Den 16 augusti 1977 hittades Elvis Presley död på toaletten i sitt palats Graceland. Han blev 42 år gammal.
Men redan innan dess var Elvis av många rockfans ansedd som död - artistiskt sett.
En patetisk, 120 kilo tung smörsångare som inte längre gav ut några skivor.
Han uppträdde bara en gång per år. I Las Vegas av alla ställen, där publiken mest bestod av rosahåriga pensionärer.
Men efter sin död blev Elvis mer rock and roll än någonsin.
Han är mer omtalad än både Jimi Hendrix, Jim Morrison och John Lennon trots att de aldrig förnedrade sig med smörsång och vita sparkdräkter med paljetter och glitter.
Elvis föddes i Tupelo i Mississippi 8 januari 1935. Vid förlossningen dog hans tvillingbror Aron vilket anses ha gett upphov till en livslång saknad.
Familjen flyttade till Memphis där den 19-årige Elvis jobbade som lastbilschaufför för en elfirma. 1954 blev han upptäckt av Sam Phillips som drev den legendariska Sun-studion.
Året efteråt skrev han kontrakt med Överste Tom Parker - ett kompanjonskap som skulle vara livet ut.
Överste Parker var en mystisk person som styrde över Elvis' hela karriär. Framför allt såg Parker till att han själv blev rikast. Han tog femtio procent av inkomsterna - medan utgifterna betalades från Presleys del av pengarna.
Överste Parker var ingen riktig officer. Han hade fått sin titel av brandkåren i en småstad i mellanvästern i början av 50-talet. Där hade Parker arrangerat en lyckad jubileumsfest och fick som tack titeln Hedersöverste...
Tom Parker hade också en underlig vana som många arrangörer och skivbolagsekonomer reagerade på. Överste Parker tog aldrig emot checker utan krävde alltid kontanter.
Ibland kunde situationen bli absurd då portföljer med upp till en miljon dollar överlämnades och sen måste kontrollräknas.
När Tom Parker dog 1997 uppdagades orsaken. Han var en illegal invandrare som kommit från Holland på 1940-talet. Han hette egentligen Andreas Cornelius Van Kuijk men aldrig fått amerikanskt medborgarskap.
Han hade alltså varken pass eller legitimation och vågade därför inte gå in i en bank - av rädsla av att bli utvisad.
Överste Parker var trots allt en lysande marknadsförare.
1955 höll Elvis höll på att slå igenom i USA.
Överste Parker anordnade turnéer i amerikanska småstäder. Elvis uppträdde tillsammans med undermåliga country and westernsångare och unga flickor som sjöng halvfalska schlagers.
Förspelet höll på i över en timme, alldeles för länge.
Publiken blev mer och mer otålig - för det var ju Elvis alla vill se.
Därför rev publiken nästan stället när han till slut uppenbarade sig - den unge, farlige Elvis Presley. Han vickade på höfterna och sjöng så att flickorna skrek.
20 stenhårda minuter, sen rusade Elvis av scenen, ut genom en bakdörr och hoppade in en väntande Cadillac. Som rivstartade och försvann. Inga extranummer, inga autografer,
Då gick konferenciern upp på scenen, greppade mikrofonen och sa dessa tunga ord:
"Ladies and genlemen: Elvis has left the building."
Elvis har lämnat byggnaden.
En perfekt lektion i konsten att grundlägga en myt.
När Elvis Presley avled 1977 var det många radiopratare och nyhetsuppläsare på de amerikanska radiostationerna som timmarna efter kungens död med tårfylld röst lät meddela den sörjande nationen:
"Ladies and gentlemen: Elvis has left the building."
Vännerna hade sett honom deprimerad och folkskygg. Isolerad månader i sträck i sitt fängelse Graceland. För dem blev denna kommentar kanske en ödets ironi.
-Välkommen till showbusiness . Ingen kommer ut härifrån levande.
Men fansen minns bara den sammetsögde rebellen Elvis Presley som med fräck uppsyn kombinerade de svartas blues med vit country and western.
Framgången är ett fängelse. No one there gets out alive
torsdag 23 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar