PADDA MED RYGGSÄCK

Tänk vad forskarna gör mycket för människor och djur.
De har uppfunnit alla möjliga mojänger som ska göra det lättare att
leva på den här planeten. Allt från dragspel till atombomber.

Forskarna har skapat möjlighet att maila från en öde ö och tillverkat
mediciner som ska få oss att bli glada när vi är ledsna och lugna när
vi blivit alltför uppspelta.

För en tid sen kunde vi läsa om ett alldeles förtjusande projekt som
forskare i Göteborg sysslar med.

Det handlar om paddor med ryggsäckar. Det är nämligen så att den
grönfläckiga paddan är utrotningshotad. Det finns bara några hundra
exemplar kvar i Sverige.

För att få dom att föröka sig ska man hämta rom från vilda paddor och
odla fram tama exemplar på Zoologiska Institutionen i Göteborg.
Som de snälla forskarna sedan släpper ut i naturen.

Men för att kunna hämta rom måste man förstås veta var de vilda
paddorna håller till. Därför ska några utvalda paddor få ryggsäckar
med små radiosändare i.

Det berättas också att de små paddryggsäckarna ska sys upp av en
mamma till en av forskarna.

Såna där små projekt får en att känna sig alldeles varm i hjärteroten.
De bringar tillbaka känslan av det gamla hederliga folkhemmet Sverige
där man gör snälla saker för dom små.

Paddor med små gulliga ryggsäckar som stolt hoppar omkring i
våtmarkerna. Kanske känner sig den radiosändarutrustade paddan lite
märkvärdigare än de andra och börjar kväka med ett finare läte.

Paddmamman blir så stolt över den lilla dottern som utrustas med
denna exklusiva elektronik.

-Min dotters avkommor ska sen till den zoologiska institutionen i
Göteborg. Vår familj kommer så småningom att befolka Skåne.
Den fina paddsläkten von Ryggseckius kommer att leva vidare,
sanna mina ord !

Naturligtvis kommer några aktivister mot plågsamma djurförsök att
protestera och tycka att man inte ska lägga ännu mer börda på den
hårt drabbade grönfläckade paddan.

-Som om det inte är lidande nog att vara utrotningshotad. Ska man
tvinga dem att bära ryggsäck, de kommer att få ryggont och kanske
mobbas av paddkamraterna !

Men vi andra, som tror på framtiden, bara ler i mjugg och låta dessa
gnällspikars ovetenskapliga tankegångar passera okommenterat.
Ty vi vet att det ju är för paddornas eget bästa, för deras fortlevnad
som de får en liten hemsydd fjällrävenmes på ryggen.

Låt oss också hoppas att Projekt Ryggsäckspadda är startskottet för
en ny humanistisk era. För bryr man sig om paddorna, då bryr man
sig också om människorna. I mångt och mycket är vi människor väldigt
lika paddorna.
Titta bara på Bert Karlsson.

När forskarna väl fixat de grönfläckiga paddornas fortbestånd kommer
de också att ta itu med människan.

Varför inte sätta en ryggsäck på alla utrotningshotade människor:
De goda människorna. En ryggsäck med varm choklad, kanelbullar och
radiosändare.

Sedan sitter forskare och vet precis var goda människor finns, såna som
kan avstyra bråk, trösta ledsna medmänniskor och som tyckeratt vi ska
bry oss om varandra.

Och så fort något ondskefullt sker, då blixtinkallar man dessa snällingar.

Vad skulle hända om man istället för USA-soldater och bombplan
skickade tiotusen godhjärtade ryggsäcks-snällingar av olika nationali-
teter till Irak.
Då kunde dom gå omkring och bara prata alla till rätta.
Bjuda på kanelbullar och varm choklad ur ryggsäcken

Ett sånt projekt borde vara en baggis.
För kan man sy en liten ryggsäck som sitter kvar på en vild padda, då
borde man rimligtvis också kunna sprida den goda människan över
hela jorden.
Låta dem fixa fred och svält och miljö sånt.....

Eller har jag kanske missat nåt?

GRUNDKURS I INGENTING

FÅ SE NU....

”Ju mer jag lär mig - desto mindre vet jag...”
Så sjöng en fransk sångare nån gång på 1960-talet.
Vad han heter vet jag inte - allt enligt texten

Jag vet nästan ingenting.
En normal icke-vetande vuxen svensk man.

