På TV 4 Plus visas i natt:
22.45 Ghost hunters
23.45 Hemsökta hus
0.45 Hemsökta hus
1.45 Osaliga andar
2.20 Osaliga andar
2.45 Osaliga andar
3.10 Hemsökta hus
3.55 Hemsökta hus
4.45 Mannen som talar med hundar
5.20 General hospital
Skönt att alla dessa dårar på TV 4 Plus fram på morgonkvisten får den vård dom behöver.
När solen går upp spricker ju trollen.
måndag 27 april 2009
fredag 24 april 2009
TWITTER 2
IKVÄLL ska jag skjutsa alkoholberusade individer i taxin till och från krogen.
Med krossade drömmar kommer många sen hem till en tom lägenhet.
Där saknaden efter den perfekta partnern blandat sig med dammluddet under soffan.
Eller perfekta partnern...
Ikväll hade kanske i stort sett vem som helst fått duga.
Med krossade drömmar kommer många sen hem till en tom lägenhet.
Där saknaden efter den perfekta partnern blandat sig med dammluddet under soffan.
Eller perfekta partnern...
Ikväll hade kanske i stort sett vem som helst fått duga.
torsdag 23 april 2009
HEARTBREAK HOTEL
Den 16 augusti 1977 hittades Elvis Presley död på toaletten i sitt palats Graceland. Han blev 42 år gammal.
Men redan innan dess var Elvis av många rockfans ansedd som död - artistiskt sett.
En patetisk, 120 kilo tung smörsångare som inte längre gav ut några skivor.
Han uppträdde bara en gång per år. I Las Vegas av alla ställen, där publiken mest bestod av rosahåriga pensionärer.
Men efter sin död blev Elvis mer rock and roll än någonsin.
Han är mer omtalad än både Jimi Hendrix, Jim Morrison och John Lennon trots att de aldrig förnedrade sig med smörsång och vita sparkdräkter med paljetter och glitter.
Elvis föddes i Tupelo i Mississippi 8 januari 1935. Vid förlossningen dog hans tvillingbror Aron vilket anses ha gett upphov till en livslång saknad.
Familjen flyttade till Memphis där den 19-årige Elvis jobbade som lastbilschaufför för en elfirma. 1954 blev han upptäckt av Sam Phillips som drev den legendariska Sun-studion.
Året efteråt skrev han kontrakt med Överste Tom Parker - ett kompanjonskap som skulle vara livet ut.
Överste Parker var en mystisk person som styrde över Elvis' hela karriär. Framför allt såg Parker till att han själv blev rikast. Han tog femtio procent av inkomsterna - medan utgifterna betalades från Presleys del av pengarna.
Överste Parker var ingen riktig officer. Han hade fått sin titel av brandkåren i en småstad i mellanvästern i början av 50-talet. Där hade Parker arrangerat en lyckad jubileumsfest och fick som tack titeln Hedersöverste...
Tom Parker hade också en underlig vana som många arrangörer och skivbolagsekonomer reagerade på. Överste Parker tog aldrig emot checker utan krävde alltid kontanter.
Ibland kunde situationen bli absurd då portföljer med upp till en miljon dollar överlämnades och sen måste kontrollräknas.
När Tom Parker dog 1997 uppdagades orsaken. Han var en illegal invandrare som kommit från Holland på 1940-talet. Han hette egentligen Andreas Cornelius Van Kuijk men aldrig fått amerikanskt medborgarskap.
Han hade alltså varken pass eller legitimation och vågade därför inte gå in i en bank - av rädsla av att bli utvisad.
Överste Parker var trots allt en lysande marknadsförare.
1955 höll Elvis höll på att slå igenom i USA.
Överste Parker anordnade turnéer i amerikanska småstäder. Elvis uppträdde tillsammans med undermåliga country and westernsångare och unga flickor som sjöng halvfalska schlagers.
Förspelet höll på i över en timme, alldeles för länge.
Publiken blev mer och mer otålig - för det var ju Elvis alla vill se.
