onsdag 22 oktober 2008

DU DIN LILLA SKIT

Vi är alla små lilleplutter. Även den karl som är två meter lång och väger som en medelstor ardennerhäst är en lilleplutt i det stora sammanhanget.
I långa loppet äro vi blott små flugskitar i Universum som bara lever ungefär sjutti-åtti år. Sen är vi borta. Puts väck. Våra spår på jorden äro flyktiga.
Men det faktum att vi är lilleplutter gör oss inte till småskitar som inte
betyder nåt. Tvärtom.
Eftersom vår vandring genom livet är så kort så är allt vi gör väldigt viktigt. Vi skola icke ställa till med dumheter i onödan.

Detta liv är ju det enda vi får.
Den dag allt är över kan vi inte säga:
-Hallå! Jag är inte nöjd - kan jag få ett nytt liv?
Nej, mina vänner: Vi har ingen bytesrätt på lillepluttlivet, därför ska vi vara rädda om det.
Inte äta för mycket stekt fläsk och gelehallon eller dricka hembränd sprit ur plastdunk.
Vi ska bruka vår korta tid i grottekvarnen till goda handlingar som att koka soppa till gamlingar som inte längre har några tänder.

Världen vimlar av lilleplutter. Men vi vill ändå inte bli ihopklumpade med en massa andra lilleplutt-medelmåttor till en grå folkmassa utan ansikte. Men där har vi tyvärr inget att säga till om.
Vi går ju hela tiden i flock. Vi gör som gruppen gör. Och vi är dessutom alla med i en hel hop med grupper. Du kanske tillhör gruppen småbarnsfamiljer - samtidigt som du är låginkomsttagare, ickerökare, måttlig alkoholbrukare, är medlem i Konsum, petar näsan i smyg, läser Aftonbladet tre gånger i veckan och har en diskret längtan efter att vara otrogen.
Samt lider av laktosintolerans och besvärande fotsvett.

Du skulle kunna ingå i en hel radda statistiska undersökningar, din lilleplutt-rackare!
Men vill du vara en liten prick i en stapel i en tabell?
Du och jag - är inte vi individer med egen fri vilja?

Jag kan till exempel gifta mig. Då bestämmer jag mig för att äktenskapet skall vara livet ut. Jag tänker inte göra som alla andra karlslokar och skilja mig efter 7,8 år.
Sedan sitta på krogen och gråta i en starköl. Bittert sluddra ”Min fru förstod mig inte” medan den kvinnliga bartendern tänker för sig själv: ”Vad finns det att förstå..?”
Trots att det sedan ändå blev skilsmässa så var det i alla fall på ett personligt sätt. ”I did it my way...”
Frank Sinatra ler överseende i sin himmel.

Om två år är det val igen. Tänk vad vi miljontals röstberättigade
lilleplutter skulle kunna ändra på ifall vi gick ihop och röstade på
ett enda parti!
Ett godhetens parti som var för fred och frihet. Mot fattigdom och svält, orättvisor och arbetslöshet, mot miljöförstöring och tandtroll.
Ifall det partiet fanns skulle vi rösta på det allihopa och allt blev
bra för oss lilleplutter.

Problemet är bara att det inte finns nåt sånt parti.
Och om det ändå fanns: Gud så trist att bara ha ett enda parti:

Vi lilleplutter är ju individualister, vi måste ju få tänka själva, göra våra egna val och förstöra det vi själva vill under vår korta vandring på jorden.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Yo bro, yo!
Bidde

Anonym sa...

Hmm... tål att tänka på...