Roger Broman

OM ATT BLOGGA

2010-10-16T11:57:00.004+02:00

JAG FICK EN FRÅGA PÅ FACEBOOK

Anders Pettersson Nåw Har du Roger, likt Katarina Mazetti givit upp bloggandet?

Ja, fast det kommer kanske nåt inslag snart.
Annars skrev jag nåt 2008 som var gammalt redan då.
Du får väl leta och läsa. Eller läsa VK - de har en massa bloggar.
Allvarligt talat - bloggen är inte så kul jämfört med krönikor i vanliga tidningar eller radio - som jag varit bortskämd med tidigare.
Då når man ut.
Att blogga är som att lägga ett sandkorn på en hal E4 - och hoppas att nån inte kör av vägen tack vare det.
Om man inte heter Blondinbella eller Tomas Bodström.

-----------------------------------------------------

SÅ VAR DET DÅ INSLAGET
Nätet är på gott och ont. De bra sidorna behöver jag inte förklara.
Ni vet - tillgänglighet, kunskap, information, nöje....

Men det kan kännas för mycket ibland.
All denna information, allt som skrivs, filmas, fotograferas
- alla som ropar - Se mig... Läs mig... Kommentera att jag är bra
(inklusive undertecknad)

I stort sett varenda låt i hela världen finns på Spotify, Myspace eller Youtube.
Mängden gör att varje enskild låt blir mindre värd.
Jag ger den 18 sekunder - sen över till nästa.

Filmer finns att ladda ner från Pirate Bay i stort sett innan de blivit inspelade.

Nätet är demokratiskt, alla kan publicera sin plastbrorsas bröllop, sina dikter, sin senaste singer/songwriter-låt. Vem som helst kan producera en skiva på eget bolag.

Claes Eriksson sjöng: "Det gör alldeles för mycket musik! Och här är en låt till - Fy fan!

Vi står mitt i ett oöverskådligt informationsflöde.
Vi kan höra musik och se bilder i mobilen, surfa i I-Phone, läsa Lady Gagas twitter, ringa varann från Kilimanjaro till Kalix.

Vi är fjärran från det Sverige då alla visste vad Hyland gjort i sin senaste Hörna, vem som låg etta på Tio i Topp (Hepstars med Cadillac) och vilken bilaffär som delade ut gratis varm korv på lördag.
Nu vet vi för mycket om ingenting och lite om allt.

Jag säger inte att det var bättre förr.
Bara att jag hade lättare att hänga med dåförtiden

Jag säger som Dynamo-Eilert:
"Djävligare var det värre och förr var det nu.
Förr hade vi aldrig brännvin men nu är vi jämt utan."

VARFÖR HÄNDER SAKER?

2010-05-23T11:51:00.004+02:00

Ibland kan uttryck som vi aldrig hört förr vara talande.

För en tid sen lyssnade jag på Karlavagnen på P4 dit folk kan ringa in och berätta eller tycka till. Ämnet denna kväll var kriminalvård.
En lyssnare vill ha en annorlunda och mer human behandling av kriminella.
Han sa sen:

-Jag vet vad jag talar om för jag jobbade som fångvaktare i över 20 år.
Fram till 1996 så jag fick förtidspension på grund av orsak.

Jag funderade lite över det uttrycket.
Det är väl ett fint sätt att säga att ingen har något att göra med varför saker inträffar.

-Jag kunde inte ringa dig förrän idag på grund av orsak.

-Tyvärr kommer jag inte till jobbet idag på grund av orsak.

-Jag och Sune skilde oss redan 2003 på grund av orsak.

-Nä, jag bloggar ganska sällan numera - på grund av orsak.

Vi behöver inte alltid veta varför. Då kan man ju också fantisera mera.

LARS, KUNGEN OCH KATARINA

2010-05-17T15:43:00.002+02:00

Jag ser att att den skickliga och roliga författaren Katarina Mazetti gett upp sin blogg redan efter tre korta inslag.

Jag förstår henne.
Katarina Mazetti som når ut via sina böcker, föreläsningar mm behöver naturligtvis inte någon blogg.

Vad är en blogg?
En dagbok som pockar på uppmärksamhet?
Se mig, tänk på mig, berörs av mig…..
Pockande åsikter som måste ut…?
En dröm om att bli upptäckt som skribent?

Det har ju faktiskt hänt att bloggare fått ge ut böcker.
Andra har upphöjts till krönikörer i väletablerade papperstidningar.
Men en stor del av de tiotusentals nätskribenterna trampar luft.
Många lägger ner och övergår till Facebook.
För där händer det något om man skriver något kul eller klokt.

En god vän säger att man ska koppla sin blogg till andras bloggar för att liksom via agnade krokar locka läsare till sitt eget lilla forum.
Jag vet inte hur man gör detta. Och det skulle aldrig falla mig in att fuskfiska till mig läsare.
Eller - det skulle jag göra om jag visste hur man gör - men jag bryr mig inte.
Fast det gör jag förstås.

Att skriva på en blogg utan att få kommentarer är som att blåsa ut cigarettrök i en storm.
Det blir knappast några rökringar.

Men för att förtjäna kommentarer måste man förstås skriva något bra, intressant eller provocerande. Då gör jag väl det då:

Något bra, intressant och något provocerande:

Yttrandrefrihet är är inte samma sak som att få kränka

Lars Vilks är dum

Kungahuset är Sveriges i särklass största socialbidragstagare

OM ATT SÖKA SIN VÄG

2009-11-27T00:28:00.002+01:00

Optikern hittade inte hem
eftersom han bodde i en synvilla

ANSKRÄMLIG OCH PANK

2009-10-06T10:49:00.007+02:00

Det är synd om de vackra. Den som föds vacker går ut i världen med matjord i byxfickorna och traskar på livets promenadväg utan att stöta på patrull.
I skolan faller fröken för den söte lille gossen som med ett bländande
leende ber om ursäkt för det mest infernaliska bus.
Den söta flickan kan redan i sjuan charma brallorna av magistern och får högre betyg än hon förtjänar.

Sen växer de upp, får jobb som fotomodeller, läkare eller låtsasekonomer och tjänar massor med pengar. Men den dag någon glömmer bort att ge dem beröm eller de blir förbigångna av en yngre och vackrare stackare - då rasar deras världsbild ihop som ett korthus.

Så ta lärdom av detta, kära läsare. Fortsätt vara ful.

Det är samma sak med fattigdomen. Den som inte har pengar har allt att vinna och inget att förlora. Den fattiga tonåringen kan med glädje se fram emot en ihopsparad biobiljett eller ett par 900-kronors märkesjeans. Filmens hjältar och hjältinnor agerar sig direkt in i hjärtat på den luspanke biobesökaren som sitter med tindrande ögon iklädd sina sprillans nya jeans med bakfickorna nere vid hälarna.

Medan den bortskämda överklasskillen två bänkrader längre bak sitter med ett blaserat gäspleende och tråkas ihjäl.
Ända sen fem års ålder har han fått alla brallor och biobiljetter han bett om.
Han är mest bekymrad över att ingen i foajén verkade lägga märke till att just han var där. När halva filmen gått reser han sig upp och går hem.

Han ringer runt till sina sju tjejer för att få dem att föreslå en träff som han kan tacka nej till, men de har alla mobilsvaret på. Förbittrad somnar han på sidenörngottet, tänkande att han är ensammast i världen.
Samtidigt sitter den fattiga flickan med hängjeansen med sina kompisar på Café Kafka. De delar fyra stycken på en Loka Citron, pratar film och har kul.
Den dag nån får en storvinst på Triss går hon naturligtvis i taket av lycka. Men bara efter ett par år är miljonen bortslösad och hon kommer att ägna resten av sina liv åt att gräma sig över oförmågan att förvalta sitt pund.
Det är mycket bättre att vara fattig som en lus hela livet. Då vet man vad man har att hålla sig till.

Tänk på allt helvete pengar ställer till med. Tänk på alla som får sätta livet till på grund av pengar.
Den egentliga orsaken till alla krig är pengar. Och de som inte dör i krig kan bli rånade och nedstuckna med en slö morakniv för några hundralappars skull.
Många stressar sig till hjärtinfarkt eller hjärnblödning i jakten på pengar. Eller också går de och hänger sig på grund av ekonomiska problem.
Tänk på alla magsår och depressioner, all huvudvärk och alla gräl som pengar orsakar. Lägg därtill nickelallergin som småpengarna
ställer till med. Toppa sen med all ilska som folk känner över att få parkeringsböter bara därför att femkronorna var slut och de tog en chans.

Försök sen förneka att pengar är ett problem.

Vi har alltså kunnat slå fast att grundförutsättningen för lycka att man är fattig och ful. Då återstår bara det rent praktiska.
Hur odlar man sin fulhet, hur ser man till att behålla sin usla ekonomi?
Det handlar om ganska enkla saker.

Ifall naturen inte från början begåvat en med anskrämligt utseende får man jobba på saken.
Ful blir man ganska enkelt genom att till exempel sluta kamma sig, duscha och borsta tänderna under ett par års tid.
Om man därtill inte byter kläder annat än när det absolut krävs har man kommit långt.
Dessutom kan man toppa denna konsekventa styling med någon tillgjord fysisk defekt - en enkel hälta eller läspning kan göra susen.

När det gäller att behålla sin fattigdom är det ännu enklare. Man lever bara som vanligt och undviker alla de sparknep som de flesta av oss tvingas till för att överleva.
Pröva att under några månaders tid undvika extrapriser, att unna dig ett par restaurang- och biobesök i veckan och flytta in i nybygggd bostadsrättslägenhet.
Komplettera sedan detta ekonomiska självmord med att skaffa en hyfsad bil på avbetalning och vips - du får leva på existensminimum resten av livet.

Kom bara ihåg att göra detta i rätt ordning. Om du börjar med den snuskiga fulheten först så kan det bli problem med lägenhetsköpet och avbetalningskontraktet på bilen.

Lycka till med att bli din egen lyckas smed!
Hoppas du blir lycklig, din Lyckost.

ANNA ANKA FOREVER

2009-09-23T00:14:00.003+02:00

Svenska medias plånböcker bultar och bankar
Svenska folket förvånas, förfäras och klankar
På en Barbieblond bimbo som är utklädd till Anka
Och som djupt i kloaken sin hjärna tycks tanka

Nu kan alla tillsammans få njuta av chocken:
Se den amerikaniserade syndabocken !
Hon som varje morgon knäböjer i morgonrocken
För att fullgöra plikten och smaka på kocken

Hennes namn kraxas gällt av var mediaskata
Tänk vad skönt med en kvinna som alla kan hata
Vi är alla överens - om henne ska vi prata
På jobbet, i hemmet - på var återvändsgata

Vi kan glömma alla män som sina kvinnor vill banka
Och karlar som på horstråken vill rida ranka
Det är bara Lilla Anna som gör ögonen blanka
En tvättäkta bluff - Se vår Hollywood-Anka

VÅRDA DINA OFFER

2009-09-15T01:22:00.003+02:00

Allt fler bryr sig om ekokött och djurens rätt.

Många djurs enda rätt är att bli en rätt.
Så var glad att du inte föddes till kyckling eller lamm.

Och till jul är det dags att leta efter glada grisar i kyldisken.
Därför bjuds det här på en liten juldikt:

Grisen log när den dog
Därför blev vår skinka så god

SJUKSKRIVEN OCH STENRIK

2009-08-20T01:17:00.007+02:00

Sommaren är snart slut - vi går direkt på en av dom stora frågorna:
Vad ska vi ska ha samhället till?

Med samhället menar jag då alla vägar, sjukhus och poliser, försäkringskassan, avlopp, elektrisk ström och domstolar.

Allting som vi samhällsmedborgare använder och betalar för.

Svaret kan tyckas självklart. Vi ska ha polisen till att bura in bovarna, vi ska ha tågen till att åka till Vännäs och vi behöver sjukhusen om vi bryter lårbenenshalsen på höstens första isfläck.

Ja, just det. Vi ska ha samhället till samhällsnyttiga saker.

Problemet är att vi bara har ett enda sätt att värdera såna här samhällsnyttiga saker, nämligen pengar.

Nuförtiden sätts prislappar på allting.
En kunnig politiker ska veta exakt hur lite personal man vågar ha på dagiset innan barnen börjar springa vilse.
En hög chef på SJ ska veta hur mycket man vågar höja biljettpriset innan folk börjar ta bilen till Ånge.

Prislappen, pengarna och vinsten.
Det är den enda måttsocken samhällsbyggarna kommit på.

Politiker pratar inför valet om begrepp som solidaritet med dom svaga och jämlikhet, men när det kommer till kritan är det stålarna som styr.

Alla, från den gråaste sosse till den blåaste egenföretagare är rörande överens: Det är klart att allting måste gå med vinst.
Utan morot upphör all aktivitet.

Så låtom oss oss privatisera. Staten har sålt ut skogen och läkemedelsföretagen, Posten och Telia blev aktiebolag så att dom också fick den enda fungerande drivkraften: Vinsten.

På detta detta följer slutsatsen: Ju rikare person, desto högre människovärde.

Men det törs ingen säga rakt ut. Det låter ju så rått.
Man pratar istället om valfrihet.

Som om valfriheten inte vore kopplad till plånboken.
En fattig familj som inte har råd att åka på sommarsemester kan inte välja mellan Västkusten eller Mauritius.

Ett pensionerad städerska har inte tjänat en massa pengar under sin aktiva tid, har inte haft råd med privat pensionsförsäkring och har därför en pension som knappt går att leva på.

Hon kan inte välja ett exklusivt pensionärshem som heter Aftonsolen.
Där man sitter i solnedgången med en silvergrå advokat, dricker iskyld sherry och diskuterar Volvo Personvagnars Framtid.

I USA har man löpt linan ut enligt det sjukförsäkringssystem som fortfarande gäller.
Vid en bilolycka kollar ambulansmännen alltid den skadades sjukförsäkring.
Har du inget kort i plånboken så hamnar du i kön på fattigsjukhuset.
Bland tusentals andra oförsäkrade fattiglappar.
Då har du inte mycket att välja på. Har du tur så överlever du.

Pengarnas valfrihet bygger på tesen om de starkares överlevnad.
De som är fattiga är mindre dugliga.
Den som inte jobbat ihop ett rejält sparkapital får skylla sig själv.

De verkligt suspekta i dessa sammanhang är de som är sjukskrivna.
arbetslösa eller förtidspensionerade.
De jobbar säkert svart, påstår försäkringskassans privatspanare.

Ta ifrån de svagaste först arbetetsförmågan, sen pengarna.
Peka sen ut dom som myglare och ta det sista dom har - människovärdet.

Småbarnsmorsor kan ingen företagare anställa, de är ju bara hemma och låtsas att ungarna är snoriga. Olönsamt.

Dra ner på den tärande sektorn, den som inte har jobb utförsäkras till slut och hänvisas till socialen.
Sälj allt du har och när det inte räcker får du samla tomburkar och plocka lingon.

Klockan går baklänges. Vi har anammat förra sekelskiftets samhällssyn.
De fattiga ska stå vid arbetsgivarens dörr och be om jobb.
Lova att aldrig gå med i facket, bli sjuka eller skaffa barn.

Vi ska stå med mössan i hand, buga och be om att få jobba som pigor och drängar hos de rika, de kreativa.

I det nya stolta Europa.

Det kallas valfrihet.

FJÄRRAN ÄR BÄST

2009-07-07T11:08:00.007+02:00

Du betraktar den skarpa färgbilden från surtrömmingsfesten förra sommaren. Siv-Ingers ljusblå klänning ser fullkomligt bedårande ut, hon är solbränd och ser tolv år yngre ut än vanligt.
Jonny sitter bredvid henne - frisk, leende och avspänt snygg. Som en italiensk utförsåkare eller någon som jobbar vid TVteatern.
Bilden ger intryck av en lyckad och trevlig fest med härliga människor. Ingen kan ana att Jonny två minuter tidigare spydde i en blomkruka.
Samtidigt som Siv-Inger skällde ut den snälle ungkarlen Eskil och kallade honom för dreglande och kåt pissråtta.

Nu ska ingen inbilla sig att Siv-Inger och Jonny är ett par tillgjorda smilfinkar som flinar upp sig och håller färgen så fort någon halar fram en kamera.
Det är bara det att verkligheten alltid ser bättre ut på bild.

Många villaägare grämer sig över sin trädgård och tycker den är ovårdad och trist. Alla andra verkar ha mindre antal maskrosor, snyggare rabatter och friskare gräsmatta.
Till jul kommer dock kusin Unckas förbi och spelar upp en videofilm från sommarens kaffedrickning på uteplatsen.
Förvånad ser paret hur deras trädgård framstår som ett prunkande villaparadis.
-Fan det ser ju ut som på TV!

TA BORT DEN!
De enda fall verkligheten ser hemsk ut på bild är när man ser sig
själv. Särskilt gäller detta videoupptagningar, där ju människan för
första gången får se helhetsbilden av den egna personen. Höra den
löjliga rösten, se alla fåniga gester man upprepar gång på gång samt
värst av allt: Som man ser ut! Vilken hemsk frisyr, vilka tillgjorda
skratt, neeej - stäng av! Allt detta beror förstås på att människan
av ren självbevarelsedrift går omkring och tror att man ser ut och
uppför sig ganska hyfsat.
Det är bara omgivningen som dag efter dag tvingas se den skoningslösa
sanningen. Och de har vant sig.

Borsett från din egen fula person så gäller tesen. " Allt är vackrare
på bild." På foton av sommarens semsterpicnic på stranden syns bara
bruna och glada människor. I själva verket hade lille Patric precis
skitit på sig. Pappa Torbjörn hade trampat ner en jättegod räksmörgås
i sanden och mamma Ulla hade blivit biten av en geting på näsan.

PÅ ANNAN ORT
En annan bitter sanning är att det som pågår alltid är trevligare på
något annat ställe. Ungdomar som tvingas tillbringa en lördagskväll
tuggande korv utanför Lok-Grillen i Vännäs tänker på hur kul alla
har det på Flyers Inn i Umeå.
Därinne kliver ungdomarna kring på krossat glas bland asfulla kamrater och önskar att dom var på Drop Out i Stockholm.
Ungdomarna på Drop Out dansar likgiltigt med varandra till den senaste skitlåten med Kate Perry och drömmmer om en klubb som heter Gringo Fiftyseven och ligger på 58e gatan i New York.
Inne på Gringo Fiftyseven är musiken hysteriskt hög, drogerna flödar och ungdomarna längtar efter lugn och ro.
Dom längtar innerst inne efter att stå utanför ett ställe som Lok-Grillen i Vännäs och stillsamt tugga en korv.