Därför rev publiken nästan stället när han till slut uppenbarade sig - den unge, farlige Elvis Presley. Han vickade på höfterna och sjöng så att flickorna skrek.
20 stenhårda minuter, sen rusade Elvis av scenen, ut genom en bakdörr och hoppade in en väntande Cadillac. Som rivstartade och försvann. Inga extranummer, inga autografer,
Då gick konferenciern upp på scenen, greppade mikrofonen och sa dessa tunga ord:
"Ladies and genlemen: Elvis has left the building."
Elvis har lämnat byggnaden.
En perfekt lektion i konsten att grundlägga en myt.
När Elvis Presley avled 1977 var det många radiopratare och nyhetsuppläsare på de amerikanska radiostationerna som timmarna efter kungens död med tårfylld röst lät meddela den sörjande nationen:
"Ladies and gentlemen: Elvis has left the building."
Vännerna hade sett honom deprimerad och folkskygg. Isolerad månader i sträck i sitt fängelse Graceland. För dem blev denna kommentar kanske en ödets ironi.
-Välkommen till showbusiness . Ingen kommer ut härifrån levande.
Men fansen minns bara den sammetsögde rebellen Elvis Presley som med fräck uppsyn kombinerade de svartas blues med vit country and western.
Framgången är ett fängelse. No one there gets out alive
Men redan innan dess var Elvis av många rockfans ansedd som död - artistiskt sett.
En patetisk, 120 kilo tung smörsångare som inte längre gav ut några skivor.
Han uppträdde bara en gång per år. I Las Vegas av alla ställen, där publiken mest bestod av rosahåriga pensionärer.
Men efter sin död blev Elvis mer rock and roll än någonsin.
Han är mer omtalad än både Jimi Hendrix, Jim Morrison och John Lennon trots att de aldrig förnedrade sig med smörsång och vita sparkdräkter med paljetter och glitter.
Elvis föddes i Tupelo i Mississippi 8 januari 1935. Vid förlossningen dog hans tvillingbror Aron vilket anses ha gett upphov till en livslång saknad.
Familjen flyttade till Memphis där den 19-årige Elvis jobbade som lastbilschaufför för en elfirma. 1954 blev han upptäckt av Sam Phillips som drev den legendariska Sun-studion.
Året efteråt skrev han kontrakt med Överste Tom Parker - ett kompanjonskap som skulle vara livet ut.
Överste Parker var en mystisk person som styrde över Elvis' hela karriär. Framför allt såg Parker till att han själv blev rikast. Han tog femtio procent av inkomsterna - medan utgifterna betalades från Presleys del av pengarna.
Överste Parker var ingen riktig officer. Han hade fått sin titel av brandkåren i en småstad i mellanvästern i början av 50-talet. Där hade Parker arrangerat en lyckad jubileumsfest och fick som tack titeln Hedersöverste...
Tom Parker hade också en underlig vana som många arrangörer och skivbolagsekonomer reagerade på. Överste Parker tog aldrig emot checker utan krävde alltid kontanter.
Ibland kunde situationen bli absurd då portföljer med upp till en miljon dollar överlämnades och sen måste kontrollräknas.
När Tom Parker dog 1997 uppdagades orsaken. Han var en illegal invandrare som kommit från Holland på 1940-talet. Han hette egentligen Andreas Cornelius Van Kuijk men aldrig fått amerikanskt medborgarskap.
Han hade alltså varken pass eller legitimation och vågade därför inte gå in i en bank - av rädsla av att bli utvisad.
Överste Parker var trots allt en lysande marknadsförare.
1955 höll Elvis höll på att slå igenom i USA.
Överste Parker anordnade turnéer i amerikanska småstäder. Elvis uppträdde tillsammans med undermåliga country and westernsångare och unga flickor som sjöng halvfalska schlagers.
Förspelet höll på i över en timme, alldeles för länge.
Publiken blev mer och mer otålig - för det var ju Elvis alla vill se.
Därför rev publiken nästan stället när han till slut uppenbarade sig - den unge, farlige Elvis Presley. Han vickade på höfterna och sjöng så att flickorna skrek.