Jag vet inte vem som vann Vasaloppet förra året.
Har ingen aning vad huvudstaden i Ecuador heter.
Jag vet inte ens om Equador stavas med q eller c.

Vad heter Sveriges Ambassadör i Luxemburg?
Har Sverige ens nån ambassadör i Luxemburg, det är kanske
ett för litet land?

Vem var Victoria Benedictsson?
Vad hette författaren som skrev Klas Klättermus?
Det finns så helsickes många frågor.

Hela världen ligger därute, mitt framför mina fötter och jag är
oroande osäker på hur stor vår statsskuld är just nu.
Jag vet mitt eget skonummer - men vad hjälper det?

Hur är det med dig? Vet du vad huvudstaden i Ecuador heter?
Nä, jag tänkte nästan det. Nu är det dags vi rycker upp oss.

Jag sitter här med en uppslagsbok - så häng med nu i kunskapskedjan!

Karl den tolfte levde mellan år 1682 och 1718. Han dog endast 36 år
gammal vid Fredrikshald i Norge, 37 mil från Mora.

Mora-Nisse hette egentligen Nils Karlsson, fast var inte Pyssling ,
vann 9 Vasalopp och ett olympiskt guld i skidor år 1948.

En del skidvalla görs av paraffin som är en blandning av fasta kolväten.
Lös i magen blir man av bland annat fikon. "Fick du fikon, Zacharias?"
kan en del äldre personer säga åt någon som blir snopen.
Zacharias Topelius var en finlandssvensk författare och dog 1898.

Detta år var Karl Gerhard endast 7 år gammal och sjusovardagen
inträder den 27 juli.

Den 27 juli år 1830 inträffade julirevolutionen i Paris och då var det
ingen sjusovardag utan ett sjuhelsickes liv.

Att Helsinki är samma stad som Helsingfors vet du säkert.
Men hur i hela Helsinki bar sig Stanley åt för att finna Doktor
Livingstone? Svaret är att Sir Henry Stanley letade länge.
Men han utbrast inte ”Doktor Livingstone, förmodar jag?”
som många tror. Stanley sa:
-Nä men oj! - fast på engelska.

Lill-Babs kan vara släkt med David Livingstone - ingen vet säkert.
Men säkert är att Lill-Babs har sjungit in en svensk version av den
amerikanska poplåten”Itsy-Bitsy Teeny Weeny Yellow Polka dot
bikini” och Bikini-atollen ligger i Stilla Havet.
Här utförde USA atombombssprängningar 1948 till 1958 - så hela
atollen är radioaktiv. Inget läge för att bada utan heltäckande blydräkt.

Radioaktiv kan man inte längre säga att Farbror Sven är, Han hette
Sven Jerring och dog år 1979 - samma år som Prins Carl Philip föddes.

Vad tycker ni hittills? Visst börjar vi bli riktigt allmänbildade?

Vi kör på:

På tal om bildning utan d: Bilning betyder bearbetning med yxa så att
trästockar formas till bjälkar eller slipers.

"Sleep Little Girl" var en poplåt på 60-talet med Göteborgsgruppen
Tages och Tage Erlander var statsminister mellan 1946 - 69.

Sex är något som tycks intressera amerikanska folket allt mindre.
Enligt en färsk undersökning har hela 30 procent av alla amerikanska
män nästan inget intresse av sex. Anledningen är bland annat brist på
tid, trubbel på jobbet och ekonomiska bekymmer.

Kymmendö heter den ö i Stockholms skärgård som var förebilden för
boken Hemsöborna som skrevs av August Strindberg.
Den gode August skulle fyllt 160 år idag (22 jan) ifall han levat.
Han skulle i så fall ha varit världens äldsta författare.

Världens längsta kyss utfördes 1985 i Chicago av paret Eddie och
Delphine. Kyssen varade i 17 dagar och 10 timmar. Slurp. Orsaken var
dock inte kärlek utan att man ville komma i Guinness Rekordbok.

Guinness har inte bara en rekordbok utan också ett bryggeri som
tillverkar ett mörkt öl som får miljoner britter att rapa varje dag.

Världsrekordet i rapning innehas av Jens Jeppson i Vinslöv som rapat
845 gånger på 7 minuter. Det blir en rap varannan sekund.

Vi stannar där.

Vi har på några minuter lärt oss bl a historia, kultur, litteratur samt
populärvetenskap. Nu fattas bara några kompletteringar.