ELVIS LEVER
Den allra fånigaste formen av romantisering av det man inte kan nå är
förstås nostalgin. Det verkar som om hela den generation som för
tillfället styr samhället, dvs fyrtitalisterna, faller i trance så
fort någon säger "Bebop-a-lula!" eller "Raketost". Därför pågår det
till exempel ständigt Elvis Presley look-a-like-tävlingar. Man kan ju
fråga sig varför, men svaren blir så dumma att man helst låter bli.
-Varför vill du likna Elvis?
-För han är the King! För att han aldrig kan dö! För att det aldrig
har funnits nån som Elvis Aron Presley!

Det mest tragiska exemplet på denna märkliga strävan visades på TV för några år sen. En Elvis-kopia intervjuades i sin hemmamiljö, nån slags betongförort utanför Uppsala.
Man visade bilder på honom promenerande med en barnvagn (han var nybliven hemma-pappa) mellan gigantiska grå höghus.
En liten, frusen figur, klädd i guldkavaj och uppkammad svart raggarlimpa på huvudet. Han hade genomgått en plastikoperation för att bli riktigt lik The King.

-Nog märker man att grannarna tycker att man är underlig. Men det spelar ingen roll. För ibland när man står framför publiken och sjunger "Love me tender" - då känner man nåt helt annat.
Då är det som att Elvis själv är med.

RÖKELSE OCH RAKETER
Nu kommer också nostalgivågen över hippierörelsen och sjuttitalet.
I år är det t ex 40-årsjubileum för Woodstock-festivalen i USA .
Hundratusentals nostalgiker kommer att vallfärda dit för att höra
feta, marijuanaberusade sextifemåringar sjunga trestämmigt till akustisk gitarr om att dom är gyllene stjärndamm.
Sanningen är värre än så:
Dom är - liksom publiken - bara packade, patetiska och grundlurade.
Det enda gyllene stjärndamm som förekommer i såna här sammanhang är papperspartiklarna efter sedelbuntarna som så småningom hopar sig på arrangörernas skrivbord.

Det är en sak att längta. Vi är födda att ständigt längta och sträva efter något annat. Ibland ser vi framåt och bygger upp drömmar om en lyckligare tillvaro.
Andra gånger längtar vi tillbaka. Till ungdomen, till barndomen, ja ibland kanske vi till och med längtar tillbaka till den yttersta tryggheten:
Åter till mammas mage.

Men denna tillgjorda nostalgi, vare sig det är raggarlåtar eller vadmalskläder, raketost eller hippiedrömmar: Oftast kommer den från ett bestämt håll: Från någon som vill kränga biljetter till en konsert med Hep Stars, sälja konfektionssydda hippietunikor eller en ny film
med Dolly Parton.
Denna plastade längtan tillbaka grundar sig bara i fantasilöshet och oförmåga att se att den tid vi lever i just nu också innehåller något posistivt.

Förvisst finns det mycket att vara glad för här och nu?
Krig, kris. arbetslöshet,, hudcancer av solbrännan, (hoppas det blir pissväder resten av sommaren), Stefan Holm och Kajsa Bergquist har lagt av men Calle Bildt hoppar allt högre.

Nä fan, det var nog bättre förr. Sätt på en skiva med Rock-Ragge!

KÖTTIG ORGIE

2009-06-21T16:24:00.001+02:00

Runt omkring Hotel Beefeaters 27 ståtliga våningar stod 54 uniformsklädda grisar beväpnade med köttbullskanoner och oxjärpsgranater.
Batongerna var gjorda av gigantiska revbensspjäll från den berömda monstertjuren Belgian Blue. Det var en skräckinjagande syn, men så hade griskonstaplarna också en mycket viktig arbetsuppgift:
Att skydda Köttriksdagen från galna gurkor, vansinniga kålrötter och vitaminberusade apelsiner.

Inne i den välbevakade plenisalen förklarade Kjell Kotlettman Köttriksdagens årliga möte öppnat. Första anförande hölls av Arbetarpartiet Socialslaktarnas partisekreterare Salami Berlin. Han talade om det löjliga i att skära ned kostnader med osthyvel när det finns köttyxa:

-Vi får inte dalta med pölsan. Alltför länge har de arbetslösa frikadellerna och de sjukskrivna kotletterna trott att man bara kan få
och få. Vi måste sluta skämma bort dom och lära dom att öppna egna småcharkuterier.

Han fick medhåll av Moderata Buljongpartiets elegante estradör - Erik Entrecote.

-Jag som varit mycket nere i Bryssel och studerat köttmarknaden har
insett vikten av att satsa på lammkött, sade ”Entrékotten” och fick en spontan applåd.
-Alla i Bryssel är trötta på fruntimmers krav på kvotering av koktiden, om prinskorvs-omsorgen och detta eviga tjat om lika lök för lika stekning.
-Var och en får se över sin egen gjutjärnsgryta, avslutade Erik Entrecote och torkade en buljongdroppe ur pannan.

På kvällen bjöds det upp till dans till tonerna Späck-Ivars Orkester
med Pölsa. Köttriksdagens ledamöter hade suttit uppe i den lyxiga
skybastun på tjugonde våningen och basturökt sig själva.
Därefter hade grabbarna mummat sig med kryddpeppar och tjejerna hade noggrant sminkat trynet med soya.

Dansgolvet var som en gigantisk kalops av välhängda kotletter, vackert utskurna fransyskor och en och annan gammal seg sjömansbiff som sjöng på sista versen.

Det var då det hände.

En militant banan hade klätt ut sig till frukostkorv och lyckats smyga sig förbi de uniformerade hamburgarna i dörren.
Han gick med eleganta steg över dansgolvet och drog genast alla kvinnors blickar till sig.
Mycket snart dansade han kött mot kött med Lillemor Salt, en
salongsberusad kassler från Moderata Buljongpartiets Kvinnoförbund.

Den infiltrerande Dan Banan - som kvällen till ära gick under täcknamnet Kenneth Bratwurst - lyckades snart bli inbjuden till Lillemors svit på åttonde våningen.

Efter ett par drinkar började den i vanliga fall så städade kasslern
sakta rulla av sig nätstrumporna medan den militanta bananen Dan
av förståeliga skäl behöll sin korvskostym på.

Vad den lystna Lillemor inte visste var att den falske korven hade en
liten videokamera dold i sin filé-rosa slipsknut.

Han filmade Lillemor i några mycket pikanta situationer, slet därefter av sig korvkostym och blottade sitt gula skal.
Triumferande viftade han med sin videokamera och skrek:
-Kött är mord och nu är du en död påläggskalv inom ditt förtryckarparti, din fläskfia!.

Dan Banan sprang sen med spänstiga steg nerför brandtrappan för att möta sina revolutionära frukt- och grönsakskumpaner. Lillemor Salt låg kvar i sin svit och lät tårarna strömma mot sidenlakanet.

”Hur har det kunna bli så här?” tänkte hon. ”Varför kan inte kött och grönt samsas. Varför måste vi låsa dörrarna för varandra och
bygga murar mellan animala och vegetariska produkter. Om det finns någon Gud kan du väl svara!”

Månen och stjärnorna gnistrade på den svarta himlen och Lillemor Salt fick tyvärr inget svar från sin skapare.Det hördes dock en diskret
knackning på hotellrumsdörren.

-Vem är det, hulkade Lillemor så kasslerhullet vibrerade.

- Det är bara jag, Erik Entrecote grymtade en grumlig röst. Är du ensam?

-Javisst! Kom in, svarade Lillemor ivrigt och glömde som i ett trollslag alla sina bekymmer.
För när man är med någon man kan lita på, då är man lycklig.
”I morron är en annan dag,” tänkte Lillemor.

Samtidigt ringde telefonerna ilsket hos Aftongurkans mest sensationslystne skandalskribent.

BRA SAGT, OSCAR

2009-06-05T08:57:00.005+02:00

Ordet aforism förklaras i min slitna ”Prismas Uppslagsbok” så här:
Kortfattad lärosats, tänkespråk - tillspetsat visdomsord.

Aforismer är kul att läsa. Det är dock sällan man får användning för dem i vardagslivet. Men det kan funka om man anstränger sig.

Sen kräver en aforism att det är nån man känner till som har sagt det.
Oftast är kopplingen till personen som yttrat det viktig.

”Champagne ska vara kall, torr och gratis” Winston Churchill...
Den meningen får liten effekt om man inte vet vem som sa det. Eller påstår att det var Martin Stenmarck.

Här kommer i alla fall några bra aforismer.

Om du inte känner till den som sagt det går det bra att byta ut och hitta på ifall du ska citera det. Dra till med Madonna, Bert Karlsson, Benjamin Syrsa, Mona Sahlin eller nån annan som passar.

------------------------------------

Arbete är den drickande klassens förbannelse. (Oscar Wilde)

Bästa sättet att få ett arbete att verka svårt är att skjuta upp det. (Winston Churchill)

Det går det som måste gå. Och det som inte går - det får gå ändå (Västerbottnisk bonde)

När någon säger att han blivit rik genom hårt arbete, så bör du fråga: Vems arbete? (Don Marquis)

Ja, då plöjer vi vidare sa flugan till oxen. (H.W. Longfellow)

Jag har aldrig hatat en man tillräckligt mycket för att lämna tillbaka smyckena. (Marlene Dietrich)

Jag tyckte inte om pjäsen. Men så såg jag den under ogynnsamma förhållanden. Ridån var uppe.... (Groucho Marx)

Skådespeleri är konsten att få folk att låta bli att hosta. (Sir Ralph Richardson)

Giljotinen - det enda verksamma medlet mot mjäll. (Okänd - hitta på nån!)

Datorn är den logiska vidareutvecklingen av människan: Intelligens utan moral. (John Osborne)

En utrikespolitisk expert är en person som i morgon kan förklara varför det han förutsåg i går inte hände i dag. (Sten Andersson)

Inflation är den enda metod med vilken man kan reducera en sedel till hälften utan att skada papperet. (Harold Macmillan)

En konsult är en person som lånar ens klocka, talar om för en hur mycket den är och sedan skickar en räkning. (Leif GW Persson)

Gud ser allt utom svensk TV. (Graffiti)

Om du tänker för länge på nästa steg, kommer du att tillbringa livet på ett ben. (Kinesiskt ordspråk)

Visst engagerar jag mig i världshändelserna. Jag har ju sagt "Usch!" flera gånger... (Staffan Lindén)

Eftersom en politiker själv aldrig tror på vad han säger, blir han alltid bragt ur fattningen när man tar honom på orden. (Charles de Gaulle)

En satiriker är en person som upptäcker obehagligheter om sig själv och sedan säger dem om andra. (Okänd)

Bra citat är som chokladbitar - det gäller att konsumera dem i lagom mängd (Roger Broman)

GURKA ÄR NOG BRA FÖR HYN

2009-06-03T15:53:00.007+02:00

Vad tror vi på nuförtiden? Då politiker sviker, ekonomin rasar och TVn bara visar Robinson, groteska tjockisar, spöken, kriminaltekniker och plastisk toppmodellskit.

Rent musikaliskt ställdes frågan redan 1972 av Mikael Wiehe och Hoola Bandoola Band i låten ”Vem kan man lita på?”
Sedan har Gävle-Jesus (Tomas Di Leva) ställt samma fråga i sin sång ”Vem ska jag tro på?”

Mitt enkla svar i dessa tider är: Vi ska tro på sommaren.

Mats Olin (brorsa till Lena Olin) sjöng redan 1967 (The summer of love) låten ”Jag tror, jag tror på sommaren”.
Den skrevs av pappa Stig Olin och bör finnas i var kvinnas och mans minne.
Nuförtiden tror allt fler på spöken, shamaner, healing, astrologi och järtecken i skyn.
Så kanske kan det passa att ha nedanstående parafras på Olin-låten i häftet vid allsången på sommarens grillfester?

JAG TROR PÅ ALLT (Mel: Jag tror på sommaren)

Jag tror Jag tror på Gudarna
Dom trummande schamanerna

Jag tror på indisk rökelse
Jag tror på asadyrkande

Jag tror på själavandringar
Tarotkort bringar sanningar

Jag tror att UFOn finns i skyn
Och gurka är nog bra för hyn !

Vaknar var morgon med ett skutt Av väckarklockans klang
Läser en glad besvärjelse - Nånting om yin och yang
Öppnar en flaska - tar en hutt Av magisk medicin
Örter och avkok och extrakt Gör att min dag bli fin

Jag tror Jag tror på Gudarna
Dom trummande schamanerna

Jag tror på indisk rökelse
Jag tror på asadyrkande

Jag tror på själavandringar
Tarotkort bringar sanningar

Jag tror att UFOn finns i skyn
Och gurka är nog bra för hyn !

DE GÖR DET FÖR VÅRT BÄSTA

2009-05-24T22:05:00.003+02:00

Har du dåligt med pengar? Du kanske till och med håller på att bli av med jobbet?
Då rekommenderar jag dig att sluta läsa här.

Om du tror att du pallar så tänker jag göra en liten sammanfattning av en artikel i dagens upplaga av Aftonbladet.

Det handlar om de pengar som våra EU-parlamentariker får ut.

Jag får bara lön när jag arbetar. Men politikerna nere i Bryssel får ut pengar för utgifter de inte ens har. Och det handlar inte om småpengar.

Den 14 juli får våra svenska EU-pampar en löneförhöjning på 58 procent. Från 54 500 kronor till 86 000.

Det är inte kattskit.

Men sen får de lite mera pengar också. Traktamente på 3000 om dagen. Det blir i snitt 40 000 per månad i traktamente. Det spelar ingen roll om de har matlåda med sig till jobbet eller bor i lägenhet i stället för hotell. Alla får 3000 spänn om dan så fort de sätter sin fot i Bryssel. Överskottet behåller man.

Håll i er nu.
För varje flygresa tur och retur till EU-paradiset utbetalas 20 000 kronor.
Nu råkar det vara så att en resa från Stockholm till Bryssel kostar mellan 5 och 7000 kr.
Men det spelar ingen roll. Överskottet på 13-15 tusen får EU-entusiasterna stoppa i egen ficka.

Om vi räknar lågt så behåller de med fyra resor i månaden 52 000 skattefritt.

Sen tillkommer en liten omkostnadsersättning på 44 000 i månaden.Det ska vara nån slags kontorsersättning för pennor, papper och eventuell kontorslokal.
Men de behöver inte hyra kontor eller redovisa några andra kostnader. Ifall de sitter på internetcafé eller på hotellrummet och sliter för vårt bästa så blir de lite rikare bara.

Dags då att sammanfatta.

En EU-parlamentariker har alltså följande pengar varje månad att köpa skor, bläckpatroner och mineralvatten för:

Lön: 86 000:. vilket ger efter skatt: 46 400:-
Traktamente: 40 000:-
Omkostnadsersättning 44 000:-
Överskott av billiga flygbiljetter: 52 000:-

Det ger våra engagerade EU-politiker 182 400 per månad att röra sig med.

Summa summarum 2 188 800 kronor per år efter skatt.

Hur mycket har du?

RÖSTA PÅ GÖSTA ?

2009-05-20T16:39:00.003+02:00

Vad är egentligen allra viktigast här i livet?
Tycker ni frågan är pretentiös?
Att det är olika från person till person och därför omöjligt att svara på?

Men nu när det snart är EU-val borde man väl få veta vad som är viktigast för oss människor.
För visst borde politikerna ha tagit sig en ordentlig funderare på den frågan den senaste tiden. Eller är det reklambyråerna som talar om för politikerna vad de ska tycka i valet?

Men hur som helst: Proffsen har säkert ägnat sig åt saken i över ett år och då borde det väl synas i parollerna nu i höst. Viktiga saker som:

Mer pengar åt dom fattiga.
Fler skratt år dom olyckliga.
Fler vänner åt dom ensamma.
Mer skoj åt barnen och
Kärlek åt dom som ingen har att älska
Åsså freden, svälten och miljön förstås

Det är ju klart som korvspad

Men hittar man några av dessa grundläggande och rimliga krav på valplakaten?
Icke sa Nicke. Visst är det mysko.

Nog borde väl politikerna ha koll på vad som är viktigt för den grå massan.
Då ökar ju deras chanser att få våra röster. För det är väl det som politikerna vill ha folket till.

Dom vill ha våra röster så att dom får makten och sen våra skattepengar.
Så dom sen kan ta ut hög lön för att låtsas styra oss.
Medan det i själva verket är Kapitalet som regerar.

Men som sagt: Icke en enda viktig paroll så långt ögat kan nå.
I stället ägnar sig politikerna (reklambyråerna) att som vanligt blaska ut allmänna fraser som inte betyder nånting.

Medmänsklighet. Trygghet. Företagsamhet. Trygga jobben...
Eller vad det nu är dom fyller sina plakat med.

Själv minns jag bara en enda bra valslogan genom åren:

-Har du sett Olof Johansson? Nej, men jag har läst boken.

Den minns man för att den sammanfattar vad våra politiker vill säga.

Goddag yxskaft.

Det är trist att inte ha någon makthavare att lita på.

TWITTER PUNKT SLUT

2009-05-06T00:35:00.001+02:00

Fick just veta att ett twitter får vara högst 140 tecken.

Vem bestämde det?

Om du läst en twitterskvätt som du tyckte var intressant - men mer än 140 tecken - vad händer då?
Måste du glömma det du läst?

Kommer twitterpolisen och raderar inägget?

Det här inlägget blev 327 (!) tecken - så du kan glömma det.

I´m a quitter not a twitter

SKA NI SKRÄMMA OSS FRÅN VETTET ?

2009-04-27T00:43:00.003+02:00

På TV 4 Plus visas i natt:

22.45 Ghost hunters

23.45 Hemsökta hus

0.45 Hemsökta hus

1.45 Osaliga andar

2.20 Osaliga andar

2.45 Osaliga andar

3.10 Hemsökta hus

3.55 Hemsökta hus

4.45 Mannen som talar med hundar

5.20 General hospital

Skönt att alla dessa dårar på TV 4 Plus fram på morgonkvisten får den vård dom behöver.

