KÖTTIG ORGIE

Runt omkring Hotel Beefeaters 27 ståtliga våningar stod 54 uniformsklädda grisar beväpnade med köttbullskanoner och oxjärpsgranater.
Batongerna var gjorda av gigantiska revbensspjäll från den berömda monstertjuren Belgian Blue. Det var en skräckinjagande syn, men så hade griskonstaplarna också en mycket viktig arbetsuppgift:
Att skydda Köttriksdagen från galna gurkor, vansinniga kålrötter och vitaminberusade apelsiner.

Inne i den välbevakade plenisalen förklarade Kjell Kotlettman Köttriksdagens årliga möte öppnat. Första anförande hölls av Arbetarpartiet Socialslaktarnas partisekreterare Salami Berlin. Han talade om det löjliga i att skära ned kostnader med osthyvel när det finns köttyxa:

-Vi får inte dalta med pölsan. Alltför länge har de arbetslösa frikadellerna och de sjukskrivna kotletterna trott att man bara kan få
och få. Vi måste sluta skämma bort dom och lära dom att öppna egna småcharkuterier.

Han fick medhåll av Moderata Buljongpartiets elegante estradör - Erik Entrecote.

-Jag som varit mycket nere i Bryssel och studerat köttmarknaden har
insett vikten av att satsa på lammkött, sade ”Entrékotten” och fick en spontan applåd.
-Alla i Bryssel är trötta på fruntimmers krav på kvotering av koktiden, om prinskorvs-omsorgen och detta eviga tjat om lika lök för lika stekning.
-Var och en får se över sin egen gjutjärnsgryta, avslutade Erik Entrecote och torkade en buljongdroppe ur pannan.

På kvällen bjöds det upp till dans till tonerna Späck-Ivars Orkester
med Pölsa. Köttriksdagens ledamöter hade suttit uppe i den lyxiga
skybastun på tjugonde våningen och basturökt sig själva.
Därefter hade grabbarna mummat sig med kryddpeppar och tjejerna hade noggrant sminkat trynet med soya.

Dansgolvet var som en gigantisk kalops av välhängda kotletter, vackert utskurna fransyskor och en och annan gammal seg sjömansbiff som sjöng på sista versen.

Det var då det hände.

En militant banan hade klätt ut sig till frukostkorv och lyckats smyga sig förbi de uniformerade hamburgarna i dörren.
Han gick med eleganta steg över dansgolvet och drog genast alla kvinnors blickar till sig.
Mycket snart dansade han kött mot kött med Lillemor Salt, en
salongsberusad kassler från Moderata Buljongpartiets Kvinnoförbund.

Den infiltrerande Dan Banan - som kvällen till ära gick under täcknamnet Kenneth Bratwurst - lyckades snart bli inbjuden till Lillemors svit på åttonde våningen.

Efter ett par drinkar började den i vanliga fall så städade kasslern
sakta rulla av sig nätstrumporna medan den militanta bananen Dan
av förståeliga skäl behöll sin korvskostym på.

Vad den lystna Lillemor inte visste var att den falske korven hade en
liten videokamera dold i sin filé-rosa slipsknut.

Han filmade Lillemor i några mycket pikanta situationer, slet därefter av sig korvkostym och blottade sitt gula skal.
Triumferande viftade han med sin videokamera och skrek:
-Kött är mord och nu är du en död påläggskalv inom ditt förtryckarparti, din fläskfia!.

Dan Banan sprang sen med spänstiga steg nerför brandtrappan för att möta sina revolutionära frukt- och grönsakskumpaner. Lillemor Salt låg kvar i sin svit och lät tårarna strömma mot sidenlakanet.

”Hur har det kunna bli så här?” tänkte hon. ”Varför kan inte kött och grönt samsas. Varför måste vi låsa dörrarna för varandra och
bygga murar mellan animala och vegetariska produkter. Om det finns någon Gud kan du väl svara!”

Månen och stjärnorna gnistrade på den svarta himlen och Lillemor Salt fick tyvärr inget svar från sin skapare.Det hördes dock en diskret
knackning på hotellrumsdörren.

-Vem är det, hulkade Lillemor så kasslerhullet vibrerade.

- Det är bara jag, Erik Entrecote grymtade en grumlig röst. Är du ensam?

-Javisst! Kom in, svarade Lillemor ivrigt och glömde som i ett trollslag alla sina bekymmer.
För när man är med någon man kan lita på, då är man lycklig.
”I morron är en annan dag,” tänkte Lillemor.

Samtidigt ringde telefonerna ilsket hos Aftongurkans mest sensationslystne skandalskribent.