Huvudstaden i Ecuador heter Quito. Med q. Landet stavas med c.

Klas Klättermus skrevs av norrmannen Torbjörn Egner.

Victoria Benedictsson var författare, född 1850. Hon skrev under
pseudonymen Ernst Ahlgren och hennes självmord 1888 inspirerade
August Strindberg till dramat ”Fröken Julie”.

Vasaloppet vann norrbaggen Jörgen Aukland och den svenska
ambassadören i Luxemburg heter Agneta Söderman. Puh!

Du har nu blivit lite allmänbildad, men dra inte för stora växlar på det.

Om några minuter har du glömt alltihop.

Jag också.

VAD VILL DU VETA ? ORKAR DU?

Det går inte att stänga av. Har du tänkt på det?
Det är orättvist.
För vi kan ju stänga av bilen, tvättmaskinen och elvispen.
Om nån på jobbet pratar så öronen skaver kan man skylla på att
man behöver gå på muggen. Då stängs pladdret av direkt.

Men det här djävla flödet bara pågår och pågår:

Informationen.

Vi utsätts varje dag för femtielva nyhetssändningar där det rapporteras
om den otäckaste mördarbakterien, den senaste bombräden och vem
som utsetts till årets sämst klädda kvinna i USA.
Vem hon var ? Det har jag glömt, men om du ringer mig senare idag så
ska jag ta reda på det. Puh!

Morgontidningen orkar vi bara skumma och läser endast en artikel om
att Liza Marklund med zäta gjort bort sig men nekar i sten.

Vi går på stan och löpsedlarna skriker ut sina lockrop. Andreas Kleerup
tycks gå på droger, nån politiker har kört i fyllan och Israel bombar
ihjäl hundratals barn i Gaza.
Bandidos härjar snart i din stad och den som äter chips ska dö i morgon.

Tjuvar i Rwanda som får händerna avhuggna blandas med att Pers-
brandt var nervös på Guldbagge-galan.

Det finns usb-minnen som rymmer ett helt folkbibliotek. Kopplar du
upp dig på internet får du tillgång till så mycket information att det
krävs att du har 156 129 liv för att hinna med att läsa all förbannad skit
som skrivits där.

Vad ska vi göra av all information?
Allt det som är viktigt drunknar och försvinner nånstans mellan antalet
döda i den senaste terrorattacken och den nya bantningsmetoden från
Paris.

Det måste ha varit bättre när farfar var ung. Visserligen måste man
veta en hel del då också, men det var mer handfasta, rejäla saker.

Hur mycket gödsel potatislandet behövde och hur lång tid det tog att
cykla till dansen på logen i Lövånger.

Tänk att få gå tillbaka till det där småskaliga livet.
Flytta ut till en liten grön stuga vid en röd sommaräng - eller om det
var tvärtom.

Att få gå omkring i vadmalskläder och luddor och lukta sur yllebyxa
året runt.
Tiga mest hela tiden och påta i den magra jorden som knappt ger en
enda liten spinkig rova.

En gång om året kryper du intill frugan på lördagskvällen och nio
månader senare kommer en unge till fast ni inte alls har råd.
Tänk att få sitta i vinterkylan och suga på den sista sura fläsksvålen
medan den magra lilljäntan gråter sig till sömns av hunger.

Men då, plötsligt, reser du dig opp och slår näven i det grovt
tillhyvlade furubordet så att kaffekopparna skramlar.

- Nu får det vara nog ! gallskriker du.

-Nu går jag opp till godsägarn och kräver några säckar mjöl, lite salt
sill och några skivor amerikanskt fläsk. Annars ska den djäveln få
smaka på näven - så sant som amen i kyrkan..

När du ilsket travar upp mot godsägarns hus börjar det onda
blodet att svalna lite.
-Men, nää, jag ska inte börja tveka - godsägarn ska få plikta!
Han ska väl för fan inte leva i överflöd på mitt slit medan mina barn
lever på vattvälling och skämd potatis.

När du kommer fram till stället där godsägarn skulle haft sin över-
dådigt tjusiga gård med både elektriskt ljus, punschveranda och
tjänstefolk - då är den riven.

I stället står det där en Staoilmack.

På väggen utanför sitter löpsedlar där Aftonbladet och Expressen har
samma rubrik:

”Carola gravid - Amerikansk filmstjärna pappan! ”

Du rusar genast emot macken så luddorna klafsar, halar upp dina allra
sista korvören ur smålandsbörsen och flåsar:

Ge mig ett Aftonblad - fort!

Vad var det jag sa: Det går inte att stänga av.

Vad sa du för nåt? Vem pappan var?

Det stod inte namnet - men enligt beskrivningen måste det vara
Brad Pitt

SNOKEN, BUKEN OCH DEPPET

FRAMÅT MARSCH !

Alltså, det är lika bra att jag erkänner:
Min näsa är inte snygg.
Den är lång och spetsig och får mig att påminna om en fiskmås.
Det där är förstås lite jobbigt för mig.
Jag kräver inte att jag ska ha ett helt perfekt utseende
- men alla vill vi väl vara ganska skitsnygga, eller hur?

Det är knäckande med den där hopplöst spetsiga näsan - men jag
har också jättestora fötter. Det ser ut som om jag har skidor på mig
när jag klampar omkring på gatorna.
Nu frågar ni:
-Räcker det nu? Har mannen samlat på sig nog lidande?

Svaret är nej.

Jag har till råga på allt en fet mage. Hullet smyger sig över byx-
linningen och tvingar mig bära bylsiga tröjor.
Det går någorlunda nu på vintern men på sommaren är badstranden
en skammens utställningsplats.

Först hade jag tänkt operera rubbet. Be en plastik-kirurg skära bort
halva näsan, göra en rejäl fettsugning och transplantera dit ett par
mindre fötter från någon fot-donator i Pakistan.
Men jag hade inte råd eftersom doktorn på vårdcentralen i Luthagen
vägrade skriva en remiss.

Så jag får stå ut med att gå omkring och se ut som ett stolpskott.
Om det inte vore för familjens skull så skulle jag ha gått under jorden
för länge sedan.

Men det är tur att jag inte gjorde det - för vet ni vad?
Vetenskapen har börjat hitta lösningar för såna som mig.
Ja, kanske inte för mig, jag är ju alldeles för gammal och har tappat
mitt värde på köttmarknaden för många år sen.
Ja, ifall jag någonsin hade något köttmarknadsvärde.

Men för de kommande generationerna finns det alternativ till att se ut
som grådaskig fiskmås med ballongmidja och skidor på fötterna.

Mina barn-barn kan få chansen att växa upp till vackra människor
trots att farfar såg ut som ”Hej kom och hjälp mig”.
Lösningen heter genteknik.

För en tid sen läste jag att en grupp forskare från Umeå hade tittat på
generna hos folk som är manodepressiva.

Och vet ni vad - Umeåforskarna fann en gen som var uppseende-
väckande lång hos dessa människor.
Av detta drogs slutsatsen att sjukdomen är ärftlig och att man kan
medicinera i förväg så att deras barn inte blir manodepressiva.

Vilket framtidsperspektiv! Man bara tar ett prov på BB och kollar ifall
man hittar den där dumma genen. Finns den där så kör man hårt med
piller som får genen att krympa ihop hos avkomman.

Här kommer min egen slutsats - hoppet för mig:
Om det finns en gen som framkallar just manodepressivitet - då måste
det ju finnas en dum liten gen för allt som inte är bra hos oss människor.

Det finns förstås en gen som gör att näsan bli längre. Och en annan
som ger folk stora fötter.
Och en fläskig liten gen som gör att folk får bilringar runt magen.
Den djävla genen kan man ta bort helt och hållet tycker jag.

Fast det är klart, tar man bort en gen så kanske nåt går fel, då kanske
det börjar växa hår på tungan istället.

Men än sen - man rakar ju hellre tungan än har en fläskring runt
midjan - eller hur?

Så visst finns det hopp för framtiden.

Alla vi fula, feta, långnästa och manodepressiva människor runt om i
Sverige - vi ska hålla ut. Om några generationer finns vi inte.

Då ser alla ut som Barbie och Ken och lever lyckliga i små lådor av
lättbetong och plast.
Alla vinner på Lotto, jobbar med kreativa saker och slipper se fula och
deprimerade människor på IKEA.

Forskningen går framåt och allt ser ljust ut.
Med tablettburkarna i händerna står framtidens folk och ropar:

”Länge leve läkemedelsindustrin och dess framsynta forskarteam!”

Sen tittar dom sig i spegeln, suckar diskret och tar ännu en tablett.