När solen går upp spricker ju trollen.

TWITTER 2

2009-04-24T14:27:00.003+02:00

IKVÄLL ska jag skjutsa alkoholberusade individer i taxin till och från krogen.

Med krossade drömmar kommer många sen hem till en tom lägenhet.
Där saknaden efter den perfekta partnern blandat sig med dammluddet under soffan.

Eller perfekta partnern...
Ikväll hade kanske i stort sett vem som helst fått duga.

HEARTBREAK HOTEL

2009-04-23T19:59:00.009+02:00

Den 16 augusti 1977 hittades Elvis Presley död på toaletten i sitt palats Graceland. Han blev 42 år gammal.

Men redan innan dess var Elvis av många rockfans ansedd som död - artistiskt sett.
En patetisk, 120 kilo tung smörsångare som inte längre gav ut några skivor.

Han uppträdde bara en gång per år. I Las Vegas av alla ställen, där publiken mest bestod av rosahåriga pensionärer.
Men efter sin död blev Elvis mer rock and roll än någonsin.

Han är mer omtalad än både Jimi Hendrix, Jim Morrison och John Lennon trots att de aldrig förnedrade sig med smörsång och vita sparkdräkter med paljetter och glitter.

Elvis föddes i Tupelo i Mississippi 8 januari 1935. Vid förlossningen dog hans tvillingbror Aron vilket anses ha gett upphov till en livslång saknad.

Familjen flyttade till Memphis där den 19-årige Elvis jobbade som lastbilschaufför för en elfirma. 1954 blev han upptäckt av Sam Phillips som drev den legendariska Sun-studion.

Året efteråt skrev han kontrakt med Överste Tom Parker - ett kompanjonskap som skulle vara livet ut.
Överste Parker var en mystisk person som styrde över Elvis' hela karriär. Framför allt såg Parker till att han själv blev rikast. Han tog femtio procent av inkomsterna - medan utgifterna betalades från Presleys del av pengarna.

Överste Parker var ingen riktig officer. Han hade fått sin titel av brandkåren i en småstad i mellanvästern i början av 50-talet. Där hade Parker arrangerat en lyckad jubileumsfest och fick som tack titeln Hedersöverste...

Tom Parker hade också en underlig vana som många arrangörer och skivbolagsekonomer reagerade på. Överste Parker tog aldrig emot checker utan krävde alltid kontanter.
Ibland kunde situationen bli absurd då portföljer med upp till en miljon dollar överlämnades och sen måste kontrollräknas.

När Tom Parker dog 1997 uppdagades orsaken. Han var en illegal invandrare som kommit från Holland på 1940-talet. Han hette egentligen Andreas Cornelius Van Kuijk men aldrig fått amerikanskt medborgarskap.
Han hade alltså varken pass eller legitimation och vågade därför inte gå in i en bank - av rädsla av att bli utvisad.

Överste Parker var trots allt en lysande marknadsförare.

1955 höll Elvis höll på att slå igenom i USA.
Överste Parker anordnade turnéer i amerikanska småstäder. Elvis uppträdde tillsammans med undermåliga country and westernsångare och unga flickor som sjöng halvfalska schlagers.
Förspelet höll på i över en timme, alldeles för länge.
Publiken blev mer och mer otålig - för det var ju Elvis alla vill se.

Därför rev publiken nästan stället när han till slut uppenbarade sig - den unge, farlige Elvis Presley. Han vickade på höfterna och sjöng så att flickorna skrek.

20 stenhårda minuter, sen rusade Elvis av scenen, ut genom en bakdörr och hoppade in en väntande Cadillac. Som rivstartade och försvann. Inga extranummer, inga autografer,

Då gick konferenciern upp på scenen, greppade mikrofonen och sa dessa tunga ord:

"Ladies and genlemen: Elvis has left the building."

Elvis har lämnat byggnaden.
En perfekt lektion i konsten att grundlägga en myt.

När Elvis Presley avled 1977 var det många radiopratare och nyhetsuppläsare på de amerikanska radiostationerna som timmarna efter kungens död med tårfylld röst lät meddela den sörjande nationen:

"Ladies and gentlemen: Elvis has left the building."

Vännerna hade sett honom deprimerad och folkskygg. Isolerad månader i sträck i sitt fängelse Graceland. För dem blev denna kommentar kanske en ödets ironi.

-Välkommen till showbusiness . Ingen kommer ut härifrån levande.

Men fansen minns bara den sammetsögde rebellen Elvis Presley som med fräck uppsyn kombinerade de svartas blues med vit country and western.

Framgången är ett fängelse. No one there gets out alive

TWITTER

2009-04-23T03:51:00.000+02:00

Idag arbetar jag.

Intressant, eller hur?

ALLSÅNG PÅ FYLLAN

2009-04-16T01:24:00.004+02:00

VALS I MYGGTRÄSK ( Mel: "Sjösala vals" dvs Rönnerdahl han skuttar...)

Norrlänningen skuttar med ett skrik ur sin säng
Myggen äter upp honom Spöregnet plaskar

Norrlänningen svär och hans katta får däng
Hör min vackra visa - Kom sjung min refräng

Älgen som jag tjuvsköt Var radioaktiv
Magkatarr och hjärtfel Av billig korv och sprit

Och se så många blemmor som redan slagit ut på kroppen:
Blåtira, bältrosor, skoskav och allergi

Norrlänningen sörplar ur en surströmmingburk
Skallen full av baksmälla Strumporna stinker

Snusen bara rinner och hans mun luktar urk
Kaffepannan välter när han ska ta en slurk

Genom dörren kommer Hans sköna fästemö
Hon har med sig hembränt och mögligt vetebrö

Och se så många blemmor som redan slagit ut på kroppen
Blåtira, bältrosor, skoskav och allergi

Norrlänningen dansar han är full som ett ägg
Fästemön har somnat med huvet på dasslocket

Raglar ut på gården med sin älgstudsare
Skjuter på en bil som får punka där brevé

Ur bilen kommer snuten och skriker sig så blå
Polisen får en sup Sedan sjunger bägge två:

Ja, se så många blemmor som redan slagit ut på kroppen
Blåtira, bältrosor, skoskav och allergi

RAPPORT FRÅN ETT SKITHUS

2009-04-08T20:57:00.004+02:00

Det var en gång ett litet fruset land på norra halvklotet.

På vintern var det smällkallt och på sommaren var det lite mindre
kallt men då var det å andra sidan en massa mygg.

I detta landet fanns det en grupp mäktiga män som vi kan kalla för De
Förunderliga Farbröderna.

De var ena sjusjungande hejare till karlar.

De förunderliga farbröderna träffades i sammanträdesrum, i skybarer och i bastun på fina femstjärniga hotell.
I bastun drack de starköl ur burkar med vackra emblem på, det var kronor och guld eller grönskimrande färg på burkarna.

Ja det var som om dessa glänsande burkar gav dem styrka.
Men så hette ju innehållet också starköl.

Varje gång De Förunderliga Farbröderna möttes så berömde de varandra.
Och ju mer de peppade varandra, desto mer makt fick de.

Det finns en poplåt där refrängen hävdar att makt är sexigt.
Det stämmer precis tyckte Farbröderna.

För sent på natten när bastun var avstängd och dansbanden svepte ett rött skimmer över barspeglarna:

Då fanns det alltid parfymerade kvinnor som ville dansa med De Förunderliga Farbröderna. Dagen efter var det menande blickar och ”Höhö hö” vid hotellfrukosten.

Alla Farbröderna hade höga, starka skratt och de utstrålade en nöjdhet med sig själva som var sällsynt i det lilla kalla landet.

Men makt är inte bara sexigt - det är också förfärligt arbetsamt
Ibland i bastun blev De Förunderliga Farbröderna röda i ansiktet och talade högt och argt om för varann att ingen förstod hur duktiga dom var.
Nä, bara de själva begrep hur rasande begåvade de var och vilket tungt ansvar som vilade på deras sluttande axlar.

Ni har väl räknat ut vad Farbröderna hade för yrke. Just det - dom var chefer.
Det låter nästan som schäfer, fast när chefer skäller så gör dom det med ett stilla väsande i mobiltelefonen.

Och sedan hörs ett litet litet skramlande ljud långt borta.
Det är bara ett arbetarhuvud som rullar.

Nedskärningar krävs alltid och arbetarhuvuden måste rulla när chefer väser i sina toppmoderna mobiltelefoner.

Det kallas att fatta obekväma beslut och det är himla viktigt och är värdefullt att kunna.

De Förunderliga Farbröderna hjälpte varandra att klättra högre och högre på lönestegen.
Men ju högre man kommer desto längre har man att falla.

Därför gav de varandra rejäla fallskärmar så att de aldrig någonsin mer skulle behöva smutsa sina välputsade skor med mylla från marken.

Och nu sitter alla vi andra i kylan utanför bastun och undrar varför De Förunderliga Farbröderna inte kan rädda oss från Finanskrisen och arbetslösheten.

De ska väl kunna sånt.

För det kan väl inte vara så att De Förunderliga Farbröderna själva orsakat krisen

Men vad vet vi småskitar om sånt

Vi tillhör ju det som Farbröderna kallar det tärande skiktet.

SCHLAGERPOLISEN GÖR RAZZIA

2009-04-04T09:28:00.004+02:00

I Charlottes Perellis schlagerhit ”Tusen och en natt” finns en intressant strof.

"Väcker mina känslor
Varje tidig gryningsmorgon"

Ordet gryningsmorgon finns inte - förutom i denna sångtext.
Det är samma slags tårta på tårta-konstruktion som ”aftonkväll", "artistsångerska" eller "velocipedcykel".

(Eventuella ungdomar som läser detta får slå upp ordet velociped. Eller googla).

Ännu krångligare blir det i Orups text till Lena Ph:s låt ”Det gör ont”.

"Jag var väl ingen ängel
Jag förnekar inte det"

Alla fattar i och för sig vad Lena menar - men......
Hon förnekar alltså inte att hon inte var en ängel.
Man blir alldeles yr i bollen av att reda ut denna språkliga frivolt.

Detta för mig osökt in på Polisens domäner.

Stockholmspolisen utreder en kopplerihärva där äldre manliga svin förgripit sig på tonårsflickor.

Bland andra har en 63-årig Östermalmsdirektör häktats för detta. Grisen får i Expressen frågan:

-Ångrar du att du träffade den 16-åriga flickan?

Östermalmsdirektören svarar:

-Man kan väl inte ångra något som redan är gjort.

Jag som trodde att det är just det man gjort som ska ångras.
Jag har alltså missförstått det hela.

Men det förklarar alla höjdares och direktörers skamlöshet när det gäller allt från vansinneslöner och bonusar till denna rika våldtäktsmans beteende.

Det som är gjort kan man inte ångra. Då slipper jag alltså skämmas. Case closed.

Jag ser med förväntan fram emot en schlagerrefräng på detta intressanta tema.

"Man kan väl inte ångra
Nåt som redan är gjort"

Orup, Kanske?

FISKPINNEN, KUDDEN OCH JOBBET (Del 1)

2009-03-23T14:48:00.004+01:00

Det är så mycket man måste kunna som människa. Hela livet ställer krav på kunskap av olika slag.
Som vuxen räcker det inte längre med att man lärt sig gå, räkna till hundra och ställa bort sin chokladkopp på diskbänken.

Man måste också kunna ta bort rödbetsspadsfläckar från mattan, planera sin ekonomi och vara beredd på att få vattenskada i
badrummet.

Vi har egentligen inte mycket vägledning i livet förutom grundskolan. Det finns i och för sig olika tester och tips i kvällstidningarna:
"Är du en hopplös älskare?",
"Konsten att gå ner tio kilo på två timmar" och
"Lär dig att gräla dig till lycka".
Men det är ju bara snuttar.
Var är helheten, det seriösa alternativet?
Svaret är enkelt:
Här. Mitt framför dina ögon. Fortsätt bara läsa så kommer det.
Don´t touch that key.

Människans grundläggande behov här livet kan sammanfattas i tre milstolpar: Äta, sova och arbeta.
I och för sig läser vi i skvallermedia om människor som utan att arbeta både kan äta, sova och bada bubbelpool i tangabadbyxor av guld.
Men de tillhör en minoritet som kan kallas det tärande skiktet,

Att arbeta har den fördelen att man får röra på sin kropp, den blir nog ganska slapp och svullen ifall man bara äter och sover. Sen är ju arbete själva grunden för att människor klarar av att leva på den här jorden.
Om ingen arbetade skulle vi ju varken ha hyreshus, Ikeamöbler eller fiskpinnar på matbordet.

(Någon kanske invänder och hävdar att föröka sig också är ett grundläggande mänskligt behov. Men familjebildande är nuförtiden så komplicerat att det hänvisas till bilaga 49 C samt 374 G och H. Som inte existerar ännu)

INTE BARA RANDOLFS HAK ( Del 2 )

2009-03-23T14:47:00.002+01:00

Vi börjar med att skärskåda det första behovet, maten. Eftersom
mänskligheten nått ganska långt när det gäller både jordbruk och
livsmedelsindustri så går det ganska bra att leva sitt liv utan att
veta hur man odlar gurka eller slaktar en oxe.

Men vi får inte låta det gå så långt att vi enbart känner till hur man
beställer dagens lunch på Randolfs Lunchbar.
Varje människa bör veta hur man handlar herrgårdsost och ravioli på extrapris. Väl hemkommen från livsmedelsbutiken ska man känna till hur man lagar pannkaka, kokar ägg eller steker fiskpinnar. För att sedan inte hamna i ett köksligt kaos bör man dessutom känna till diskandets, smulborstandets och wettexdukstorkandets grundläggande principer.
Torka ovansidan av köksskåpen och kylskåpsavfrostning är inte heller dumt att kunna. Detta behöver dock inte göras varje dag.

Hur sammanfattas då alla dessa ätandets procedurer i en kort och allmängiltig regel?
Käkandet tas ju t ex överhuvudtaget inte alls upp i tio Guds bud, vilket kan tyckas märkligt.

Den som inte är mätt lär ju knappast orka med att gå omkring och "Hava begärelse till sin nästas hustru".
Däremot ligger den hungrige klart i riskzonen för att bryta mot budet "Du skall icke stjäla".
Men vi bestämmer oss för att sätta upp äta-regeln på detta vis:

"Du skall steka din blodpudding på sådant sätt att varken ekonomi eller hygien blir lidande".

GODNATT OCH SOV GOTT (Del 3)

2009-03-23T14:46:00.008+01:00

När det gäller att sova blir saken ännu mer komplicerad. Att sömnen är en livsnödvändighet vet ju alla som mött en icke utsövd gymnastik- lärare, parkeringsvakt eller avdelningschef.

Den som inte sover ordentligt kan få omotiverade vredesutbrott, glömma plånboken på Texacomackens bensinpump eller i värsta fall somna vid ratten.
Det sistnämnda är särskilt olämpligt när bilen är igång och körs på en landsväg eller i stadstrafik.

Men sömnens villkor är olika. En del går omkring ständigt outsövda eftersom de bor i hyrehus där närmaste grannen varje natt tränar japansk kampsport på ett knarrande parkettgolv.

Andra skulle sova bättre om de bytte madrass eller undvek att inta svårsmält mat ( t ex uppstekt palt eller 15 kokosbollar ) strax innan sänggåendet.

Somliga har svårt att sova på grund av svag ekonomi eller dåligt samvete för att deras överviktige bror inte motionerar..

Inte nog med detta. I sängen finns dessutom, förutom du och jag, en oändlig mängd kvalster. Uppförstorade på fotografi ser dessa rent ut sagt fördjävliga ut.
Men kvalster går inte att utrota så det är ingen idé att införskaffa en speciell kvalsterhammare och tillbringa den sömnlösa natten med att försöka slå ihjäl de små odjuren.

Som ni märker är sovandet en otroligt mångfacetterad och komplicerad historia. Därför bör regel nummer två göras så enkel och allmängiltig som möjligt.

"Man bör gå och lägga sig i tid, sova ordentligt - och vädra sängkläderna ibland".

MORFINBERUSAD DOKTOR (Del 4 )

2009-03-23T14:45:00.006+01:00

Den tredje livsnödvändigheten, arbete, är inte heller så lätt att sammanfatta.
(Vi förutsätter nu att vi har ett arbete, vilket tyvärr inte är så självklart nuförtiden.)

En grundläggande sak är att vara lämpligt klädd på jobbet.
Om man till exempel arbetar som sjuksköterska bör man inte gå omkring på jobbet klädd i skoteroverall, vilket däremot är mycket lämpligt om man jobbar som snöskottare på Kommunhusets tak.

Sedan bör man följa de säkerhetsföreskrifter och oskrivna regler som gäller på arbetsplatser.

En snöskottare ska då ha säkerhetslina.
Sjuksköterskan bör hålla sig lugn ifall en morfinberusad överläkare försöker äta upp sitt stetoskop.
Arbetets grundregel blir den mest kortfattade:

"Arbeta så bra du kan och undvik firmafester".

(Varför man ska undvika firmafester vet varje normalt funtad människa. Efteråt kan man tappa både aptiten och sömnen. Samt riskera att mista sitt arbete).

ETT RÅD

2009-03-20T01:16:00.000+01:00

Det som är dåligt kan aldrig vara bra.

Logga in på: ändra.se

VI LEVER BARA EN GÅNG

2009-03-17T14:53:00.001+01:00

På sextitalet lanserades begreppet slit och släng. Det ansågs både praktiskt och tidsbesparande med papperstallrikar, engångsglas och plastgafflar.
Ingen disk, bara käka och sen - plopp ner i soptunnan.

En del av tvätten kunde man slippa genom att börja med engångskläder.
Är det nån av er som minns engångstrosan - tillverkad av äkta konstgjorda pappersfibrer?
Eller det ljusgrönt otäcka engångslakanet?

Vi lever bara en gång. Engångsmänniskan såg dagens ljus och sen dess har det rullat på i slit och slängsamhället.

De flesta har en symaskin hemma. Men hur många tar sig tid att laga en t-shirt som spruckit i sömmen? Den får ligga längst inne i
garderoben tills en vacker dag - plopp ner i soptunnan.

När vi nån gång får tid att vårstäda så väller det ut skor, kängor och stövlar ur garderoben. Några är kanske lite trasiga men de flesta helt enkelt omoderna.
Att ta dem till skomakaren är blir alldeles för dyrt - det är billigare att köpa nya. Plopp ner i soptunnan

Trots att vi betalat tusentals kronor för datamaskinen, CD-brännaren och skrivaren så är det sällan de repareras ifall de strejkar. Datorn har blivit omodern redan innan vi kommit hem och packat upp den ur frigoliten.

Snart köper vi ny TV när batterierna till fjärrkontrollen tagit slut.

Nu befinner vi oss i ekonomisk kris.
Ingen av ekonomi-experterna talar om att detta också beror på att det tillverkas för mycket prylar.
Alla osålda bilar, platt-tv, datorer och kläder som belamrar köptemplen.
Matbutikerna kastar varje vecka mängder mat som ingen köpt.

Det råder ingen brist på varor i världen - men skriande oförmåga hos världens fattiga att köpa varorna .

Löser vi finanskrisen med hjälp av ökad konsumtion? Självklart.
Så låt oss återgå till den gamla sextitalsidén med engångslakan och engångstrosor.

På morgonen duschar du. Engångsbadlakanet hamnar i soptunnan. Sen drar du på dina engångskläder och sätter dig på din engångscykel - som du sen lämnar i metallåtervinningen utanför jobbet.
Maten äter du på engångstallrikar och på väg hem från jobbet köper du ännu en engångs-TV som förintar sig själv efter 4,5 timmars skitprogram.

På kvällen tar du av dina engångskläder och kastar dem i soptunnan. Efter avslutad läsning kastar du din deckare och släcker din engångslampa som genast förvandlas till blomgödsel.

Vid månadsskiftet eldar du upp ditt gamla enmånadshus och flyttar in i ett nytt med fräscha möbler och jättelika soptunnor inne och utanför.

Konsumtionen stiger i höjden, industrins hjul snurrar på högfart och finansminister Anders Borg får ständig ståpäls.

TÅRKANALER OCH FOLKPENSION

2009-03-07T18:13:00.001+01:00

För en tid sen slötittade jag på en amerikansk TV-serie.

Den handlade om ett miljonärspar där hustrun var 40 plus, desperat
joggande och skönhetsopererad. Hon är skräckslagen inför åldrandet.

En polis kommer hem till paret för att meddela att deras son är
kidnappad. Hustrun säger efter en stund:

"Ni kanske undrar varför jag inte gråter. Jag är verkligen ledsen - men min senaste ansiktslyftning råkade förstöra mina tårkanaler".

Där satt den. En glasklar symbol för den konstgjorda kampen mot åldrandet.

Att inte längre kunna gråta. Än sen:
Varför gråta om man inte har några rynkor att lipa över?

Plastikkirurgin som känslomässig lobotomi.

Man kan verkligen undra varför vi är så rädda för att åldras.
Särskilt vi som inte har någon karriär som skådisar, artister eller toppmodeller att oroas över.

Vi som är vanliga trista medelsvenssons som inte syns i Hänt i Veckans vimmelreportage - varför ska vi oroas för bilringar, gäddhäng och påsar under ögonen?

Kanske är vårt gråa hår och rynkor symboler för den tid som flytt. En påminnelse om att vi inte längre är 23 år och har hela livet framför oss.

Vi kanske vaknar upp i en kallsvettig medelåders mardröm och inser att vi aldrig gjorde den där jordenruntresan med tre kompisar som vi svor att vi skulle göra.

Vi sökte aldrig in på scenskolan och blev en ny Mikael Persbrandt eller Eva Röse .

Det där egna företaget med tillverkning av superdatorer - tja det blev en fast tjänst på som kontorist Länsstyrelsen.

Men den vanliga människans livsverk är inte att förakta.

Att gå till jobbet varje dag och under alla år och betala in miljontals kronor i skatt.
Medan politikerna tar pengarna, försämrar skola, sjukvård och pension - och sänker skatten för de redan förmögna.

Bara att stå ut med en sådan absurd situation är väl värt en medalj

Att lyckas fostra ett par vanliga hederliga barn .
Barn som kan tänkas uppvakta en med en liten blomma även när man ligger på äldreboendet och tror att Lennart Hyland jobbar i köket som diskare.
Barn som ringer varje vecka och pratar skit en halvtimme.

Alla dessa vardagshjältar med dåligt betalda jobb som ständigt tvingas jaga extrapris på välling och köttfärs. Och ändå lyckas fixa en någorlunda dräglig jul så att barnen slipper skämmas.

Folk som står ut med ännu en regnig husvagnssommar.
Där ungarna slåss om gamla Kalle Ankatidningar, myggen leker tortyrpatrull och bilen skär ihop i Örnsköldsvik på vägen hem.

Livet är ett förunderligt äventyr och kanske är det just dessa fina eller förtvivlade situationer i livet som vi kommer att sakna när vi blir gamla.

Vi behöver ingen botox eller fettsugning.
Vi behöver inte som Göran Kropp cykla ner till Mount Everest och bestiga berget utan syrgasmask.

Inte när det finns shoppingsemester i Ullared. En strapats som överträffar det mesta.

Och vi som väljer att se åldrandet i vitögat har i alla fall våra tårkanaler kvar.

Så att vi kan skratta tills vi gråter.

DROTTNINGENS LILLE MUSKELPILT

2009-02-25T21:03:00.004+01:00

Drömmen för varje idrottsintresserad gym-kapitalist är förstås att få rikets blivande första kvinna.
Det är inte troligt att Daniel tog henne för pengarna.

Men han tog henne kanske för den konstiga lilla hakan.
Eventuellt för den starka och eggande doften av makt.
Kan man tänka sig att han tog Victoria för att ingen annan ville ha honom?

Allt detta skrivs i onödan.
För jag skiter blankt i Daniel och hans blivande fru.

Men jag tycker det är synd att så många bryr sig, glädjer sig och går i taket av upphetsning.
Har folk inget vettigare att tänka på?
Ett medeltida statsskick där en kung eller drottning ska vara rikets första.
Som ärver sina titlar.
Och en försörjning som bara innebär en lyxigare form av att gå på socialbidrag.
Monarkin är en skam för demokratin.

Man kan gå ur kyrkan och slippa betala kyrkoskatt.
Varför kan man inte gå ut monarkin?
Jag vill inte vara med och betala deras onormala tårtkalas.

NÖFF NÖFF, APAJÄVEL

2009-02-11T14:18:00.002+01:00

Skånepolisen har i fejkade brottsexempel sin internutbildning använt sig av namn som Neger Niggersson och Oscar Neger.

Kravallpoliserna under upploppen i Rosengård hade också roligt. Så här låter två poliser i en inspelning (ang demonstranter som inte ser svenska ut).

-Den lille jävla apajäveln. Ska jag göra han steril när jag får tag på honom? sa den ena polisen.
- Ja, han ska ha sig duktigt med stryk så han inte kan stå på benen, svarade den andra.

Åklagaren valde att inte inleda någon förundersökning.

I Solna är åklagaren mer på alerten. En femtonårig pojke gick förbi ett par poliser och grymtade:

-Nöff nöff.

15-åringen är nu åtalad för förolämpning.

Rättvisans maskineri i Sverige rullar på.

JAG SAKNAR DIG - PK-BONKEN

2009-02-10T14:10:00.005+01:00

Vissa saker är svåra att berätta. Om man till exempel tycker sig ha sett ett UFO sent en fredagskväll på Flurkmarksvägen så kan man räkna med viss skepsis.
Samma sak gäller ifall man vill berätta i fikarummet på jobbet om den höstkväll då två vittra visade vägen till en hel skogsbacke med trattkantareller.

Därför vill jag börja denna berättelse med en helig försäkran. Det jag nu kommer att berätta är inget tidigt aprilskämt. Jag kan på heder och samvete lova att varje ord är sant. Jag vet - ty jag var där.

I mitten av 1980talet hade Postens dåvarande bank PK-banken fått kritik av bankinspektionen. PK-banken fick inte längre kalla sig för bank eftersom man inte hade all den service som krävdes av en bank.

Posten vände sig då till en känd reklamguru som för dyra pengar skulle föreslå vad PK-banken skulle heta i framtiden. Detta ledde till ett namnförslag, komplett med logotyper och skisser på kommande reklamkampanjer.

Namnförslaget gick sedan ut på remiss till postanställda. Jag kan inte svära på att alla postisar i hela Sverige fick se förslaget. Men i varje fall vi som var anställda på Stockholm 1 - postkontoret som har han om den centrala hufvudstaden.

Vi kallades till ett fackmöte och vår klubbordförande hade svårt att hålla sig för skratt. Han hade i sin hand ett förslag från postledningen som personalen skulle tycka till om. Vad säger ni om att PK-banken byter namn till ....PK-Bonken.
PK-Bonken....?

Argumenten för namnet PK-bonken var många:
Det låter nästan som PK-banken så alla kommer att hitta dit. Namnet ger postens icke-bank ett uppkäftigt och roligt namn. Lång tid efter namnbytet kommer ett bonkbesök att locka till skratt.
-Ska vi gå på bio och äta en bit efteråt?
-Javisst, jag ska bara gå på bonken och hämta ut en slant ....hi hi hi.

Man hoppades att andra banker skulle haka på trenden. Vi kunde kanske få se Handelsbonken, Skandinaviska Enskilda Bonken och Swedbonk.
Räkningar betalas via Bonkgiro och familjejuvelerna förvaras i bonk-fack.

En skurk som sitter i fängelse låter inte så ruskig ifall han har dömts för att vara en bonk-rånare.

Hur det gick sedan vet vi alla. Någon i Postledningen drog i bromsen, så noga att inte ens kvällstidningarna fick nys om detta komiska förslag.

Det blev rättning i ledet, PK-banken utvecklade sina rutiner så att den blev en riktig bank och bytte så småningom till det betydligt mer välstädade namnet Nordbanken. Sedermera Nordea.

Men själv kan jag ibland glädjas åt att fått vara med när historiens vingslag susade förbi, om än så bara för att försvinna spårlöst.

Tänk om alla banker hade blivit bonker.

Då kunde nån rubriksättare på DN Ekonomi fått poäng för denna:

"Vi låter oss inte slås ned av Bonk-Krisen".

GREVE HAMILTON

2009-02-01T13:10:00.002+01:00

Att sluta röka är att gå på begravning.
Vi ska skiljas för alltid fast ingen av oss vill
Vi blir till aska
Från detta plågsamma nederlag ska något nytt uppstå

PADDA MED RYGGSÄCK

2009-01-27T17:26:00.004+01:00

Tänk vad forskarna gör mycket för människor och djur.
De har uppfunnit alla möjliga mojänger som ska göra det lättare att
leva på den här planeten. Allt från dragspel till atombomber.

Forskarna har skapat möjlighet att maila från en öde ö och tillverkat
mediciner som ska få oss att bli glada när vi är ledsna och lugna när
vi blivit alltför uppspelta.

För en tid sen kunde vi läsa om ett alldeles förtjusande projekt som
forskare i Göteborg sysslar med.

Det handlar om paddor med ryggsäckar. Det är nämligen så att den
grönfläckiga paddan är utrotningshotad. Det finns bara några hundra
exemplar kvar i Sverige.

För att få dom att föröka sig ska man hämta rom från vilda paddor och
odla fram tama exemplar på Zoologiska Institutionen i Göteborg.
Som de snälla forskarna sedan släpper ut i naturen.

Men för att kunna hämta rom måste man förstås veta var de vilda
paddorna håller till. Därför ska några utvalda paddor få ryggsäckar
med små radiosändare i.

Det berättas också att de små paddryggsäckarna ska sys upp av en
mamma till en av forskarna.

Såna där små projekt får en att känna sig alldeles varm i hjärteroten.
De bringar tillbaka känslan av det gamla hederliga folkhemmet Sverige
där man gör snälla saker för dom små.

Paddor med små gulliga ryggsäckar som stolt hoppar omkring i
våtmarkerna. Kanske känner sig den radiosändarutrustade paddan lite
märkvärdigare än de andra och börjar kväka med ett finare läte.

Paddmamman blir så stolt över den lilla dottern som utrustas med
denna exklusiva elektronik.

-Min dotters avkommor ska sen till den zoologiska institutionen i
Göteborg. Vår familj kommer så småningom att befolka Skåne.
Den fina paddsläkten von Ryggseckius kommer att leva vidare,
sanna mina ord !

Naturligtvis kommer några aktivister mot plågsamma djurförsök att
protestera och tycka att man inte ska lägga ännu mer börda på den
hårt drabbade grönfläckade paddan.

-Som om det inte är lidande nog att vara utrotningshotad. Ska man
tvinga dem att bära ryggsäck, de kommer att få ryggont och kanske
mobbas av paddkamraterna !

Men vi andra, som tror på framtiden, bara ler i mjugg och låta dessa
gnällspikars ovetenskapliga tankegångar passera okommenterat.
Ty vi vet att det ju är för paddornas eget bästa, för deras fortlevnad
som de får en liten hemsydd fjällrävenmes på ryggen.

Låt oss också hoppas att Projekt Ryggsäckspadda är startskottet för
en ny humanistisk era. För bryr man sig om paddorna, då bryr man
sig också om människorna. I mångt och mycket är vi människor väldigt
lika paddorna.
Titta bara på Bert Karlsson.

När forskarna väl fixat de grönfläckiga paddornas fortbestånd kommer
de också att ta itu med människan.

Varför inte sätta en ryggsäck på alla utrotningshotade människor:
De goda människorna. En ryggsäck med varm choklad, kanelbullar och
radiosändare.

Sedan sitter forskare och vet precis var goda människor finns, såna som
kan avstyra bråk, trösta ledsna medmänniskor och som tyckeratt vi ska
bry oss om varandra.

Och så fort något ondskefullt sker, då blixtinkallar man dessa snällingar.

Vad skulle hända om man istället för USA-soldater och bombplan
skickade tiotusen godhjärtade ryggsäcks-snällingar av olika nationali-
teter till Irak.
Då kunde dom gå omkring och bara prata alla till rätta.
Bjuda på kanelbullar och varm choklad ur ryggsäcken

Ett sånt projekt borde vara en baggis.
För kan man sy en liten ryggsäck som sitter kvar på en vild padda, då
borde man rimligtvis också kunna sprida den goda människan över
hela jorden.
Låta dem fixa fred och svält och miljö sånt.....

Eller har jag kanske missat nåt?

GRUNDKURS I INGENTING

2009-01-22T13:03:00.016+01:00

FÅ SE NU....

”Ju mer jag lär mig - desto mindre vet jag...”
Så sjöng en fransk sångare nån gång på 1960-talet.
Vad han heter vet jag inte - allt enligt texten

Jag vet nästan ingenting.
En normal icke-vetande vuxen svensk man.

Jag vet inte vem som vann Vasaloppet förra året.
Har ingen aning vad huvudstaden i Ecuador heter.
Jag vet inte ens om Equador stavas med q eller c.

Vad heter Sveriges Ambassadör i Luxemburg?
Har Sverige ens nån ambassadör i Luxemburg, det är kanske
ett för litet land?

Vem var Victoria Benedictsson?
Vad hette författaren som skrev Klas Klättermus?
Det finns så helsickes många frågor.

Hela världen ligger därute, mitt framför mina fötter och jag är
oroande osäker på hur stor vår statsskuld är just nu.
Jag vet mitt eget skonummer - men vad hjälper det?

Hur är det med dig? Vet du vad huvudstaden i Ecuador heter?
Nä, jag tänkte nästan det. Nu är det dags vi rycker upp oss.

Jag sitter här med en uppslagsbok - så häng med nu i kunskapskedjan!

Karl den tolfte levde mellan år 1682 och 1718. Han dog endast 36 år
gammal vid Fredrikshald i Norge, 37 mil från Mora.

Mora-Nisse hette egentligen Nils Karlsson, fast var inte Pyssling ,
vann 9 Vasalopp och ett olympiskt guld i skidor år 1948.

En del skidvalla görs av paraffin som är en blandning av fasta kolväten.
Lös i magen blir man av bland annat fikon. "Fick du fikon, Zacharias?"
kan en del äldre personer säga åt någon som blir snopen.
Zacharias Topelius var en finlandssvensk författare och dog 1898.

Detta år var Karl Gerhard endast 7 år gammal och sjusovardagen
inträder den 27 juli.

Den 27 juli år 1830 inträffade julirevolutionen i Paris och då var det
ingen sjusovardag utan ett sjuhelsickes liv.

Att Helsinki är samma stad som Helsingfors vet du säkert.
Men hur i hela Helsinki bar sig Stanley åt för att finna Doktor
Livingstone? Svaret är att Sir Henry Stanley letade länge.
Men han utbrast inte ”Doktor Livingstone, förmodar jag?”
som många tror. Stanley sa:
-Nä men oj! - fast på engelska.

Lill-Babs kan vara släkt med David Livingstone - ingen vet säkert.
Men säkert är att Lill-Babs har sjungit in en svensk version av den
amerikanska poplåten”Itsy-Bitsy Teeny Weeny Yellow Polka dot
bikini” och Bikini-atollen ligger i Stilla Havet.
Här utförde USA atombombssprängningar 1948 till 1958 - så hela
atollen är radioaktiv. Inget läge för att bada utan heltäckande blydräkt.

Radioaktiv kan man inte längre säga att Farbror Sven är, Han hette
Sven Jerring och dog år 1979 - samma år som Prins Carl Philip föddes.

Vad tycker ni hittills? Visst börjar vi bli riktigt allmänbildade?

Vi kör på:

På tal om bildning utan d: Bilning betyder bearbetning med yxa så att
trästockar formas till bjälkar eller slipers.

"Sleep Little Girl" var en poplåt på 60-talet med Göteborgsgruppen
Tages och Tage Erlander var statsminister mellan 1946 - 69.

Sex är något som tycks intressera amerikanska folket allt mindre.
Enligt en färsk undersökning har hela 30 procent av alla amerikanska
män nästan inget intresse av sex. Anledningen är bland annat brist på
tid, trubbel på jobbet och ekonomiska bekymmer.

