter bensin kvar i tanken. Vill du inte komma fram
till moster Ester i Dorotea?
Den Intelligenta Telefonen piper till ilsket när du lagt på luren:
-Hallå där! Det är åttonde gången idag som du slår det där numret
till den där damen och sedan avbryter innan signalen går fram.
Du är helt klart kär och nervös.
Ryck upp dig mespropp, ring upp och bjud ut henne på fiskrestaurang.
Glada Mörten på Kungsgatan har romantisk belysning och bra priser
på gös.
Vi längtar också efter det tänkande kreditkortet. När du handlar piper
det till i din mobil och ett SMS utbrister:
-Tänk på att det är tredje gången den här veckan du köper starköl.
Vill du både få alkoholproblem och bli fet som en gris?
Den tänkande TVn talar till dig när du slår på den.
-Under september har du bara sett Top Model 10, Roomservice,
Generation Fett och liknande hjärndöd dynga.
För att upprätthålla normal intelligens och allmänbildning sätts
nu en dyngspärr in på TVn så att du bara kan se Nyheter, Uppdrag
granskning, Discovery Channel och Vetenskapens värld under sex veckor.
Det intelligenta skafferiet utbrister upprört:
-Ta en titt härinne! Pulvermos, konserverade tomater, nudlar och
HP-sås. Och brunsås i pulverform !
Hur skulle det vara om du skaffade lite basvaror och lagade maten
från grunden?
Det skulle bli både billigare och nyttigare.
Tycker du att det intelligenta livet både verkar vara en dålig
idé? Både krångligt och dyrt. Då kan du välja lågprisvarianten:
Man skaffar bara en sambo eller gifter sig.
Med åren utvecklas båda till en blandning av besserwisser
och gnällspik.
Precis som den Intelligenta Rådgivningsdatorn.
som heter Vi i Villa.
En praktisk liten trycksak som t ex innehåller tips om hur man
bygger en bastu.
Dessa tips följs sedan av sju sidor annonser för bastuaggregat,
färdigsågad bastupanel och duschkabiner.
Vilket ju gör det hela lättare för alla parter.
Och förklarar varför tidningen är gratis.
I ett nummer av Vi i Villa presenteras "Det intelligenta hemmet".
Man beskriver där ett Framtids-Eldorado som redan nu kan bli
verklighet.
För den som lätt kan snyta fram ett par hundratusen ur plånboken.
Låt mig citera:
"Klockradion ringer, du sätter dig på sängkanten och kör igång
kaffebryggaren via en knapp på klockradion.
Du stiger in i duschen och trycker på en annan knapp.
Duschen går igång med din personliga inställning för temperatur
och typ av stråle.
Efter frukosten tar du en titt på kylskåpets bildskärm.
Den visar att skinkan är slut och att mjölkens bäst-före-datum
gick ut för två dar sen."
Den omoderne kanske ser skeptiskt på dessa underbara
hjälpmedel.
Man kan tycka att det är lika lätt att gå in i köket och sätta på
kaffebryggaren där.
Att i stället för en knapptryckning bara vrida på
kranarna på duschen som vanligt, det tar ju inte lång tid.
Läsa på en bildskärm på kylskåpet känns ju lite onödigt när det
går att öppna dörren och titta efter "live" vad som finns därinne.
Men då missar man poängen. Det intelligenta hemmet är
förmodligen startskottet för det Intelligenta Livet.
Och Gudarna ska veta att vi stackars människor med våra moderna
stressliv skulle behöva datorer som tänker och ger oss råd.
Den Intelligenta Bilen har en liten högtalare som med jämna mellan-
rum delar ut tips.
-Det är tre månader sen du tvättade mig sist. Jag ser ut som skit och
har snart en rostfläck på höger framdörr.
Eller:
-Hur kan du vara så korkad att du kör förbi den sista macken på tio
mil med bara fem liter bensin kvar i tanken. Vill du inte komma fram
till moster Ester i Dorotea?
Den Intelligenta Telefonen piper till ilsket när du lagt på luren:
-Hallå där! Det är åttonde gången idag som du slår det där numret
till den där damen och sedan avbryter innan signalen går fram.
Du är helt klart kär och nervös.
Ryck upp dig mespropp, ring upp och bjud ut henne på fiskrestaurang.
Glada Mörten på Kungsgatan har romantisk belysning och bra priser
på gös.
Vi längtar också efter det tänkande kreditkortet. När du handlar piper
det till i din mobil och ett SMS utbrister:
-Tänk på att det är tredje gången den här veckan du köper starköl.
Vill du både få alkoholproblem och bli fet som en gris?
Den tänkande TVn talar till dig när du slår på den.
-Under september har du bara sett Top Model 10, Roomservice,
Generation Fett och liknande hjärndöd dynga.
För att upprätthålla normal intelligens och allmänbildning sätts
nu en dyngspärr in på TVn så att du bara kan se Nyheter, Uppdrag
granskning, Discovery Channel och Vetenskapens värld under sex veckor.
Det intelligenta skafferiet utbrister upprört:
-Ta en titt härinne! Pulvermos, konserverade tomater, nudlar och
HP-sås. Och brunsås i pulverform !
Hur skulle det vara om du skaffade lite basvaror och lagade maten
från grunden?
Det skulle bli både billigare och nyttigare.
Tycker du att det intelligenta livet både verkar vara en dålig
idé? Både krångligt och dyrt. Då kan du välja lågprisvarianten:
Man skaffar bara en sambo eller gifter sig.
Med åren utvecklas båda till en blandning av besserwisser
och gnällspik.
Precis som den Intelligenta Rådgivningsdatorn.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)