OM ATT BLOGGA

JAG FICK EN FRÅGA PÅ FACEBOOK


Anders Pettersson Nåw Har du Roger, likt Katarina Mazetti givit upp bloggandet?

Roger Broman

Ja, fast det kommer kanske nåt inslag snart.
Annars skrev jag nåt 2008 som var gammalt redan då.
Du får väl leta och läsa. Eller läsa VK - de har en massa bloggar.
Allvarligt talat - bloggen är inte så kul jämfört med krönikor i vanliga tidningar eller radio - som jag varit bortskämd med tidigare.
Då når man ut.
Att blogga är som att lägga ett sandkorn på en hal E4 - och hoppas att nån inte kör av vägen tack vare det.
Om man inte heter Blondinbella eller Tomas Bodström.

-----------------------------------------------------

SÅ VAR DET DÅ INSLAGET
Nätet är på gott och ont. De bra sidorna behöver jag inte förklara.
Ni vet - tillgänglighet, kunskap, information, nöje....

Men det kan kännas för mycket ibland.
All denna information, allt som skrivs, filmas, fotograferas
- alla som ropar - Se mig... Läs mig... Kommentera att jag är bra
(inklusive undertecknad)

I stort sett varenda låt i hela världen finns på Spotify, Myspace eller Youtube.
Mängden gör att varje enskild låt blir mindre värd.
Jag ger den 18 sekunder - sen över till nästa.

Filmer finns att ladda ner från Pirate Bay i stort sett innan de blivit inspelade.

Nätet är demokratiskt, alla kan publicera sin plastbrorsas bröllop, sina dikter, sin senaste singer/songwriter-låt. Vem som helst kan producera en skiva på eget bolag.

Claes Eriksson sjöng: "Det gör alldeles för mycket musik! Och här är en låt till - Fy fan!

Vi står mitt i ett oöverskådligt informationsflöde.
Vi kan höra musik och se bilder i mobilen, surfa i I-Phone, läsa Lady Gagas twitter, ringa varann från Kilimanjaro till Kalix.

Vi är fjärran från det Sverige då alla visste vad Hyland gjort i sin senaste Hörna, vem som låg etta på Tio i Topp (Hepstars med Cadillac) och vilken bilaffär som delade ut gratis varm korv på lördag.
Nu vet vi för mycket om ingenting och lite om allt.

Jag säger inte att det var bättre förr.
Bara att jag hade lättare att hänga med dåförtiden

Jag säger som Dynamo-Eilert:
"Djävligare var det värre och förr var det nu.
Förr hade vi aldrig brännvin men nu är vi jämt utan."

VARFÖR HÄNDER SAKER?

Ibland kan uttryck som vi aldrig hört förr vara talande.

För en tid sen lyssnade jag på Karlavagnen på P4 dit folk kan ringa in och berätta eller tycka till. Ämnet denna kväll var kriminalvård.
En lyssnare vill ha en annorlunda och mer human behandling av kriminella.
Han sa sen:

-Jag vet vad jag talar om för jag jobbade som fångvaktare i över 20 år.
Fram till 1996 så jag fick förtidspension på grund av orsak.

Jag funderade lite över det uttrycket.
Det är väl ett fint sätt att säga att ingen har något att göra med varför saker inträffar.

-Jag kunde inte ringa dig förrän idag på grund av orsak.

-Tyvärr kommer jag inte till jobbet idag på grund av orsak.

-Jag och Sune skilde oss redan 2003 på grund av orsak.

-Nä, jag bloggar ganska sällan numera - på grund av orsak.

Vi behöver inte alltid veta varför. Då kan man ju också fantisera mera.

LARS, KUNGEN OCH KATARINA

Jag ser att att den skickliga och roliga författaren Katarina Mazetti gett upp sin blogg redan efter tre korta inslag.

Jag förstår henne.
Katarina Mazetti som når ut via sina böcker, föreläsningar mm behöver naturligtvis inte någon blogg.

Vad är en blogg?
En dagbok som pockar på uppmärksamhet?
Se mig, tänk på mig, berörs av mig…..
Pockande åsikter som måste ut…?
En dröm om att bli upptäckt som skribent?

Det har ju faktiskt hänt att bloggare fått ge ut böcker.
Andra har upphöjts till krönikörer i väletablerade papperstidningar.
Men en stor del av de tiotusentals nätskribenterna trampar luft.
Många lägger ner och övergår till Facebook.
För där händer det något om man skriver något kul eller klokt.

En god vän säger att man ska koppla sin blogg till andras bloggar för att liksom via agnade krokar locka läsare till sitt eget lilla forum.
Jag vet inte hur man gör detta. Och det skulle aldrig falla mig in att fuskfiska till mig läsare.
Eller - det skulle jag göra om jag visste hur man gör - men jag bryr mig inte.
Fast det gör jag förstås.

Att skriva på en blogg utan att få kommentarer är som att blåsa ut cigarettrök i en storm.
Det blir knappast några rökringar.

Men för att förtjäna kommentarer måste man förstås skriva något bra, intressant eller provocerande. Då gör jag väl det då:

Något bra, intressant och något provocerande:

Yttrandrefrihet är är inte samma sak som att få kränka

Lars Vilks är dum

Kungahuset är Sveriges i särklass största socialbidragstagare