Kymmendö heter den ö i Stockholms skärgård som var förebilden för
boken Hemsöborna som skrevs av August Strindberg.
Den gode August skulle fyllt 160 år idag (22 jan) ifall han levat.
Han skulle i så fall ha varit världens äldsta författare.

Världens längsta kyss utfördes 1985 i Chicago av paret Eddie och
Delphine. Kyssen varade i 17 dagar och 10 timmar. Slurp. Orsaken var
dock inte kärlek utan att man ville komma i Guinness Rekordbok.

Guinness har inte bara en rekordbok utan också ett bryggeri som
tillverkar ett mörkt öl som får miljoner britter att rapa varje dag.

Världsrekordet i rapning innehas av Jens Jeppson i Vinslöv som rapat
845 gånger på 7 minuter. Det blir en rap varannan sekund.

Vi stannar där.

Vi har på några minuter lärt oss bl a historia, kultur, litteratur samt
populärvetenskap. Nu fattas bara några kompletteringar.

Huvudstaden i Ecuador heter Quito. Med q. Landet stavas med c.

Klas Klättermus skrevs av norrmannen Torbjörn Egner.

Victoria Benedictsson var författare, född 1850. Hon skrev under
pseudonymen Ernst Ahlgren och hennes självmord 1888 inspirerade
August Strindberg till dramat ”Fröken Julie”.

Vasaloppet vann norrbaggen Jörgen Aukland och den svenska
ambassadören i Luxemburg heter Agneta Söderman. Puh!

Du har nu blivit lite allmänbildad, men dra inte för stora växlar på det.

Om några minuter har du glömt alltihop.

Jag också.

VAD VILL DU VETA ? ORKAR DU?

2009-01-17T14:13:00.015+01:00

Det går inte att stänga av. Har du tänkt på det?
Det är orättvist.
För vi kan ju stänga av bilen, tvättmaskinen och elvispen.
Om nån på jobbet pratar så öronen skaver kan man skylla på att
man behöver gå på muggen. Då stängs pladdret av direkt.

Men det här djävla flödet bara pågår och pågår:

Informationen.

Vi utsätts varje dag för femtielva nyhetssändningar där det rapporteras
om den otäckaste mördarbakterien, den senaste bombräden och vem
som utsetts till årets sämst klädda kvinna i USA.
Vem hon var ? Det har jag glömt, men om du ringer mig senare idag så
ska jag ta reda på det. Puh!

Morgontidningen orkar vi bara skumma och läser endast en artikel om
att Liza Marklund med zäta gjort bort sig men nekar i sten.

Vi går på stan och löpsedlarna skriker ut sina lockrop. Andreas Kleerup
tycks gå på droger, nån politiker har kört i fyllan och Israel bombar
ihjäl hundratals barn i Gaza.
Bandidos härjar snart i din stad och den som äter chips ska dö i morgon.

Tjuvar i Rwanda som får händerna avhuggna blandas med att Pers-
brandt var nervös på Guldbagge-galan.

Det finns usb-minnen som rymmer ett helt folkbibliotek. Kopplar du
upp dig på internet får du tillgång till så mycket information att det
krävs att du har 156 129 liv för att hinna med att läsa all förbannad skit
som skrivits där.

Vad ska vi göra av all information?
Allt det som är viktigt drunknar och försvinner nånstans mellan antalet
döda i den senaste terrorattacken och den nya bantningsmetoden från
Paris.

Det måste ha varit bättre när farfar var ung. Visserligen måste man
veta en hel del då också, men det var mer handfasta, rejäla saker.

Hur mycket gödsel potatislandet behövde och hur lång tid det tog att
cykla till dansen på logen i Lövånger.

Tänk att få gå tillbaka till det där småskaliga livet.
Flytta ut till en liten grön stuga vid en röd sommaräng - eller om det
var tvärtom.

Att få gå omkring i vadmalskläder och luddor och lukta sur yllebyxa
året runt.
Tiga mest hela tiden och påta i den magra jorden som knappt ger en
enda liten spinkig rova.

En gång om året kryper du intill frugan på lördagskvällen och nio
månader senare kommer en unge till fast ni inte alls har råd.
Tänk att få sitta i vinterkylan och suga på den sista sura fläsksvålen
medan den magra lilljäntan gråter sig till sömns av hunger.

Men då, plötsligt, reser du dig opp och slår näven i det grovt
tillhyvlade furubordet så att kaffekopparna skramlar.

- Nu får det vara nog ! gallskriker du.

-Nu går jag opp till godsägarn och kräver några säckar mjöl, lite salt
sill och några skivor amerikanskt fläsk. Annars ska den djäveln få
smaka på näven - så sant som amen i kyrkan..

När du ilsket travar upp mot godsägarns hus börjar det onda
blodet att svalna lite.
-Men, nää, jag ska inte börja tveka - godsägarn ska få plikta!
Han ska väl för fan inte leva i överflöd på mitt slit medan mina barn
lever på vattvälling och skämd potatis.

När du kommer fram till stället där godsägarn skulle haft sin över-
dådigt tjusiga gård med både elektriskt ljus, punschveranda och
tjänstefolk - då är den riven.

I stället står det där en Staoilmack.

På väggen utanför sitter löpsedlar där Aftonbladet och Expressen har
samma rubrik:

”Carola gravid - Amerikansk filmstjärna pappan! ”

Du rusar genast emot macken så luddorna klafsar, halar upp dina allra
sista korvören ur smålandsbörsen och flåsar:

Ge mig ett Aftonblad - fort!

Vad var det jag sa: Det går inte att stänga av.

Vad sa du för nåt? Vem pappan var?

Det stod inte namnet - men enligt beskrivningen måste det vara
Brad Pitt

SNOKEN, BUKEN OCH DEPPET

2009-01-14T13:51:00.008+01:00

FRAMÅT MARSCH !

Alltså, det är lika bra att jag erkänner:
Min näsa är inte snygg.
Den är lång och spetsig och får mig att påminna om en fiskmås.
Det där är förstås lite jobbigt för mig.
Jag kräver inte att jag ska ha ett helt perfekt utseende
- men alla vill vi väl vara ganska skitsnygga, eller hur?

Det är knäckande med den där hopplöst spetsiga näsan - men jag
har också jättestora fötter. Det ser ut som om jag har skidor på mig
när jag klampar omkring på gatorna.
Nu frågar ni:
-Räcker det nu? Har mannen samlat på sig nog lidande?

Svaret är nej.

Jag har till råga på allt en fet mage. Hullet smyger sig över byx-
linningen och tvingar mig bära bylsiga tröjor.
Det går någorlunda nu på vintern men på sommaren är badstranden
en skammens utställningsplats.

Först hade jag tänkt operera rubbet. Be en plastik-kirurg skära bort
halva näsan, göra en rejäl fettsugning och transplantera dit ett par
mindre fötter från någon fot-donator i Pakistan.
Men jag hade inte råd eftersom doktorn på vårdcentralen i Luthagen
vägrade skriva en remiss.

Så jag får stå ut med att gå omkring och se ut som ett stolpskott.
Om det inte vore för familjens skull så skulle jag ha gått under jorden
för länge sedan.

Men det är tur att jag inte gjorde det - för vet ni vad?
Vetenskapen har börjat hitta lösningar för såna som mig.
Ja, kanske inte för mig, jag är ju alldeles för gammal och har tappat
mitt värde på köttmarknaden för många år sen.
Ja, ifall jag någonsin hade något köttmarknadsvärde.

Men för de kommande generationerna finns det alternativ till att se ut
som grådaskig fiskmås med ballongmidja och skidor på fötterna.

Mina barn-barn kan få chansen att växa upp till vackra människor
trots att farfar såg ut som ”Hej kom och hjälp mig”.
Lösningen heter genteknik.

För en tid sen läste jag att en grupp forskare från Umeå hade tittat på
generna hos folk som är manodepressiva.

Och vet ni vad - Umeåforskarna fann en gen som var uppseende-
väckande lång hos dessa människor.
Av detta drogs slutsatsen att sjukdomen är ärftlig och att man kan
medicinera i förväg så att deras barn inte blir manodepressiva.

Vilket framtidsperspektiv! Man bara tar ett prov på BB och kollar ifall
man hittar den där dumma genen. Finns den där så kör man hårt med
piller som får genen att krympa ihop hos avkomman.

Här kommer min egen slutsats - hoppet för mig:
Om det finns en gen som framkallar just manodepressivitet - då måste
det ju finnas en dum liten gen för allt som inte är bra hos oss människor.

Det finns förstås en gen som gör att näsan bli längre. Och en annan
som ger folk stora fötter.
Och en fläskig liten gen som gör att folk får bilringar runt magen.
Den djävla genen kan man ta bort helt och hållet tycker jag.

Fast det är klart, tar man bort en gen så kanske nåt går fel, då kanske
det börjar växa hår på tungan istället.

Men än sen - man rakar ju hellre tungan än har en fläskring runt
midjan - eller hur?

Så visst finns det hopp för framtiden.

Alla vi fula, feta, långnästa och manodepressiva människor runt om i
Sverige - vi ska hålla ut. Om några generationer finns vi inte.

Då ser alla ut som Barbie och Ken och lever lyckliga i små lådor av
lättbetong och plast.
Alla vinner på Lotto, jobbar med kreativa saker och slipper se fula och
deprimerade människor på IKEA.

Forskningen går framåt och allt ser ljust ut.
Med tablettburkarna i händerna står framtidens folk och ropar:

”Länge leve läkemedelsindustrin och dess framsynta forskarteam!”

Sen tittar dom sig i spegeln, suckar diskret och tar ännu en tablett.

I STORT SETT INGENTING

2008-12-31T10:25:00.005+01:00

Det nya året är ett oskrivet blad
Vi bär med oss papper och penna över gränsen

Ingenting särskilt kommer att hända
Någon kommer att dö
Det kommer att födas barn i vår närhet
Men
Ingenting särskilt kommer att hända

Som inte hänt under de år vi redan levt

Vi kommer kanske att få det lite bättre
Eller mycket sämre
Någon mister sitt arbete och lever i förtvivlan
Andra tjänar så mycket pengar att de borde skämmas

Men ingenting särskilt kommer att hända
Förutom att vi kanske lär oss något litet
Att vara lite ärligare
Att ljuga bättre om sakernas tillstånd

Vi renoverar våra hem
Köket glänser av självförtroende en tid
Hittar en billig sista-minutenresa till Värmen i Solen
En hemlös hittar en bättre sovplats än förra året
Där ingen ringer snuten
Och en hel kartong med konserver i ICAs sopcontainer
dyker upp som en glänsande skatt

Bomberna fortsätter falla över både barn och soldater
Alla krigar de för fred
Och rättvisa

Ett barn lär sig svälja gråten och lär sig tänka att
Pappa kanske har haft det svårt
Det är därför han gör så

Det vi säkert vet är att
Ingenting särskilt kommer att hända

Och det vi lärt oss inför det nya året är
i stort sett
Ingenting

DET HÄNDE SIG VID DEN TIDEN - EN JULSAGA

2008-12-28T16:35:00.008+01:00

Den julsaga jag tänker berätta för er utspelade sig för länge länge
sedan - julen 1892.
Eller om det var 1992... Skit samma - det var i alla fall den berömda
korsettannons-julen.
Ni kanske minns: Då Anna Nicole Smith låg som en gräddbulle i
röda underkläder på Sveriges alla affischpelare.

Debattens vågor gick höga och gräddbullen från Amerika fick
manliga bilister från Smygehuk ända upp till Pajala att köra i diket.

Den julen utspelades något som än i dag omtalas som "Den stora
julskandalen i Umeå"

En välartad familj från Blattnicksele hade precis flyttat in i ett
idylliskt villaområde på Grisbacka i utkanten av Umeå.
De var alla idel nykterister och så långt var väl allt väl.
Men far i huset var lite avundsjuk på den fnissighet dom uppstår
bland vuxna som dricker snaps till sillen vid jul.
Så detta år han fick en idé.

-I stället för alkohol kan vi väl kittla varann under fötterna vid
julbordet. Vilken skrattfest det kan bli och barnen får ju också
vara med, sa far glatt.
Sagt och gjort. Experimentet gick av stapeln vid den stora släkt-
middagen på annandag jul.
Alla kittlade varann under fötterna, fnittrade och hade jättelajbans.

Men plötsligt råkade den jättekittlige morbror Kenneth skratta och
sprattla så att han spillde sillspad på faster Astas nya klänning.

Faster Asta drog sin tillbaka till sovrummet för att ta av sig den
fläckade klänningen men dörren slets fort nog upp av lille
Daniel, fyra år.

Genom dörröppningen kunde nu alla se att faster Asta hade precis
likadana röda underkläder som Anna Nicole Smith.

Hon hade fått dessa i julklapp av sin nyblivne fästman Fredrik, 44.

Familjen fann inget fel med röda underkläder, det var ju jul och så.

Men saken var den att Faster Asta, 47, var flitig feminist och hade
nyligen skrivit en upprörd insändare i Västerbottens Kuriren om
affischkampanjen.

Under signaturen "Stoppa korsettgubbigheten" hade hon läst
lusen av alla sexfixerade reklammakare i och skrivit ord som
"flåsiga fotografer", "kommersiell köttmarknad" och "vulgär bimbo-
vamp från USA".

Men eftersom Faster Asta skrivit insändaren under pseudonym
var det ingen i familjen som kände till hennes kampanj mot röda
underkläder.

Därför alla mycket paffa när hon endast iklädd sina små röda med
stadiga steg klev in i matrummet och utropade:

- Ska ni säga!
En mycket förbryllande replik eftersom ingen sagt nåt.
-Ska ni säga ! upprepade Asta.
-Ni som hycklar och ljuger, skvallrar och smyger om allt och alla.
Jag är så trött på hyckleriet och dubbelmoralen i denna förbannade
familj!

"Förbannade familj" skulle faster Asta inte ha sagt. Gammelmormor
var djupt religiös och svordomen gjorde henne mycket upprörd.
Hon lämnade matbordet och gick ut på farstubron för att hämta luft.

Far i huset försökte förgäves få sin arga syster att ta på sig en
mossgrön träningsoverall.
Ute på farstubron trampade gammelmormor rakt på en bricka
ischoklad som lilla Emma, 8 år, hade gjort och ställt ut för att
svalna i vinterkylan.

Gammelmormor halkade iväg utför farstutrappan - dock utan att
skada sig. Men kjolen, blusen och händerna blev helt nedsmetade
av chokladfläckar. När hon tog sig för pannan fick hon brunt kladd
i hela ansiktet.

Gammelmormor hade sett mycket på TV 4:s reklam och skrek
instinktivt:
-Ariel Ultra Ariel Ultra!
Men eftersom hon tappat löständerna var det svårt att uppfatta
vad hon skrek.

Ut på bron kom stackars lilla Emma, 8 år och skrek i falsett:
-Mitt snask, mitt snask, du har förstört allt mitt snask!

Just då kom också grannarna mitt emot ut på sin bro för att se
vad som stod på:

De fick se en kvinna i 80-årsåldern som låg på rygg och sprattlade
på en ishal garageuppfart. Hon verkade full som en alika och var
nersmetad i ansiktet med Gud vet vad.
Grannarna tolkade hennes rop Ariel Ultra, Ariel Ultra som:
-Alla är fulla, alla är fulla!

På farstubron stod en förtappad flicka i 8-årsåldern och ropade:
-Ditt fnask, ditt fnask, du har förstört allt ditt fnask!

Genom köksfönstret kunde de förvånade grannarna dessutom se en
medelålders kvinna i röda underkläder som viftar med armarna
och också skrek något de var tacksamma för att slippa höra...

Grannarna skakade på huvudet och låste både ytterdörr och
källaringång.

Många i Umeå med omnejd talar än idag om den stora julskandalen
på Grisbacka då den nyinflyttade familjen skämde ut sig.

Det värsta av allt är att familjen, där fadern för övrigt är högt uppsatt
KD-politiker, har mage att påstå att dom är helnykterister.

VI DÖPER VÅR SCHÄFER

2008-12-12T13:40:00.016+01:00

Barnet hade hemläxa och det handlade om Martin Luther King:
En svart folkhjälte som hade en dröm
Om fred på jorden och att alla människor är lika mycket värda
Sedan sköts den svarte hjälten Varför?

Läxan får vänta
För TVn står på, reklamradion pratar fort fort fort
Och nya webtidningar
besöks varje sekund
Vi hinner inte prata om gamla döda folkhjältar

I Irak skjuts oskyldiga på öppen gata
Hemma i Sverige spottar våldet utslagna tänder på asfalten

Ibland hörs genom mediabruset ungdomar som vill ha
"Rättvisa åt alla, ingen utsugning av fattiga och fred på jorden"
Det är rätt, säger vi lite avmätt
Så där sa vi också när vi var unga och arga.

