Ibland kan uttryck som vi aldrig hört förr vara talande.
För en tid sen lyssnade jag på Karlavagnen på P4 dit folk kan ringa in och berätta eller tycka till. Ämnet denna kväll var kriminalvård.
En lyssnare vill ha en annorlunda och mer human behandling av kriminella.
Han sa sen:
-Jag vet vad jag talar om för jag jobbade som fångvaktare i över 20 år.
Fram till 1996 så jag fick förtidspension på grund av orsak.
Jag funderade lite över det uttrycket.
Det är väl ett fint sätt att säga att ingen har något att göra med varför saker inträffar.
-Jag kunde inte ringa dig förrän idag på grund av orsak.
-Tyvärr kommer jag inte till jobbet idag på grund av orsak.
-Jag och Sune skilde oss redan 2003 på grund av orsak.
-Nä, jag bloggar ganska sällan numera - på grund av orsak.
Vi behöver inte alltid veta varför. Då kan man ju också fantisera mera.
söndag 23 maj 2010
måndag 17 maj 2010
LARS, KUNGEN OCH KATARINA
Jag ser att att den skickliga och roliga författaren Katarina Mazetti gett upp sin blogg redan efter tre korta inslag.
Jag förstår henne.
Katarina Mazetti som når ut via sina böcker, föreläsningar mm behöver naturligtvis inte någon blogg.
Vad är en blogg?
En dagbok som pockar på uppmärksamhet?
Se mig, tänk på mig, berörs av mig…..
Pockande åsikter som måste ut…?
En dröm om att bli upptäckt som skribent?
Det har ju faktiskt hänt att bloggare fått ge ut böcker.
Andra har upphöjts till krönikörer i väletablerade papperstidningar.
Men en stor del av de tiotusentals nätskribenterna trampar luft.
Många lägger ner och övergår till Facebook.
För där händer det något om man skriver något kul eller klokt.
En god vän säger att man ska koppla sin blogg till andras bloggar för att liksom via agnade krokar locka läsare till sitt eget lilla forum.
Jag vet inte hur man gör detta. Och det skulle aldrig falla mig in att fuskfiska till mig läsare.
Eller - det skulle jag göra om jag visste hur man gör - men jag bryr mig inte.
Fast det gör jag förstås.
Att skriva på en blogg utan att få kommentarer är som att blåsa ut cigarettrök i en storm.
Det blir knappast några rökringar.
Men för att förtjäna kommentarer måste man förstås skriva något bra, intressant eller provocerande. Då gör jag väl det då:
Något bra, intressant och något provocerande:
Yttrandrefrihet är är inte samma sak som att få kränka
Lars Vilks är dum
Kungahuset är Sveriges i särklass största socialbidragstagare
Jag förstår henne.
Katarina Mazetti som når ut via sina böcker, föreläsningar mm behöver naturligtvis inte någon blogg.
Vad är en blogg?
En dagbok som pockar på uppmärksamhet?
Se mig, tänk på mig, berörs av mig…..
Pockande åsikter som måste ut…?
En dröm om att bli upptäckt som skribent?
Det har ju faktiskt hänt att bloggare fått ge ut böcker.
Andra har upphöjts till krönikörer i väletablerade papperstidningar.
Men en stor del av de tiotusentals nätskribenterna trampar luft.
Många lägger ner och övergår till Facebook.
För där händer det något om man skriver något kul eller klokt.
En god vän säger att man ska koppla sin blogg till andras bloggar för att liksom via agnade krokar locka läsare till sitt eget lilla forum.
Jag vet inte hur man gör detta. Och det skulle aldrig falla mig in att fuskfiska till mig läsare.
Eller - det skulle jag göra om jag visste hur man gör - men jag bryr mig inte.
Fast det gör jag förstås.
Att skriva på en blogg utan att få kommentarer är som att blåsa ut cigarettrök i en storm.
Det blir knappast några rökringar.
Men för att förtjäna kommentarer måste man förstås skriva något bra, intressant eller provocerande. Då gör jag väl det då:
Något bra, intressant och något provocerande:
Yttrandrefrihet är är inte samma sak som att få kränka
Lars Vilks är dum
Kungahuset är Sveriges i särklass största socialbidragstagare
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)