RAPPORT FRÅN ETT SKITHUS

Det var en gång ett litet fruset land på norra halvklotet.

På vintern var det smällkallt och på sommaren var det lite mindre
kallt men då var det å andra sidan en massa mygg.

I detta landet fanns det en grupp mäktiga män som vi kan kalla för De
Förunderliga Farbröderna.

De var ena sjusjungande hejare till karlar.

De förunderliga farbröderna träffades i sammanträdesrum, i skybarer och i bastun på fina femstjärniga hotell.
I bastun drack de starköl ur burkar med vackra emblem på, det var kronor och guld eller grönskimrande färg på burkarna.

Ja det var som om dessa glänsande burkar gav dem styrka.
Men så hette ju innehållet också starköl.

Varje gång De Förunderliga Farbröderna möttes så berömde de varandra.
Och ju mer de peppade varandra, desto mer makt fick de.

Det finns en poplåt där refrängen hävdar att makt är sexigt.
Det stämmer precis tyckte Farbröderna.

För sent på natten när bastun var avstängd och dansbanden svepte ett rött skimmer över barspeglarna:

Då fanns det alltid parfymerade kvinnor som ville dansa med De Förunderliga Farbröderna. Dagen efter var det menande blickar och ”Höhö hö” vid hotellfrukosten.

Alla Farbröderna hade höga, starka skratt och de utstrålade en nöjdhet med sig själva som var sällsynt i det lilla kalla landet.

Men makt är inte bara sexigt - det är också förfärligt arbetsamt
Ibland i bastun blev De Förunderliga Farbröderna röda i ansiktet och talade högt och argt om för varann att ingen förstod hur duktiga dom var.
Nä, bara de själva begrep hur rasande begåvade de var och vilket tungt ansvar som vilade på deras sluttande axlar.

Ni har väl räknat ut vad Farbröderna hade för yrke. Just det - dom var chefer.
Det låter nästan som schäfer, fast när chefer skäller så gör dom det med ett stilla väsande i mobiltelefonen.

Och sedan hörs ett litet litet skramlande ljud långt borta.
Det är bara ett arbetarhuvud som rullar.

Nedskärningar krävs alltid och arbetarhuvuden måste rulla när chefer väser i sina toppmoderna mobiltelefoner.

Det kallas att fatta obekväma beslut och det är himla viktigt och är värdefullt att kunna.

De Förunderliga Farbröderna hjälpte varandra att klättra högre och högre på lönestegen.
Men ju högre man kommer desto längre har man att falla.

Därför gav de varandra rejäla fallskärmar så att de aldrig någonsin mer skulle behöva smutsa sina välputsade skor med mylla från marken.

Och nu sitter alla vi andra i kylan utanför bastun och undrar varför De Förunderliga Farbröderna inte kan rädda oss från Finanskrisen och arbetslösheten.

De ska väl kunna sånt.

För det kan väl inte vara så att De Förunderliga Farbröderna själva orsakat krisen

Men vad vet vi småskitar om sånt

Vi tillhör ju det som Farbröderna kallar det tärande skiktet.