20 stenhårda minuter, sen rusade Elvis av scenen, ut genom en bakdörr och hoppade in en väntande Cadillac. Som rivstartade och försvann. Inga extranummer, inga autografer,
Då gick konferenciern upp på scenen, greppade mikrofonen och sa dessa tunga ord:
"Ladies and genlemen: Elvis has left the building."
Elvis har lämnat byggnaden.
En perfekt lektion i konsten att grundlägga en myt.
När Elvis Presley avled 1977 var det många radiopratare och nyhetsuppläsare på de amerikanska radiostationerna som timmarna efter kungens död med tårfylld röst lät meddela den sörjande nationen:
"Ladies and gentlemen: Elvis has left the building."
Vännerna hade sett honom deprimerad och folkskygg. Isolerad månader i sträck i sitt fängelse Graceland. För dem blev denna kommentar kanske en ödets ironi.
-Välkommen till showbusiness . Ingen kommer ut härifrån levande.
Men fansen minns bara den sammetsögde rebellen Elvis Presley som med fräck uppsyn kombinerade de svartas blues med vit country and western.
Framgången är ett fängelse. No one there gets out alive
torsdag 16 april 2009
ALLSÅNG PÅ FYLLAN
VALS I MYGGTRÄSK ( Mel: "Sjösala vals" dvs Rönnerdahl han skuttar...)
Norrlänningen skuttar med ett skrik ur sin säng
Myggen äter upp honom Spöregnet plaskar
Norrlänningen svär och hans katta får däng
Hör min vackra visa - Kom sjung min refräng
Älgen som jag tjuvsköt Var radioaktiv
Magkatarr och hjärtfel Av billig korv och sprit
Och se så många blemmor som redan slagit ut på kroppen:
Blåtira, bältrosor, skoskav och allergi
Norrlänningen sörplar ur en surströmmingburk
Skallen full av baksmälla Strumporna stinker
Snusen bara rinner och hans mun luktar urk
Kaffepannan välter när han ska ta en slurk
Genom dörren kommer Hans sköna fästemö
Hon har med sig hembränt och mögligt vetebrö
Och se så många blemmor som redan slagit ut på kroppen
Blåtira, bältrosor, skoskav och allergi
Norrlänningen dansar han är full som ett ägg
Fästemön har somnat med huvet på dasslocket
Raglar ut på gården med sin älgstudsare
Skjuter på en bil som får punka där brevé
Ur bilen kommer snuten och skriker sig så blå
Polisen får en sup Sedan sjunger bägge två:
Ja, se så många blemmor som redan slagit ut på kroppen
Blåtira, bältrosor, skoskav och allergi
onsdag 8 april 2009
RAPPORT FRÅN ETT SKITHUS
Det var en gång ett litet fruset land på norra halvklotet.
På vintern var det smällkallt och på sommaren var det lite mindre
kallt men då var det å andra sidan en massa mygg.
I detta landet fanns det en grupp mäktiga män som vi kan kalla för De
Förunderliga Farbröderna.
De var ena sjusjungande hejare till karlar.
De förunderliga farbröderna träffades i sammanträdesrum, i skybarer och i bastun på fina femstjärniga hotell.
I bastun drack de starköl ur burkar med vackra emblem på, det var kronor och guld eller grönskimrande färg på burkarna.
Ja det var som om dessa glänsande burkar gav dem styrka.
Men så hette ju innehållet också starköl.
Varje gång De Förunderliga Farbröderna möttes så berömde de varandra.
Och ju mer de peppade varandra, desto mer makt fick de.
Det finns en poplåt där refrängen hävdar att makt är sexigt.
Det stämmer precis tyckte Farbröderna.
För sent på natten när bastun var avstängd och dansbanden svepte ett rött skimmer över barspeglarna:
Då fanns det alltid parfymerade kvinnor som ville dansa med De Förunderliga Farbröderna. Dagen efter var det menande blickar och ”Höhö hö” vid hotellfrukosten.
Alla Farbröderna hade höga, starka skratt och de utstrålade en nöjdhet med sig själva som var sällsynt i det lilla kalla landet.