Det är jättebra att ni bryr er om
Fast inbilla er ingenting Alla blir äldre Och klokare

Barnets hemläxa gällde också religion
Att inte slåss, stjäla eller dräpa sin broder

Pojkarna växer upp Gör lumpen och lär sig dräpa sin broder
Barnen ser hur samhällets toppar stjäl åt sig ofattbara löner
Bonusar och fallskärmar.
Du skall icke stjäla - men cheferna får miljoner
Lagligt stulna från våra skattepengar
Dom sitter i TVn och ler - anser sig vara värda varenda krona

I en annan kanal visas hur Hollywoods hårdingar handskas
med våldet i världen
Skjut först och fråga sen
Utrota varenda jävel

TVn visar också munkar, präster och sektledare som predikar
fridfulla budskap
Alla ber de böner om att Gud ska frälsa oss ifrån ondo.
De påpekar att vi alla är lika inför vår Skapare

Alla är lika men några får växa upp på andra sidan staketet
Med ett kokstryk till frukost, en full pappa, en gråtande mamma
Och chipspåsen framför TVn som enda tröst

Det barnet får bli en som inte syns En som inte räknas.
Tills han en vacker dag rusar ut ur lägenhetens fängelse
En blankrakad skinnskalle som - när rätt antal starköl passerat
strupen - kan sparka skiten ur vem som helst

Vi andra, vi trygga och välanpassade stannar till vid tidnings-
kiosken
Får en klump i magen och tar avstånd från det meningslösa våldet

Men på andra sidan staketet står en gryta och kokar
När dom osynliga ungarna svalt tillräckligt mycket gråt, chips och
orättvisor bubblar den över
Och det rinner något rött längs rännstenen

Ännu ett vansinnesdåd och vi fylls av avsky när pojkarna från andra
sidan staketet sitter och flinar i rättssalen
Vi grips av raseri
Dom ska skämmas, dom ska veta hut Be om förlåtelse Gråta

Men framför allt - Vi kräver straff
Öga för öga Tand för tand.
Men vad gör vi med dom som fått så många hugg och slag
att dominte längre bryr sig
Som sitter där och flinar oss i ansiktet

Precis som cheferna med sina fallskärmar
Precis som politikerna med sina fina planer på ett privatiserat
paradis där allting har en prislapp
Där det alltid finns en entreprenör beredd
Som i en professionell broschyr lovar att begrava kaoset mot faktura

Vi civiliserade, vita, villaägande humanister står här på andra sidan
staketet Väntar på förändringen
Vi är beredda att betala för ordning och reda

Vi kan också läxan om fred på jorden och att alla människor är födda
fria och lika mycket värda och sånt där tjat om Martin Luther King

Just nu har vi inte tid
För vi
Måste ringa låssmeden om ett digitalt tjuvlarm
Nytt niotillhållarlås Vi måste teckna ännu en försäkring

Samt köpa en vakthund

En schäfer
Vi döper honom till King
Martin Luther King

REKORDEN I DITT LIV

2008-12-01T12:02:00.008+01:00

Den som är snabbast på att rapa i hela världen är Jens Jeppsson
i Vinslöv. År 1993 rapade han hela 845 gånger på 7 minuter.
Vilket enligt mina beräkningar skulle bli ganska exakt två gånger
per sekund.
För denna bedrift får Jens Jeppson två rader i Guinness Rekordbok
och kan därmed sälla sig till de odödligas skara.
Hur Jeppson luktade i munnen efteråt anges inte.

Världens mest utdragna joddling pågick i 30 timmar och en minut.
Hur det lät framgår inte men jag antar att den joddlandes
hals efteråt fick penslas med jod.
Guinness Rekordbok är fylld av härliga prestationer.
Från att dra en barnvagn i 56 mil till att släppa ett ägg från en
helikopter på 198 meters höjd.

Man kan undra vad det är som driver människor att vistas i en
ormgrop i 60 dagar. De var tillsammans med ormar alltså - om
det varit den slags ormgrop du tänkte på hade det varit lite mer
förståeligt.

Det går också att kyssas oavbrutet i över 17 dygn.
Man undrar hur det smakade i munnen på Eddie och Delphine från
Memphis efteråt.
"You must remember this - A kiss is just a kiss.."
Man glömmer knappast en kyss som varar i 418 timmar och 30
minuter.
Hur mycket Lypsyl gick åt? Vad hände sedan? Kunde Eddie och
Delphine någonsin mera njuta av en kyss? Plågas de än i dag av
mardrömmar om stora, underliga parasitdjur med sugmunnar som
krälar upp ur kudden?

Frågorna hopar sig.

Drivkraften är kanske att få bekräftat att man är någon. Även om
man bara är en av de 23 personer som packat in sig i en Fiat 600.

Det går också att misslyckas med att komma i Guinness Rekordbok
på ett storartat sätt.
Larry Dean svårslagen. Trots att namnet låter som en amerikansk
smörsångare är han norrlänning.
På sextitalet gjorde han dansbandskarriär i Västerbottens inland
med ”Larry Dean's Combo”.
Han har även uppträtt med grupper som "Staffan och Heta Tips"
och tillsammans med Ö-vik stoltheter "The Balubas".
Under punkeran 1977 gav Larry Dean ut singeln Jävla Sprit med
sin grupp ”Baksmällan”

Året var 1970. Det jättelika danspalatset Universum i Umeå hade
nyligen invigts. För en megastjärna som Larry Dean var Universum
det rätta stället att slå rekord och hamna i Guinness Rekordbok.
Han meddelade pressen att han skulle ta världsrekord i oavbruten
orkesterspelning. Med sitt dåvarande band, Larry Dean & Gänget,
skulle han spela trummor dygnet runt i en hel vecka.
Bandet skulle börja med en vanlig lördagsspelning och sedan avsluta
under pompa och ståt lördag en vecka senare.

När sedan Västerbottens Folkblad kom på måndagsmorgonen
toppades förstasidan av ett scoop:
Bilder på en likblek Larry Dean med dropp i sjuksängen på Umeå
Lasarett. Han hade kollapsat redan vid halv-fyra tiden på söndags-
morgonen. Mitt under låten "Twilight time" hade han helt sonika
svimmat och förts iväg med ambulanstransport.

Efter drygt sex timmars spelning.

Rubriken i Västerbottens Folkblad är en klassiker:
"Larry Dean hälsar från sjuksängen:
Aldrig mera Guinness Rekordbok!"

Trots detta varnande exempel fortsätter människan slå nya, märkliga
rekord.
Vi avslutar med ett motsägelsefullt fenomen. Krystyna Kolorful
i Seattle, USA, är världens mest tatuerade kvinna. Hon har täckt 95
procent av sin kropp med tatueringar.
Det konstiga är att hon jobbar som stripteasedansös.

Även om Krystyna Kolorful tar av sig alla kläderna så ser man ju inte kroppen.

DEAD MAN´S DANCE

2008-11-25T17:28:00.002+01:00

Umeå: Ett band improviserar psykedelia i Garageland Studios.
Telefonen ringer.
Kungsholmen, Stockholm:
Text skrives. En man med en gammal väckarklocka som metronom.
En portastudio. En billig mikrofon.
Kassettband skickas norrut.
Resultat: En singel som i stort sett ingen kan få tag på.
Jukon Speakers - utgiven 1986.

DEAD MAN'S DANCE

The detective out prowling In corduroy pants
A midnight weasel Watching all the ants
Jonny Rockhouse is carrying his guitar case
With a phony look on his Fender face

A nun in the supermarket - Standing in the queue
Wondering what it's like to buy groceries for two
A pimp selling powder - Potshot ammunition
Jonny Rockhouse is sniffing the aircondition

Midnight in the Madhouse Super city screams
Jonny's in the limelight Dead end neon dreams

The detective in the office - Waiting for a call
A widow in white is waiting in the hall
Jonny's in a coffeehouse looking like a bum
In his head - The beating of a tom-tom drum

The rhythm of the city - Beating like a clock
He's too young to die - but too old to rock
The supermarket closed The nun waits for a chance
The Bonfires are playing The Dead Man's Dance

Midnight in the Madhouse Super city screams
Jonny's in the limelight Dead end neon dreams

The detective and the nun in a black Chevrolet
Either watch and pray or hit the hay
Jonny's in the graveyard Dancing with a stone
Using a bone as a microphone

Bonfires are burning Lightning up the sky
Life is passing like a firefly
The rhythm of the city is beating like a drum
Pa da pam pam pam Pa da pam pam pam

Midnight in the Madhouse Super city screams
Jonny's in the limelight Dead end neon dreams

FÖRBRYLLANDE LÄNGTAN EFTER KÄRLEK

2008-11-21T14:53:00.001+01:00

Dagens Nyheters kontaktannonser är en intressant läsning.
Där kan man t ex idag med häpnad läsa följande annons:

”Snygg seriös brandman med allt ordnat söker söker en vacker
flygvärdinna för en seriös relation”

Allt är ordnat. Vilken avundsvärd situation.
Pengar på banken, välstädad bostadsrätt med utsikt över sjön.
Starkölsbastu på fredagarna med grabbarna och stenhårda
fyspass i svinottan.
Inga traumatiska minnen längre av en kärlekslös uppväxt med
iskalla krav på perfektion från en pappa man var livrädd för.
Då allt är ordnat - vad fattas väl då ?

En vacker flygvärdinna förstås.

Den annonsen kan förstås tolkas ungefär så.
Men den här går jag bet på:
Under rubriken ”Man söker kvinna” i DN samma dag står också
denna korta och kärnfulla annons:

”Jag vill bli groda igen - så kyss mig en gång till.”

Där fick vi något att fundera över.
Det får mig nästan att önska att jag var kvinna.
Så jag kunde boka en träff med prinsen och få veta vad han menar.

EN LITEN SÅPA

2008-11-21T11:25:00.005+01:00

Vi föds alla lika, men absolut inte med samma möjligheter.
Om vi kommer att växa upp till att bli sjukvårdsbiträde eller
popstjärna, finansminister eller bankrånare - det bestäms oftast
redan i barndomshemmet.
Det är inte bara mängden kramar eller kok stryk som stakar ut
livsbanan.
Det är också uppfostran, uppmuntran och självförtroende som styr.
Samt inte minst storleken på hushållskassan.

Trodde vi tills nu. Detta har hänt:

Två små flickor föds en överbelastad aprilnatt 1984 på Allmänna
BB i Umeå. Eftersom barnmorskan är tablettmissbrukare så
förväxlar hon de bägge bebisarna.
Lilla Angeliques riktiga föräldrar är fint folk. Pappa Lars Pernekull
är VD inom en livsmedelskoncern och Mamma Eva innehar en
professur i retorik på Umeå Universitet.
Men den undersköna lilla baby Angelique hamnar av misstag hos
Vera och Rolle Karlsson.
Rolle är en smygsupande sotare med koppärrig hy och Vera en
underdånig och sjavig hotellstäderska som gillar Christer Sjögren.
Angelique döps därför till det underklassiga namnet Maja.

Maja (den äkta Angelique) är en både musikalisk, intelligent och
vacker liten tös. Hon får spott och spe för sina ambitioner av sina
obildade och försummande föräldrar.

-Du ska inte tro att du är något!
Vad är det för skitprat om Chopin och att måla akvareller!
Man får ju skämmas!
Kan inte du lyssna på Michael Jackson, längta efter grillchips och
Disneyklubben som alla andra ungar?

Medan Vera och Rolles riktiga barn är en liten kobent tös som är både
dumdryg och ilsken. Hon har alltså hamnat i direktörs-akademiker-
familjen och döpts till Angelique. .
Hemma hos Jeanette och Claes är familjesituationen den motsatta.
Den fula och lata lilla tösen klarar inte av att gå i Montessoriförskola -
hon bara biter de andra barnen i armen.
Alla pedagogiska träleksaker ligger slängda i ett hörn hemma i den
harmoniskt inredda trävillan på Berghem.
Medan falska Angelique snattar snask på Vivo.

De bägge barnen blir större. Båda går naturligtvis omkring och
känner att något är alldeles på tok.
-Jag känner mig inte hemma i mitt eget liv, säger Maja (den äkta
Angelique) melankoliskt medan hon håglöst tuggar på en flottig
hamburgare från Max.
Hon stryker sin släta, vackert formade tonårshand över det
billiga beiga plastbordet och låter blicken svepa över horisonten.

I en annan del av staden:
Den falska Angelique dricker latte med ett par väninnor
(ja, de betecknar varandra så)

-Jag såg ett par schyssta tajts på Hennes och Mauritz. Och en
urringad top i silver och svart !
-Men snälla Angelique. Varför ska du alltid följa dom cheapaste
köpmännens senaste modeslaveri. Har du ingen stil?
-Ja, eller hur?

-Fy fan vad ni är djävliga!

Angelique smäller i ytterdörren till Café Kafka och tar sin ekologiska
träcykel för att håglöst trampa ner mot centrum.
Det är en flammande vacker vårkväll.
Nere vid Umeälven går Maja omkring för att från det brusande vattnet
få inspiration till den dadaistiska diktsamling hon skriver på i smyg.
Titeln är ”Beige Beige skiftnyckel”

De bägge flickorna möts vid umeälvens vårflod, ser på varandra en lång
stund.
Molnen tornar dramatiskt upp sig på den norrländska vårhimlen och
vårens alla dofter ångar ur den upptinade myllan.

Efter en tystnad som känns som en evighet säger Angelique stilla:
-Vad det luktar konstigt. Är det du som har fisit?

--------------------

Som alla märker driver författaren till detta såpa-synopsis en tes:
Det sociala arvet betyder ingenting.
Allt styrs av generna.
En kulturpolitisk tes som passar Regeringsalliansen som hand i handske.
Vem som helst kan bli framgångsrik. Ingen behöver hamna i utanförskap.
"Beige Beige skiftnyckel" kommer att bli en kioskvältare.

TV-serien i 59 avsnitt får sin premiär våren 2009 på TV3.
En klassiker som kommer att dra in åtskilliga miljoner i reklampengar.

De medverkande skådespelarna kommer att att tjäna mindre än om de
sitter kassan på ICA eller kör taxi.
Medan TV3s aktier skjuter i höjden.

För att få rätt förhandsreklam kommer produktionsbolaget
att se till att den ena huvudrollsinnehavaren - Vera och Rolles unge -
två veckor innan premiären blir häktad för narkotikainnehav.

Medan hon som spelar den äkta Angelique viker ut sig på motorhuven
till en Ferarri i den subtila kulturtidskriften Slitz.

SLÅ HÅRT, SLÅ RÄTT

2008-11-13T14:36:00.002+01:00

Anekdot från Danderyd:

"Det kom en tiggare fram till mig på Drottninggatan. Han sa:
-Jag har inte fått en tugga på flera dagar.

Så jag bet honom i armen."

Nu visar det sig att denna tanke spridit sig utanför överklassens domäner.
På radion hör jag idag följande nyhet:

FRÄTANDE GIFT HÄLLDES I KASSERAD MAT

Personalen i en Lidl-affär i Solna tröttnade på att hemlösa letade efter mat i butikens sopcontainrar.
För att få dem att sluta hällde man frätande rengöringsmedel över matresterna.

Enligt lokaltidningen Mitt i Solna var det förra veckan som en av de anställda på Lidl-butiken fick nog av de hemlösas matletande och tog till drastiska åtgärder.

Frätande rengöringsmedel hälldes över soporna .....

( Från Dagens Eko, SRs hemsida torsdag 13 november 2008)
-----------------------

Okej.

Varför inte mota Olle i grind?
Jag föreslår att Lidl:s personal ger sig ut på nätterna och häller frätande gift direkt på sovande hemlösa.

Då ger dom nog fan i att försöka dämpa sin hunger genom att rota i bortkastad mat.

JAMES BOND ÄR ALDRIG SJUKSKRIVEN

2008-11-05T13:32:00.001+01:00

Den nya Bondfilmen heter Quantum of Solace.
Det låter ungefär som en dyr hudkräm.
-Vill du verkligen ha Oil of Ulay? Varför inte prova Quantum of Solace i stället....?
Filmbolaget har valt att inte översätta titeln. Vilket man kan förstå.
Quantum of Solace betyder ungefär ”En gnutta tröst”.
Den titeln skulle passa bättre till en snyftare där Meryl Streep går i terapi hos Jonny Depp.

Gudarna ska veta att det är svårt att översätta James Bond. Redan när den första filmen kom 1962 höll det på att gå käpprätt åt pipsvängen.
Filmen hette ”Doctor No” - vilket så småningom blev ”Agent 007 med rätt att döda”. En helt okej titel.

Men först hade något ljushuvud på biografkedjan Sandrews översatt titeln utan att se filmen.
Så affischer trycktes upp - där Doctor No på svenska blev:
”Vi vill inte ha någon läkare”
Misstaget upptäcktes innan premiären och nya affischer fick tryckas upp.

Lite synd att ”Vi vill inte ha någon läkare-mannen” inte fick uppdraget att texta kommande James Bond-filmer.

Redan i ”Agent 007 med rätt att döda” dök det första av många svåröversatta personnamn upp.
Ursula Andress spelade den sköna och förföriska ”Honey Ryder”.
Hon hade på svenska kunnat få heta ”Honungsryttarinnan”.
Vilket låter mer som en filmtitel från Ingmar Bergmans mer erotiska period.

Redan från början dök också spionchefen M:s vassa sekreterare upp. Hon heter alltså Miss Moneypenny.
På svenska skulle det bli ungefär Fröken Penningaöre.
Ensamstående morsa till Moneybrothers svenska alterego Pengabrorsan, kanske?

En enda James-Bond-kvinna har fått äran att få hela filmen uppkallad efter sig. Och hon är faktiskt svenska: Maud Adams från Luleå.

Hennes rollfigur hette som filmen - nämligen ”Octopussy”
Det var tur att den titeln inte översattes. Vad skulle det bli?
”Åtta-snippan”, kanske.

Vi har haft fler svenska så kallade Bond-brudar.
Britt Ekland spelade mot Roger Moore i ”Mannen med den gyllene pistolen” Britts rollfigur hette ”Miss Mary Goodnight”.
Efternamnet - Godnatt - blev sen en varudeklaration på fröken Eklands fortsatta karriär som skådespelerska..

Det finns alltså otaliga spännande namn på Bond-brudar.
Vad sägs om snyggingen i ”Man lever bara två gånger” som heter Kissy Suzuki. Vilket på svenska kunde bli ”Pussande Mopeden”.

Sean Connerys sista film som James Bond heter ”Diamantfeber” Där dyker den fascinerande kvinnan Plenty O´Toole upp.
Kanske skulle hon ha hetat ”Många Verktyg” här i Sverige.
Och jobbat som agent åt Claes Ohlsson.

En annan minnesvärd Bond-brud var Log Cabin Girl - Stock-stugeflickan .
Eller vad sägs om Doctor Molly Warmflash.... ja, det betyder inte Varmkött. Warmflash betyder Varmflamma i det här fallet.

Andra underliga namn på kvinnor i Bond-filmer är Professor Inga Bergstrom, Doctor Christmas Jones samt Bibi Dahl.
Den sista låter väl inte som en femme fatale från ”Ur dödlig synvinkel” utan mer som:
”Försäkringskassan, Bibi Dahl! Känner ni er sjuk? Det tror vi inte på! ”

Ja, ända sedan Doctor No höll på att få heta ”Vi vill inte ha någon läkare” så har det varit knepigt att översätta James Bond till svenska. Därför man har valt att på senare tid behålla originaltitlarna.

Ingen har heller vågat sig på att översätta James Bonds informella smeknamn:
Mr Kiss Kiss Bang Bang.

Tur är väl det.

SVULLEN, SVAMPIG OCH STOLT

2008-10-28T09:06:00.002+01:00

Fotbollshuliganerna är ett känt inslag i Det Nya Sverige.
Första april 2009 kommer vi att få en huligan-lag som ska sätta lite folkvett i de små rackarpojkarna. Vi får väl se hur det går

Ordet huligan lär komma från den mytomspunne irländske skurken Patrick Hooligan som härjade i London under 1800-talet.
Hooligans efterföljare förgyller numera fotbollskulturen genom att plundra, krossa fönster och sparka ut tänderna på varann på parkeringsplatser.
Huliganerna anser även att visa arschlet för folk och skrika könsord är meningsfullt.
Ibland tittar dom också lite förstrött på fotboll.

Genom historien har vi haft en tendens att i efterhand ge forna tiders våldsverkare, plundrare och mördare hjältestatus.
Sen många år tillbaka har vi t ex glorifierat vikingar och cowboys trots deras vidriga handlingar
Så småningom kommer säkert också fotbollshuliganerna att hyllas som hjältar.
Därav denna dikt från framtiden. Säg år 2108....

BALLADEN OM HULIGANENS SISTA STRID

Min farfar var en en huligan
Med rakad huvudsvål
Han bar sin knölpåk runt på stan
Han skrek och levde fan

Han krossa' rutor under stoj
Och skar med slipad kniv
Min farfar hade jätteskoj
Sitt korta fotbollsliv

Min farfars sista tappra kamp
Den stod vid Årstakullen
Han hade druckit som en svamp
Hans buk var svampigt svullen

Han låg där utan kroppskontroll
Han hade smullit av
Han liknade en läderboll
Och detta blev hans grav

Ett fotbollsfan från AIK
Så full av sprit och knark
Med stålhätta uppå sin tå
Han måttade en spark

Han trodde farfar var en boll
Han han ville göra mål
Snart läckte farfar som ett såll
I buken blev ett hål

Minst fjorton liter Åbro öl
Rann ut när farfar sprack
"Ett fasligt spill, ett ruskigt söl"
Sa farfars fotbollsklack

Min farfar dog i tapper strid
En äkta huligan
Nu vilar han i stilla frid
Begravd vid fotbollsplan

DU FÅR INTE GÖRA SÅ

2008-10-25T13:34:00.011+02:00

Vem är det som egentligen har makten? Ända sen lekparken och skolbänken har vi fått lära oss att det alltid finns någon som bestämmer över oss.
Angelica - som var starkare och snodde hallonremmen och proppade i sig den - fastän den var våran.
Eller mamma som tvingade oss att äta fisk - fastän det fanns både hamburgare och pizza i frysen.
Fröken i skolan fick oss att rabbla en massa åar som heter Nissan, Ätran, Viskan och Lagan.
Kommer jag någonsin att besöka nån av dom där jävla skitälvarna?
Och om jag åker dit ner - då står dom väl på bilkartan?

När jag blir vuxen, tänkte man upproriskt: Då ska jag bestämma själv!
Gå utan mössa då det är 30 grader kallt.
När jag gifter mig ska jag ha trasiga jeans och en t-shirt med Iron Maiden på.
Och jag ska aldrig gå och lägga mig.

RÖD OCH GRÖN STRUMPA
Men nånstans i 25-årsåldern vaknar man upp ur drömmen om makt och inser att vuxna inte har ett vitten att säga till om.

Man är fullständigt maktlös.

Ja det är klart, jag får ju bestämma om småsaker.
Sånt där krafs som egentligen inte har nån betydelse.
Som att gå omkring med en röd och en grön strumpa på sig för att vara originell.
Till slut får man så många jobbiga frågor om varför man man har olika färg på strumporna att man inser att det är slöseri med tid.

Man kan också bestämma att bara äta god mat som pizza, kebab och oxfilé med bearnaisesås. Men i längden är det det ganska dyrt och man blir dessutom fet och dålig i magen.
Så till slut sitter man där i ett radhus och äter fiskpinnar med spenat klädd i en träningsoverall där det står Elgiganten på ryggen.

Det får stå vad fan det vill.

När man var ung kunde man lifta sjuttio mil och köa en hel natt för en biljett och en ovanlig t-shirt med The Cure på.
Nu drar man utan tvekan på sig en ful brandgul t-tröja där det står: Stöd korpen och din lokale IcaHandlare.
Huvudsaken att den inte kliar.

Men i bakhuvudet kliar, eller ska man säga gnager, en oroväckande
klarsynt tanke. Vi har skitit i det blå skåpet. Vi är grundlurade.

ÖSREGN OCH TRALLSKRUV
Vi har helt enkelt inte ett smack att säga till om.
Säger TV-trailern att vi ska titta på Dansbandskampen så gör vi det.
Vi ska hacka i oss vad politiker kacklar om och svälja att banker och finansbolag snor våra pengar.
Vi ska känna det som att miljöförstöringen är ditt eget fel

Var är friheten? Det där livet som inte skulle bli som den trista
grottekvarn morsan och farsan fastnade i.
Jag går till fabriken fem dagar i veckan och skruvar in skruvar åtta-nio timmar om dagen. För att släppas ut varje fredag på två dagars frigång.
Under sommaren är det permission från anstalten i fyra-fem veckor.
Stå i ösregnet och bygga om altanen. Skruva skruvar, spika spikar och såga plank, medan grannarna minsann har hyrt en stuga vid Höga Kusten.

Men efter några år har man vant sig och tycker att livet är ett ganska trivsamt fängelse.
Man har fast inkomst, dotterns lag vann fotbollscupen, jobbet är enformigt men det är trevligt att surra med jobbarkompisarna.
Då kommer dråpslaget: Dom lägger ner fabriken.
Det blir alldeles tyst en lång stund.
Vad fan säger du, företaget gick ju med vinst förra året..?

Finanskris. Och vår fabrik ligger för långt norrut. Det blir för långa transportsträckor ner till marknaden. Ner till Europa. Ner till Europeiska Marknaden.

JOAKIM VON ANKAS PISKA
Så kom vi då till den mest centrala frågan om makt i våra liv: Makten över arbetet.
Folk som är i sina bästa år - duktig och kunnig personal - får plötsligt inte arbeta.
Trots att det runt omkring oss finns massvis med saker som behöver göras.
Det finns barn som behöver tas hand om och vägar som behöver rustas upp.
Alla gamla människor som behöver vård. Vi behöver alla mat på bordet och tak över huvudet.
Varför får vi inte arbeta när vi vill, kan och behövs?

"Det är inte lönsamt att ha fabriken där uppe, vi har inte råd att låta ungarna äta bra mat i skolan, det lönar sig inte med kommunal hemtjänst.
Det bär sig inte. Vinsten är för liten. Vi måste jaga kostnader...”

Där har vi alltså den centrala maktfaktorn: Vinstkalkylen. Lönsamheten.

Det är inte människorna som är viktigast.
Folk har inte rätt att bo där dom vill och rätten till ett arbete
Det är pengarna som styr. Det är pengarna som säger att vi inte ska kunna ge våra äldre ett anständigt liv. Eller ta hand om ungdomar som mår psykiskt dåligt.

Trots att det vimlar av arbetsvilliga människor.
Men det är ju tydligen inte för dom som samhället byggs.

Utan för Joakim von Anka. Och det enda han vill, det är att bada i pengar.
Och kassavalvet han dyker ner och vältrar sig i - det ligger mitt i Europa.

Ännu längre söderut än Nissan, Ätran, Viskan och Lagan.

DU DIN LILLA SKIT

2008-10-22T17:01:00.003+02:00

Vi är alla små lilleplutter. Även den karl som är två meter lång och väger som en medelstor ardennerhäst är en lilleplutt i det stora sammanhanget.
I långa loppet äro vi blott små flugskitar i Universum som bara lever ungefär sjutti-åtti år. Sen är vi borta. Puts väck. Våra spår på jorden äro flyktiga.
Men det faktum att vi är lilleplutter gör oss inte till småskitar som inte
betyder nåt. Tvärtom.
Eftersom vår vandring genom livet är så kort så är allt vi gör väldigt viktigt. Vi skola icke ställa till med dumheter i onödan.

Detta liv är ju det enda vi får.
Den dag allt är över kan vi inte säga:
-Hallå! Jag är inte nöjd - kan jag få ett nytt liv?
Nej, mina vänner: Vi har ingen bytesrätt på lillepluttlivet, därför ska vi vara rädda om det.
Inte äta för mycket stekt fläsk och gelehallon eller dricka hembränd sprit ur plastdunk.
Vi ska bruka vår korta tid i grottekvarnen till goda handlingar som att koka soppa till gamlingar som inte längre har några tänder.

Världen vimlar av lilleplutter. Men vi vill ändå inte bli ihopklumpade med en massa andra lilleplutt-medelmåttor till en grå folkmassa utan ansikte. Men där har vi tyvärr inget att säga till om.
Vi går ju hela tiden i flock. Vi gör som gruppen gör. Och vi är dessutom alla med i en hel hop med grupper. Du kanske tillhör gruppen småbarnsfamiljer - samtidigt som du är låginkomsttagare, ickerökare, måttlig alkoholbrukare, är medlem i Konsum, petar näsan i smyg, läser Aftonbladet tre gånger i veckan och har en diskret längtan efter att vara otrogen.
Samt lider av laktosintolerans och besvärande fotsvett.

Du skulle kunna ingå i en hel radda statistiska undersökningar, din lilleplutt-rackare!
Men vill du vara en liten prick i en stapel i en tabell?
Du och jag - är inte vi individer med egen fri vilja?

Jag kan till exempel gifta mig. Då bestämmer jag mig för att äktenskapet skall vara livet ut. Jag tänker inte göra som alla andra karlslokar och skilja mig efter 7,8 år.
Sedan sitta på krogen och gråta i en starköl. Bittert sluddra ”Min fru förstod mig inte” medan den kvinnliga bartendern tänker för sig själv: ”Vad finns det att förstå..?”
Trots att det sedan ändå blev skilsmässa så var det i alla fall på ett personligt sätt. ”I did it my way...”
Frank Sinatra ler överseende i sin himmel.

Om två år är det val igen. Tänk vad vi miljontals röstberättigade
lilleplutter skulle kunna ändra på ifall vi gick ihop och röstade på
ett enda parti!
Ett godhetens parti som var för fred och frihet. Mot fattigdom och svält, orättvisor och arbetslöshet, mot miljöförstöring och tandtroll.
Ifall det partiet fanns skulle vi rösta på det allihopa och allt blev
bra för oss lilleplutter.

Problemet är bara att det inte finns nåt sånt parti.
Och om det ändå fanns: Gud så trist att bara ha ett enda parti:

Vi lilleplutter är ju individualister, vi måste ju få tänka själva, göra våra egna val och förstöra det vi själva vill under vår korta vandring på jorden.

SPARTIPS FRÅN HELVETET

2008-10-16T10:56:00.005+02:00

Att det är dåliga tider har väl knappast undgått någon.
Vill dock undvika att nämna ordet finanskris eftersom du då
förmodligen slutar läsa redan här.
Dock: Med dåliga tider kommer alltid spartips.
(Ordet spartips gjorde att jag miste resten av mina potentiella
läsare. Men du är ju kvar och det räcker. Vi kör:)

Nu svämmar tidningarna över av tips på hur man sparar pengar.
De vanligaste tipsen är att baka allt matbröd själv, cykla till jobbet
och sluta röka.
För en tid sen smällde Aftonbladets söndagsbilaga dock till med
inte mindre än 101 spartips.
Det ena underligare än det andra:
Man kan leva på kokt potatis och rotfrukter, isolera bilbatteriet och
kylskåpet så att de drar mindre ström, börja pruta eller köpa
kostymer billigare i Tyskland.

Det 101:a spartipset slår dock alla rekord - jag citerar ordagrant:

"Många saker du äger använder du ganska sällan.
Sälj dem istället och låna i fortsättningen.
Bil kan du låna av pappa, dragkärra hos grannen ........
Be din fotointresserade morbror att ta fram dina digitala bilder
och låna traktor, motorsåg och jordvält av kusinen på landet."

Det är ju ett fantastiskt råd!
För det man i klartext säger är: Bli en snyltare.
Låt andra försörja dig !

I så fall borde vi ju löpa linan ut och se var de stora pengarna försvinner:
Mat och boende.
Den som slapp utgifter för att äta och slapp betala hyran eller villalånen
skulle kunna spara tiotusentals kronor varje månad.

Så sälj huset eller lägenheten och turnera runt hos pappa, kusinen på
landet och dina arbetskamrater - tills de tröttnat.
Sedan får du sova i fikarummet på jobbet eller på bibliotekets toalett.
Många tvättstugor i hyreshusområden står ju både olåsta och uppvärmda
på nätterna.
Maten kan fixas genom att snylta sig in på skolor och ålderdomshem
eller genom att hälsa på vänner och släkt vid middagstid.
Genom att leva på detta sätt blir man inte bara rik.

Man fixar också problemet vi pratade om i texten om den Nordsvenska
SjälvPlågarRasen - känslan av att vara en dålig människa.

För att känna sig kass i detta läge är ju fullkomligt korrekt.

Fast man sparar ju en hel del pengar
Och det är huvudsaken.

NORDSVENSKA SJÄLVPLÅGAR-RASEN

2008-10-16T10:31:00.010+02:00

Finn Fem Fel heter en tävling som kan förekomma i obskyra tidningar
som Hemmets Journal eller Kamratposten.

Man ska då jämföra två bilder som först ser ut att vara likadana.
Men tittar man noga så märker man på den ena bilden fattas fem
detaljer.

Precis så gör vi som tillhör NSPR - Nordsvenska SjälvPlågarRasen -
när vi jämför oss själva med andra människor.
Fast det handlar snarare om Finn Femtielva Fel hos dig själv. Minst.

Alla andra verkar så självsäkra och verkar veta precis vad de vill.

Du står stressad och velar mellan de röda extraprislapparna på
Konsum och har ingen aning om vad du ska ha till middag.

Då kommer grannfrun, Fru Perfekt, med hela kundvagnen full av
näringsrik och prisvärd mat.
Hon veckohandlar minsann, har matlista för en månad framåt och
för dessutom kassabok över hushållskassan.
Medan du står som en velputte i sista minuten och tvekar mellan
blodpudding, fiskpinnar och falukorv.
Sen svischar Fru Perfekt genom kassan, snabb och effektiv. Inom
femton minuter har hon en komplett ekologisk GI- måltid stående
på matbordet, helt enligt kostcirkeln.
Maten kostar bara 9.77 per portion- dessutom är bordet vackert dukat
och diskbänken skinande blank.

GRISIG DISKBÄNK
Själv kommer du flåsande en kvart för sent till dagis och när väl maten
står på bordet hemma så kostar den minst 30 spänn per portion.
Den är varken särskilt god eller näringsriktig och dessutom ser det ut
som en bomb slagit ner på diskbänken.
En enda grisig röra av tomma fyrfärgsförpackningar, korvskinn och
utsmetat matfett.
När sedan yngsta ungen spiller ut sin mjölk över den rena duken och de
två andra använder sina tröjor som servetter så suckar du tungt
inombords: Varför är jag så dålig?

Alla andra verkar ju fixa det.
De har snygga kläder, bjuder hem folk och har sååå kul och har alltid
råd med utlandssemester.
Medan du går omkring i trista kläder, tycker det är besvärligt att
bjuda hem folk (laga mat tar sån jävla tid och dessutom blir brorsan
alltid för full och skämmer ut sig).
När du väl far med familjen på utlandsemester - fast ni egentligen inte
har råd - så blir de som inte får magsjuka uppbrända av solen.

Men det finns ett par osvikliga sätt att trösta sig i självplågareländet.

KALSONGER I SOFFAN
Det första går ut på det enkla konstaterandet att
"det finns alltid nån som är värre".
För visst är det uppfriskande att oannonserad slinka in hos en bekant
på en kopp kaffe och upptäcka att det minst lika stökigt där som hos
en själv. Se kompisen nervöst strutta omkring i hemmet och plocka
kalsonger ur soffan och odiskat porslin från köksbordet.
Att få säga några tröstande ord:
"Ja, det brukar se mycket värre ut hemma hos mig"!
Samtidigt som man skadeglatt tänker:
"Ja, ja - säga vad man vill, men hemma hos oss har vi i alla fall inte
julprydnader kvar mitt i sommaren!"

Ett annat sätt att komma över NSPR-våndan är att försöka acceptera
sig själv som man är. Varje kväll innan du somnar läser du NSPR-
bönen:

"Jag är en klantig syndare som inget duger till.
Jag klär mig illa, har ett smaklöst, ostädat hem och mina barn
kommer säkert att bli kriminella slashasar.
Eller ännu värre: De kommer att bli riksdagspolitiker!
Inget jag gör är bra, och därför skall jag icke någonsin förvänta mig att
något trevligt eller positivt inträffar"

Läser man denna bön i några veckor och lever efter mottot "allt blir
säkert bara skit" så kommer man så småningom att se en förunderlig
förändring, som ett litet mirakel:
Plötsligt känns varje liten sak som inte går åt pipan som en gudagåva.
"Oj, bilen startade idag igen. Och jag fick varken bensinstopp eller
punktering på väg till jobbet.
Dessutom är det repris av "Visst nappar det" från 1979 på TV ikväll!
Tänk ifall TVn inte går sönder - jäklar -vilken fin dag det skulle bli då!"

Om det i stället blir en usel dag är du ju också skyddad:

Det var precis vad du hade förväntat sig...

DET INTELLIGENTA LIVET

2008-10-01T12:47:00.007+02:00

Den som råkar bo i eget hus får några gånger per år en gratistidning
som heter Vi i Villa.

En praktisk liten trycksak som t ex innehåller tips om hur man
bygger en bastu.
Dessa tips följs sedan av sju sidor annonser för bastuaggregat,
färdigsågad bastupanel och duschkabiner.

Vilket ju gör det hela lättare för alla parter.
Och förklarar varför tidningen är gratis.

I ett nummer av Vi i Villa presenteras "Det intelligenta hemmet".
Man beskriver där ett Framtids-Eldorado som redan nu kan bli
verklighet.
För den som lätt kan snyta fram ett par hundratusen ur plånboken.