Men makt är inte bara sexigt - det är också förfärligt arbetsamt
Ibland i bastun blev De Förunderliga Farbröderna röda i ansiktet och talade högt och argt om för varann att ingen förstod hur duktiga dom var.
Nä, bara de själva begrep hur rasande begåvade de var och vilket tungt ansvar som vilade på deras sluttande axlar.
Ni har väl räknat ut vad Farbröderna hade för yrke. Just det - dom var chefer.
Det låter nästan som schäfer, fast när chefer skäller så gör dom det med ett stilla väsande i mobiltelefonen.
Och sedan hörs ett litet litet skramlande ljud långt borta.
Det är bara ett arbetarhuvud som rullar.
Nedskärningar krävs alltid och arbetarhuvuden måste rulla när chefer väser i sina toppmoderna mobiltelefoner.
Det kallas att fatta obekväma beslut och det är himla viktigt och är värdefullt att kunna.
De Förunderliga Farbröderna hjälpte varandra att klättra högre och högre på lönestegen.
Men ju högre man kommer desto längre har man att falla.
Därför gav de varandra rejäla fallskärmar så att de aldrig någonsin mer skulle behöva smutsa sina välputsade skor med mylla från marken.
Och nu sitter alla vi andra i kylan utanför bastun och undrar varför De Förunderliga Farbröderna inte kan rädda oss från Finanskrisen och arbetslösheten.
De ska väl kunna sånt.
För det kan väl inte vara så att De Förunderliga Farbröderna själva orsakat krisen
Men vad vet vi småskitar om sånt
Vi tillhör ju det som Farbröderna kallar det tärande skiktet.
På vintern var det smällkallt och på sommaren var det lite mindre
kallt men då var det å andra sidan en massa mygg.
I detta landet fanns det en grupp mäktiga män som vi kan kalla för De
Förunderliga Farbröderna.
De var ena sjusjungande hejare till karlar.
De förunderliga farbröderna träffades i sammanträdesrum, i skybarer och i bastun på fina femstjärniga hotell.
I bastun drack de starköl ur burkar med vackra emblem på, det var kronor och guld eller grönskimrande färg på burkarna.
Ja det var som om dessa glänsande burkar gav dem styrka.
Men så hette ju innehållet också starköl.
Varje gång De Förunderliga Farbröderna möttes så berömde de varandra.
Och ju mer de peppade varandra, desto mer makt fick de.
Det finns en poplåt där refrängen hävdar att makt är sexigt.
Det stämmer precis tyckte Farbröderna.
För sent på natten när bastun var avstängd och dansbanden svepte ett rött skimmer över barspeglarna:
Då fanns det alltid parfymerade kvinnor som ville dansa med De Förunderliga Farbröderna. Dagen efter var det menande blickar och ”Höhö hö” vid hotellfrukosten.
Alla Farbröderna hade höga, starka skratt och de utstrålade en nöjdhet med sig själva som var sällsynt i det lilla kalla landet.
Men makt är inte bara sexigt - det är också förfärligt arbetsamt
Ibland i bastun blev De Förunderliga Farbröderna röda i ansiktet och talade högt och argt om för varann att ingen förstod hur duktiga dom var.
Nä, bara de själva begrep hur rasande begåvade de var och vilket tungt ansvar som vilade på deras sluttande axlar.
Ni har väl räknat ut vad Farbröderna hade för yrke. Just det - dom var chefer.
Det låter nästan som schäfer, fast när chefer skäller så gör dom det med ett stilla väsande i mobiltelefonen.
Och sedan hörs ett litet litet skramlande ljud långt borta.
Det är bara ett arbetarhuvud som rullar.
Nedskärningar krävs alltid och arbetarhuvuden måste rulla när chefer väser i sina toppmoderna mobiltelefoner.
Det kallas att fatta obekväma beslut och det är himla viktigt och är värdefullt att kunna.
De Förunderliga Farbröderna hjälpte varandra att klättra högre och högre på lönestegen.
Men ju högre man kommer desto längre har man att falla.