Låt mig citera:
"Klockradion ringer, du sätter dig på sängkanten och kör igång
kaffebryggaren via en knapp på klockradion.
Du stiger in i duschen och trycker på en annan knapp.
Duschen går igång med din personliga inställning för temperatur
och typ av stråle.
Efter frukosten tar du en titt på kylskåpets bildskärm.
Den visar att skinkan är slut och att mjölkens bäst-före-datum
gick ut för två dar sen."

Den omoderne kanske ser skeptiskt på dessa underbara
hjälpmedel.
Man kan tycka att det är lika lätt att gå in i köket och sätta på
kaffebryggaren där.
Att i stället för en knapptryckning bara vrida på
kranarna på duschen som vanligt, det tar ju inte lång tid.

Läsa på en bildskärm på kylskåpet känns ju lite onödigt när det
går att öppna dörren och titta efter "live" vad som finns därinne.

Men då missar man poängen. Det intelligenta hemmet är
förmodligen startskottet för det Intelligenta Livet.
Och Gudarna ska veta att vi stackars människor med våra moderna
stressliv skulle behöva datorer som tänker och ger oss råd.

Den Intelligenta Bilen har en liten högtalare som med jämna mellan-
rum delar ut tips.
-Det är tre månader sen du tvättade mig sist. Jag ser ut som skit och
har snart en rostfläck på höger framdörr.
Eller:
-Hur kan du vara så korkad att du kör förbi den sista macken på tio
mil med bara fem liter bensin kvar i tanken. Vill du inte komma fram
till moster Ester i Dorotea?

Den Intelligenta Telefonen piper till ilsket när du lagt på luren:

-Hallå där! Det är åttonde gången idag som du slår det där numret
till den där damen och sedan avbryter innan signalen går fram.
Du är helt klart kär och nervös.
Ryck upp dig mespropp, ring upp och bjud ut henne på fiskrestaurang.
Glada Mörten på Kungsgatan har romantisk belysning och bra priser
på gös.

Vi längtar också efter det tänkande kreditkortet. När du handlar piper
det till i din mobil och ett SMS utbrister:
-Tänk på att det är tredje gången den här veckan du köper starköl.
Vill du både få alkoholproblem och bli fet som en gris?

Den tänkande TVn talar till dig när du slår på den.
-Under september har du bara sett Top Model 10, Roomservice,
Generation Fett och liknande hjärndöd dynga.
För att upprätthålla normal intelligens och allmänbildning sätts
nu en dyngspärr in på TVn så att du bara kan se Nyheter, Uppdrag
granskning, Discovery Channel och Vetenskapens värld under sex veckor.

Det intelligenta skafferiet utbrister upprört:
-Ta en titt härinne! Pulvermos, konserverade tomater, nudlar och
HP-sås. Och brunsås i pulverform !
Hur skulle det vara om du skaffade lite basvaror och lagade maten
från grunden?
Det skulle bli både billigare och nyttigare.

Tycker du att det intelligenta livet både verkar vara en dålig
idé? Både krångligt och dyrt. Då kan du välja lågprisvarianten:
Man skaffar bara en sambo eller gifter sig.
Med åren utvecklas båda till en blandning av besserwisser
och gnällspik.

Precis som den Intelligenta Rådgivningsdatorn.

JAG ÄR NYFIKEN GUL. JAG ÄR NYFIKEN BLÅ

2008-09-26T17:36:00.006+02:00

Bakom rubriken döljer sig två svartvita skandalomsusade sextitalsfilmer av regissören Vilgot Sjöman.
Nyfiken-filmerna bidrog till att att lansera den svenska synden utomlands.
Inte bara den svenska synden utan också den svenska gryende vänstervågen på sextiotalet.

Huvudrollerna bars upp av Lena Nyman och Börje Ahlstedt som sprang runt i Stockholm, pratade politik och framför allt:
Dom gökade framför Slottet, satte på varandra i en ek, provocerade Medelsvensson och var allmänt obekväma.

Jag är tillräckligt gammal för att ha sett Nyfiken Gul och Nyfiken Blå när de kom.
1967 - alltså för drygt 40 år sen.
En nyfiken 14-åring på Medborgarhusets bio i Vännäs.

Jag minns inte så mycket av filmerna. Men en detalj har etsat sig fast i min skalle:

Regissören Vilgot Sjöman själv som i en sekvens satt och sjöng en liten stump. Så här gick den:

I want to be a kändis ......I want to be a kändis......
Villa på Lidingö - Villa på Lidingö

Låten är idag rykande aktuell (trots att den aldrig kom på Svensktoppen och kan lanseras på nån kommersiell Absolut Svensktoppen-CD)

Det är kanske inte villan på Lidingö som hägrar i första hand idag.

Utan kanske:

I want to be a kändis - I want to be a kändis
Party hos Bindefeldt Party hos Bindefeldt

Eller:

I want be a kändis... I want to be a kändis -
Stå i silvertrikåer och hoppa i ett hål
Stå i silvertrikåer och hoppa i ett hål

Så många unga människor vill bli kändisar nuförtiden. Och det är gott om drömfabriker.

Inte bara Idol 2008, Myspace, Topmodel, Youtube....osv

Drömfabrikerna finns numera redan på skolnivå.

Det finns gymnasieskolor med teaterinriktning. Mediaprogram, dansgymnasium, rockgymnasium, ishockeygymnasium, modellskolor....
Och kurser konsten att sminka sig som Amy Winehouse.

Klassrum fyllda med ungdomar som drömmer om att lära sig skriva,
spela, filma, dansa - bli proffs.

Proffs. Det är vad dom säger. Men jag vet vad de flesta egentligen vill:

I want to be a kändis - I want to be a kändis
Till varje fucking price - Till varje fucking price

Dom vill komma med i Expressens fredagsbilaga, få VIP-kort på Spy Bar och åka jorden runt i Businessclass.

Det verkar som om framtidens arbetsmarknad i Sverige ska bestå av 4 miljoner kändisar som livnär sig på att underhålla 5 miljoner arbetslösa.

Det är väl inte så konstigt att unga människor drömmer om att bli kändisar.
Den tid vi lever i är ju så kändisfixerad att ifall Måns Zelmerlöw svimmar på en filmpremiär så får det större genomslagskraft än en jordbävning i Bukarest.

Men nu kommer det nya varningsrapporter som skitar ner drömfabriken.

Kändisarna mår inte bra, dom lider. Vi ser allt fler rapporter om hur svårt kändisarna har det.

Dom blir utstirrade och pekade på och vågar inte längre gå ner på Konsum i säckiga joggingbyxor och köpa yoghurt.

Till och med dom urgamla döda megakändisarna hade det svårt.
Biografier berättar t ex om hur svårt redan Lennart Hyland och Pekka Langer hade det.

Att vara kändis innebär sprit, droger och prestationsångest, övermod och mindervärdighetskomplex.

Gråt och tandagnisslan på morgonen och jubel i busken på kvällen.

Det är väl förstås inget kul att hela tiden åka berg och dalbana på sitt eget nervsystem.

Inte särskilt roligt att vara iakttagen varje sekund du visar dig offentligt, inte kunna peta näsan utan att nån springer hem och ringer till Aftonbladet och Metro och skvallrar.

I want to a kändis, I want to be a kändis
Utstirrad och nervös Leva i en kuvös

Kära ungdomar - skit i drömfabrikerna.

Dröm om att bli rörmokare, sjuksköterska, lastbilsmekaniker och förskollärare. Det funkar.

I want to be postis, I want to be a städerska -
Fin trerumslägenhet - Och steka pannkakssmet

Det är mycket lugnare.

Tänk att få ha ett fast jobb att gå till, tre fina barn - som får en att jaga extrapris på välling på Konsum i stället för kokain på Cafe Opera

Att ha Volvo Combi, radhus och spara till en husvagnssemester vid Höga Kusten eller i Ammarnäs.

Det är det riktiga livet. Något fint att vara nyfiken på.

DU ÄR VÄRLDEN

2008-09-24T23:06:00.000+02:00

Vissa människor är tvärsäkra på allting. De påstår exempelvis att
Jultomten inte finns och att alla japaner är flitiga arbetare.

Medan andra kan vara helt säkra på att att Elvis Presley inte är död,
utan bara gick under jorden 1977 och numera jobbar på en bensinstation
utanför Tammerfors.
Men ärligt talat - vad kan man egentligen med säkerhet veta?

Och nu blir det svåra grejer.
Riktigt djupa resonemang, bara så att ni vet, ni som inte gillar sånt.
Det är nog lika bra att ni gör ett bloggbyte till BlondinBella eller predikant Göran Skytte

För er som tror att ni orkar läsa om detta ska jag ta det här så långsamt det bara går,
eftersom jag knappt fattar det själv.

Först en riktigt djup fråga:

Är du säker på att den här texten på din dataskärm finns?

Jag som skriver är alldeles säker på min existens, men kan du med 100 % säkerhet veta?

Allt utanför dig själv kanske bara är en hallucination, det du läser, ser och hör kanske bara är nåt som skapas i ditt eget inre.
Är det bara din egen fantasi som skapar allting du hör och ser och känner?

Låter det krångligt? Vänta bara, det blir snart ännu värre.

Faktum är att världen finns inne i varje människa.

Allt du upplever finns ju bara inne i dig. Om du till exempel tycker att Filip Hammar är skojig, Centerpartiet är bra och att fiskbullar smakar gott behöver ju inte betyda att din bror tycker så.

Om du ser Helan och Halvan på TV kasta en tårta på en polis så kan du
inte helt säkert veta att din syster som sitter bredvid ser samma sak.

Även om hon skrattar.
Hon kanske ser Calle Bildt och Kungen kasta en falukorv på Kjerstin Dellert.
Om hon ser något alls.
Din syster kanske upplever att hon är blind och hör på ett radioprogram med Anders Borg.

Om din syster över huvud taget finns....?

Även om du upplever att du pratar med andra människor i tvättstugan eller på Konsum så kan du ju aldrig vara helt säker på att de fortsätter finnas när de försvunnit ur ditt synfält.

Det enda du kan vara helt säker på att du själv finns, för du kan ju
alltid känna på din näsa eller peta ludd ur din egen navel.

Den enda gång du själv försvinner bort är när du somnar framför TVn, i sängen eller på bussen. Men så fort du vaknar så finns du ju för dig själv.

Det kan man ju inte säga om Konsumkassörskan, Statsministern eller Christer Sjögren.
De syns ju bara ibland så vad fasen vet man?

Konsumkassörskan kanske bara materialiseras ibland just i det ögonblick
då din själ, hjärna och centrala nervsystem anser det lämpligt.

Även om sannolikheten säger att allt detta är flummigt skitprat så kan
man aldrig vara alldeles säker.

Det vore ganska kul att prova på att leva efter denna tes. Då kunde
man ju strunta i allt som vore trist och tråkigt.
Jag kunde till exempel låta bli att betala hyran, pengarna räcker ju
till mera skojiga saker då. När sedan flyttgubbarna kommer för att
vräka mig så säger man bara:

"Vik hädan, ni löjliga fantasifigurer - ty ni finns inte! Om en stund
kommer jag att ha en ny syn som är mycket roligare än detta!
Kanske får jag se en pudel dansa jenka med Kalle Stropp, vad vet man?

Ja, vad vet man? .

Man vet att de tider vi lever i passar alldeles utmärkt för här typen
av filosofisk flykt från en besvärlig verklighet.

Det var länge sen vi skådade så mycket elände som nuförtiden .
Det är mord, svält, incest, översvämningar och krig i varenda nyhetssändning

Men om allt jag ser bara är syner - då kanske eländet inte finns?

Våldet på gatorna beror på nåt olämpligt jag ätit.
Kanske kriget bara kommer av gaser i magen?
Ifall jag inte dricker kaffe utan hälsoté på morgonen kanske allt lugnar ner sig.

Det blir fred, ingen svält, inget våld och Björklöven kommer upp i Elitserien.

Vi bestämmer oss för det.
Handla inga julklappar i år - för det är bara du själv som finns.

Du är världen. Vi säger så.

AVDELNING HALT!

2008-09-24T23:05:00.000+02:00

Småpojkarna springer runt i skogen med leksaksgevär.
Pang pang - du är död!
Den som faller ser till att dö med stil. Som på film - som på TV.

Mamman oroar sig och pratar om att det kanske inte är bra med alla krigslekar.
Pappa tänder pipan och säger med ett skratt:
Så där höll vi ju också på när vi var små. Pojkar i alla tider har lekt med vapen.
Ger man dom inte en leksakspistol så skjuter dom med en träpinne eller en gren. Pang pang . Pojkar är pojkar.

Krypskyttarna i Irak, Afghanistan, Islamabad och Mogadishu ligger fortfarande på taken till gamla höghus.
Eller gömda i bergen runt städerna. De skjuter på allt som rör sig.

Gevärets sikte sveper över de dammiga, nedslitna gränderna med
splitterhål i väggarna. Någon kommer gående och skottet brinner av.
Det spelar ingen roll om det är en soldat, en gamling eller en ung flicka.
Skotten brinner av ändå.
Vi har sett resultatet i fruktansvärda bilder i tidningar och på TV-nyheterna.

Detta är krigets ansikte. Ett sönderskjutet barnansikte, flickan
försöker tappert trösta sin förtvivlade mor....
Nej, jag har inte ont längre.

Vi är där igen. Mitt i vår Stolta Nya Värld.
Krigets ansikte är inte
överstelöjtnantens slätrakade och markerade haka.
Han som står i stram
givakt på kaserngården,
med klanderfri uniform och välputsade kängor,
i väntan på generalens tapperhetsmedalj.

Krigets ansikte är det sönderskjutna ansiktet på barnet.
Soldaten som kräks av skräck och som vaknar i kallsvettig panik på
nätterna flera år efter krigets slut.
Massgravarna, de sönderbombade hemmen.
Den uppgivna och förtvivlade gråten, sorgen efter de förlorade
släktingarna.
Krypskyttarna på det gamla nedslitna hotellets tak har också varit små
oskyldiga pojkar som sprungit i skogsdungen, med leksaksgevär.
Pappan tände sin pipa och sa lugnt att pojkar är pojkar.
Det är bara femton år sen.

Nu är de män, ständigt berusade av sött vin
och besinningslöst hat.
Pang pang pang.

Nu vapenvägrar den svenska ungdomen inte längre.
Inskrivningsnämnderna tar emot vältränade unga män med stålgrå blick
och kortsnaggade frisyrer.
De vill upp till Kiruna, till jägarförbanden, till de hårda kraven.
De vill inte ligga sjukskrivna, fisa ärtsoppa och
läsa Slitz på logementen.

De vill ut i skogen, helst i 30 graders kyla och sova
14 dagar i tält. De vill måla sig brunsvarta i ansiktet, ha
kamouflageuniform och väloljad AK 4.

De vill ge sitt yttersta och lära sig leva på blåbär, rötter och bäckvatten.
Den svenska ungdomen vill
inte ha frisedel för plattfothet eller svagt psyke.
De vill tillhöra de som räknas, en utvald bland 1758 sökande, eliten.

Arbetsmarknaden har inte plats för dig, men löpning, gym och
sammanbitna tänder kan ge dig en framtid i krigsmakten.

Imponerade journalister intervjuar de utvalda FNsoldaterna, med gamla
soldatnamn som Svärd och Rask, på flygplatsen.
-Är du beredd att skjuta en fiende nere i Jugoslavien?
-Självklart är det inget man längtar efter, va, men om det krävs så är
jag beredd... Ja det är jag.

Det blir något att berätta för polarna på puben sen, ölstinna av
starkölen lyssnar grabbarna storögt och imponerat.
Men det blir också något att återvända till i mardrömmarna.
"Han vara bara drygt tjugo, han sprang mot huset, det var han eller jag.
Han stupade med ansiktet i leran. Det var han eller jag.
Det måste ha varit så"

När ska vi ta konsekvenserna?
När ska vi inse att så länge det finns en krigsmakt, även om vi kallar det "Försvaret",
så är den till för att döda.

Det finns inga snygga, effektiva sätt att dräpa en människa .
Det handlar om att skjuta i huvudet, att krossa, spränga och lemlästa.

Bofors kallar sin luftvärnskanon Bamse för att markera att den
visserligen är stor och kraftfull, men ändå svenskt snäll och rättvis
på nåt vis.
Det hjälper inte, krigsindustrin tillverkar vapen för att
de ska användas i krig.

Krig för olja, för makt, för religion.

Krigsindustrin måste tjäna pengar. Så även den svenska.

Visst finns det väl situationer då du måste döda?

-Men om det kommer tre främmande soldater inrusande i ditt hus för att
döda dina barn och våldta din fru, ska du bara stå och se på?
-Om det inte fanns några soldater så skulle det inte komma nån
inrusande.
-Du är ju fan orealistisk. Idioter har alltid funnits och soldater
med. Det kommer vi aldrig ifrån.

Kanske kommer vi aldrig ifrån det. Så länge vi längtar efter hjältar
som biter säkringen av handgranaten, kastar den pricksäkert in i
nazisternas högkvarter och räddar världen.
Så länge vi fortsätter
bygga upp krigsmakter och kalla det för försvar.

Så länge som småpojkarna fortsätter att
växa upp till män med stålgrå blick och
kortsnaggad skalle.
Med trägeväret utbytt mot en AK 4.

Vi byter kanal när nyheterna visar de fruktansvärda bilderna från
krigssjukhusen.
Över till TV-tävlingarnas glittrande löften om pengar, en
t-shirt eller gratis bensin i ett år.
Det är ingen lätt match, den vi ska gå framöver. Mot arbetslöshet,
flyktingströmmar och krigsrapporter.

När ska vi kunna få den där svenska idyllen vi alla längtar efter?
Med kall yoghurt med bär på sommarverandan, solbrända barn som leker
skrattande i grönskan och sjön som lyser klar och frisk genom
gläntan.

När ska människans enkla drömmar uppfyllas? Kommer det en tid då vi
kan lova barnen att det inte ska bli några fler krig?
Att det ska finns plats för dom som vuxna, ett arbete och
någonstans att bo.
När ska pojkarna sluta byta ut trägeväret mot en AK 4?

Varför byter en del grabbar ut drömmen om att besegra Almunge i
fotbollskuppen mot målsättningen att utrota varenda djävla fiende?