Därför gav de varandra rejäla fallskärmar så att de aldrig någonsin mer skulle behöva smutsa sina välputsade skor med mylla från marken.
Och nu sitter alla vi andra i kylan utanför bastun och undrar varför De Förunderliga Farbröderna inte kan rädda oss från Finanskrisen och arbetslösheten.
De ska väl kunna sånt.
För det kan väl inte vara så att De Förunderliga Farbröderna själva orsakat krisen
Men vad vet vi småskitar om sånt
Vi tillhör ju det som Farbröderna kallar det tärande skiktet.
lördag 4 april 2009
SCHLAGERPOLISEN GÖR RAZZIA
I Charlottes Perellis schlagerhit ”Tusen och en natt” finns en intressant strof.
"Väcker mina känslor
Varje tidig gryningsmorgon"
Ordet gryningsmorgon finns inte - förutom i denna sångtext.
Det är samma slags tårta på tårta-konstruktion som ”aftonkväll", "artistsångerska" eller "velocipedcykel".
(Eventuella ungdomar som läser detta får slå upp ordet velociped. Eller googla).
Ännu krångligare blir det i Orups text till Lena Ph:s låt ”Det gör ont”.
"Jag var väl ingen ängel
Jag förnekar inte det"
Alla fattar i och för sig vad Lena menar - men......
Hon förnekar alltså inte att hon inte var en ängel.
Man blir alldeles yr i bollen av att reda ut denna språkliga frivolt.
Detta för mig osökt in på Polisens domäner.
Stockholmspolisen utreder en kopplerihärva där äldre manliga svin förgripit sig på tonårsflickor.
Bland andra har en 63-årig Östermalmsdirektör häktats för detta. Grisen får i Expressen frågan:
-Ångrar du att du träffade den 16-åriga flickan?
Östermalmsdirektören svarar:
-Man kan väl inte ångra något som redan är gjort.
Jag som trodde att det är just det man gjort som ska ångras.
Jag har alltså missförstått det hela.
Men det förklarar alla höjdares och direktörers skamlöshet när det gäller allt från vansinneslöner och bonusar till denna rika våldtäktsmans beteende.
Det som är gjort kan man inte ångra. Då slipper jag alltså skämmas. Case closed.
Jag ser med förväntan fram emot en schlagerrefräng på detta intressanta tema.
"Man kan väl inte ångra
Nåt som redan är gjort"
Orup, Kanske?
"Väcker mina känslor
Varje tidig gryningsmorgon"
Ordet gryningsmorgon finns inte - förutom i denna sångtext.
Det är samma slags tårta på tårta-konstruktion som ”aftonkväll", "artistsångerska" eller "velocipedcykel".
(Eventuella ungdomar som läser detta får slå upp ordet velociped. Eller googla).
Ännu krångligare blir det i Orups text till Lena Ph:s låt ”Det gör ont”.
"Jag var väl ingen ängel
Jag förnekar inte det"
Alla fattar i och för sig vad Lena menar - men......
Hon förnekar alltså inte att hon inte var en ängel.
Man blir alldeles yr i bollen av att reda ut denna språkliga frivolt.
Detta för mig osökt in på Polisens domäner.
Stockholmspolisen utreder en kopplerihärva där äldre manliga svin förgripit sig på tonårsflickor.
Bland andra har en 63-årig Östermalmsdirektör häktats för detta. Grisen får i Expressen frågan:
-Ångrar du att du träffade den 16-åriga flickan?
Östermalmsdirektören svarar:
-Man kan väl inte ångra något som redan är gjort.
Jag som trodde att det är just det man gjort som ska ångras.
Jag har alltså missförstått det hela.
Men det förklarar alla höjdares och direktörers skamlöshet när det gäller allt från vansinneslöner och bonusar till denna rika våldtäktsmans beteende.
Det som är gjort kan man inte ångra. Då slipper jag alltså skämmas. Case closed.
Jag ser med förväntan fram emot en schlagerrefräng på detta intressanta tema.
"Man kan väl inte ångra
Nåt som redan är gjort"
Orup, Kanske?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)